Vigselakten var precis lika perfekt som resten av dagen. Jag uppmärksammade dock att Peter vid ett tillfälle stod på den fantastiska bröllopsklänningen, fast jag - som inte är så perfekt själv - tycker förstås att det blev ett charmigt inslag.

 

Så fort det spelades musik hade jag som vanligt svårt för att inte börja lipa (jag lär helt klart göra en "Andreas" om jag och Jonas någon gång får till ett bröllop).

 

Efter ceremonin välkomandes de äkta makarna ut ur kyrkan av oss gäster med ett såpbubbelregn följt av kramar och gratulationer.