Jag vet inte om jag kan tycka att turen vände…

Efter att Tilde skrikit och gråtit sig igenom även denna natt bestämde vi oss för att uppsöka en läkare.

Tilde visade ganska tydligt att det var öronen som besvärade henne genom att peka och säga att det gjorde ont och det som vi först avfärdat som tryck från flygresan började vi så småningom misstänka för att kunna vara något allvarligare.

Mycket riktigt, det visade sig vara öroninflammation. Doktorn var snabb med att skriva ut penicillin och manade oss att påbörja kuren på en gång.

”No better ear, no flight home!” varnade hon på knagglig engelska.

Bada var inte längre att tänka på för hennes del, och man kan inte påstå att det blåsiga vädret var till någon fördel för hennes stackar öron heller.

Men nu var vi här, på semester, men ett sjukt barn och kasst väder.

Det var bara att igen ställa sig in på att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Vilket här och nu betydde en ny vända in mot Playa Blanca för att hämta ut Tildes medicin.