Tilde vaknade som vanligt först av alla och meddelade detta genom ett högt ilsket tjut. Så jag hämtade in henne till oss. Men uppenbarligen var det inge vidare att ligga där mellan de utslagna föräldrarna, så hon begav sig snart ut på bus på egen hand.

Första anhalt blev brorsans rum där han fortfarande låg och sov. Fast inte så länge till.

Med buller och brak och skrik från båda kidsen fick jag snart springa dit.

Tilde hade nonchalant tänt lampan och som en sann rocker gått bärsäckårgång och avslutat det hela med att välta Antons lilla trumset, varav oväsendet.

Båda kidsen skrek fortfarande då jag äntrade rummet. Tilde i ett glädjeskrik från mitten av rummet med tungan glatt hängandes ut ur mun som en busig hundvalp. Anton i ett ilsket vrål från sängen där han låg gömd under täcket.

”Tilde och Anton!” sa jag i ett tonfall som växlande från anklagande till tröstande allt eftersom jag vände mig från den ena till den andra.

Anton drog bort täcket. På sig hade han sina gröna hörselkåpor och hans blonda kalufs stod åt alla håll.

”Mamma, säg åt henne att gå ut-från-mitt-rum!” beordrade han sammanbitet.

Jag försökte hålla mig från att skratta åt honom och lockade istället med mig lillasyster bus för att låta vår trötta lilla ”preteen” (förtids tonåring) sova vidare.