Visst ska man ha extra mycket tålamod och känna sympati när ens barn är sjuka. Men lilla fröken Tilde Noelle och hennes gnäll börjar gå oss alla på nerverna. Efter två sömnlösa nätter i rad känns det extra påfrestande. Till och med den annars tolerante brodern börjar tröttna och idag fick han nog.

Från att ha suttit och lekt snällt med sin gnälliga syster reste sig Anton plötsligt och höll upp ett finger i luften som om han just fått en lysande idé.

”Jag måste rita!” sa han.  

Så jag hjälpte honom att plocka fram papper och pennor och jag och Tilde slog oss ned mittemot honom vid köksbordet.

Under tystand och djup koncentration målade han sedan snabbt och målmedvetet två teckningar, en med grön penna och en med röd. Efter att ha ställt sig upp på stolen och begrundat teckningarna från avstånd där de låg på köksbordet konstaterade han att de var färdiga.

”Jag behöver tejp!” sa han därefter.

Jag letade fram tejpen. Med teckningarna i högsta hugg tågade sedan jag och Tilde efter mannen med planen då han med bestämda steg gick mot sitt rum. Precis utanför stannade han tvärt.

”Här!” sa han och svepte demonstrativt med handen över dörren.

Jag nickade i samförstånd och assisterade honom med att tejpa upp teckningarna bredvid varandra på dörren.

Först då de ordentligt på plats vände sig Anton mot sin frågade publik och pekade på den första teckningen, den gröna. Föreställande en glad gubbe i en cirkel.

”Det här betyder att man får komma in i mitt rum om man är glad.”

Därefter pekade han på den röda, där en gubbe med mycket sur mun avbildats inuti en cirkel med ett diagonalt streck över.

”Men, om man är sur och arg eller gnällig, då får man inte komma in!” sa han och spände blicken i oss. ”Stopp i lagens namn!”

För er som undrar vad bokstäverna på teckningarna betyder så är det begynnelsebokstäverna för; Anton, Tilde, mamma & pappa.