Då var det äntligen dags! Dags att bege sig tidigare från jobbet för att i kylan ställa sig på dagisgården och tillsammans med en rad andra förväntansfulla föräldrar invänta skönsång.

Så tog en av dagsfröknarna ton, följt av ett gäng överexalterande kids som brast ut i "Natten går tunga fjät".

I klungor tågade de sedan fram i snön. Sjöng, snubblade, rättade till outfiten, vinkade till släkt, tog upp sången igen och gjorde ett försök att rada upp sig i den formation de övat, men antagligen inte riktigt kom ihåg i detta nu på grund av all spänning och uppmärksamhet. 

Anton vinkade glatt då han fick syn på mig, Jonas och farmor Anka, som alla tre glatt vinkade tillbaka. 

Tilde som övat i flera dagar, verkade alldeles för tagen för att minnas någon av sångerna, men var lika söt för det i sin röda overall och gigantiska tomteluva.

 

Jag hade önskat att man fick filma, eller fota - men de hade kommunen bestämt att vi inte fick för att skydda de barn som kan ha skyddad identitet. Vilket jag kan respektera. Samtidigt som man förklarade att man på denna förskola inte hade några barn med skyddad identitet. Vilket jag tyckte var ett onödigt uttalande då jag tycker att man missat poängen lite och vi som tagit med oss kameror för att föreviga ögonblicket tillsammans med våra egna barn, nu inte fick göra det av respekt för barn som inte var där. 

 

Jag har inget behov av att lägga upp bilder på Facebook, och jag skulle aldrig publicera en bild eller film här på bloggen på någon annans barn utan att veta att det var okej. Men klart att alla kanske inte tänker så. 

 

Jag får istället försöka minnas bilden av de små tomtenissarna, Luciorna och pepparkaksgubbarna som i ofrivillig kanon sjöng alla de traditionella julsångerna med leenden upp till öronen. Med undantag för en och annan lillplutt som fick syn på mamma och då plötsligt brast i gråt och ville lämna Luciatåget för att springa till mammas famn - vilket de såklart fick. 

 

Efter en final då barnen i kör önskade oss god jul bjöds det på bullar och saftglögg. Vi glufsade i oss det snabbaren än kvikt och skyndade oss sedan till bilen för att fly snövädret och åka hem och värma oss.