Jag har tidigare år bjudit på "behind the scenes" bilder då vi försöker få till ett julkort, och i år tog vi nog fler kort än någonsin innan vi fick till en bild. 

 

Anton var fast bestämd över att kortet skulle vara exakt likadant som förra året och han skulle hänga upp och ned. Vilket han också gjorde i tio envisa minuter innan syrran fick honom att börja hoppa runt och busa istället.

Sedan när kidsen är sötare än sötas, ja då klantar jag mig och missar ögonblicket, eller skärpan blir suddig eller blixten bländar.

 

Men å andra sidan tycker jag att det är det som är charmen, att detta är precis som allt annat med den här familjen - oberäkneligt, stökigt och väldigt roligt!