Efter enbart några ynka timmars sömn mellan varven av Tildes kräkattacker kändes det som morgonen kom extra tidigt denna första dag på året.
Då jag låg på helspänn vakande jag meddetsamma då en skugga fladdrade förbi vår sovrumsdörr. Sekunden senare stod Anton i dörröppningen.

Men innan jag hann få upp fingret i en gest för att hyscha honom öppnade han munnen och tog sats.

”Kuckeliku, klockan är sju!” gal han med all sin kraft.

Tilde och Jonas vaknade med ett ryck och alla tre glodde vi nu yrvaket på morgontuppen som stod där med hakan i vädret enbart iklädd kalsonger i en praktfull pose med händerna i sidan.

”God morgon!” ropade han glatt och log med hela ansiktet.

Men entusiasmen smittade tyvärr inte av sig utan bemöttes av ett gallskrik från Tilde medan Jonas med en suck drog täcket över huvudet.

”Så, så, upp och hoppa!” fortsatte Anton käckt utan att påverkas av den negativa responsen.

Fast det var då ingen av oss som hade den minsta lust att vare sig gå upp eller hoppa.

Men i och med att Tilde ärvt min oförmåga att somna om var vi tids nog så illa tvungna att i alla fall kravla oss ur sängen och ut till soffan.

Där spenderade vi sedan större delen av dagen då Tilde fortsatte att må dåligt och både jag och Jonas kände oss rätt utslagna utav att ha varit uppe i omgångar hela natten.

Anton som var den enda pigga hade dock inget emot att kura bredvid oss då vi betade av den ena tecknade filmen efter den andra.

Med andra ord blev det verkligen en ”dagen efter” med spyor, sömnbrist och soffhäng, fast med en småbarnsförälder twist på det hela.

Vilken start på det nya året! Nu hoppas vi på en bättre fortsättning på 2012!

Hur började året för er andra?