Varje gång Tilde väckte oss under natten med sitt skrik trodde jag att det var morgon. När morgonen sen väl kom var både jag och Jonas så trötta att vi knappt orkade ta oss upp och nästan höll på att missa frukostserveringen.

Efter att ha druckit varsin kopp klorkaffe började vi dock piggna till och bestämde oss för att inte låta det mulna vädret stoppa oss från att hitta på semesteräventyr.

Så istället för badkläder och sandaler plockade vi fram vindjackor och gympaskor och begav oss ut på en vandring i öken, eller ”ökenen” som Anton säger.