På eftermiddagen for hela skocken, jag, Jonas, farmor, farfar och kidsen, med båten bort till sandstranden vid Villösan. Anton var inte sen att kastade sig i sanden och göra "sandänglar" för att i nästa sekund kutade allt vad han kunde längs med vattenbrynet. Det dröjde inte heller länge innan han faktiskt plaskade sig ut till djupare vatten och doppade sig.

Tilde höll sig skeptiskt tätt intill farmor och var mycket moga med att hålla sina nagellacks prydda små tår innanför filten. Prinsessan blev istället erbjuden en fotbad av far i form av en hink med havsvatten. Där satt hon sedan förnöjt och lipade åt grabbarna som kröp runt i sanden ur vilken de skapade sandslott och figurer i olika former.

 

Hur det kom sig att jag sedan blev involverad i projektet sandsköldpadda kan man ju undra. Men farfar menade att det kunde verka terapeutiskt med tanke på min fobi. Så vi får väl se om jag är botad nu.

Fin blev den i alla fall!

 

Efter lite fika var Anton så uppspelt av hela strandäventyret att han inte kunde sitta stilla. Så Jonas tog honom under armen och klev rakt ut i vattnet.

Då vakande plötsligt badsuge hos lilla fröken Tilde Noelle. Att hon älksar att plaska runt i badkaret hemma är väl en sak, men att hon skulle springa rakt ut i de stilla vågorna i havet, det hade jag inte väntat mig.

Men kan brorsan, då kan hon. Dessutom såg det ju faktiskt väldigt härligt ut då Jonas snurrade och plaksade runt med Anton, så jag förstår att hon blev sugen på att få göra detsamma.

Men mig kunde de inte lura i, inte den här gången.