Så trött, så trött, så trött… Efter en lång arbetsvecka var en dos kusin vitamin precis vad vi behövde. Då pratar jag förstås om kidsens lilla kusin Ebba.

Ebba är en sådan där unge som man instinktivt bara vill nypa i kinderna och prutta på magen och säga saker som ”gosse gulle nutti prutti nutt” till. Vet ni vad jag menar?

Man kan liksom inte hjälpa det, inte ens jag som egentligen inte är sån.

Medan jag, Jonas, Anna och Calle försökte catcha upp var kidsen sysselsatta med att plöja igenom Tildes gamla korg med babyleksaker. Tilde var förstås väldigt nog med att påpeka just det – att det var hennes saker.

”Min!” sa den lilla divan om allt som söta lilla Ebba nyfiket greppade.

Det beteendet gör att man instinktivt bara vill nypa henne i örat. Men det gör jag förståss inte.

Istället blir det en tillrättavisning och en bön om att dessa divalater hör till en utvecklingsfas och är övergående.

Anton hade också en sådan min-period och idag är han ju världens mest generösa lilla kille, så det finns ju hopp!

Kusinerna - divan Tilde, coola Anton och gosse gulle nutti prutti nutt Ebba ♥