För en gångs skull vakande Anton före syrran. Så vi bestämde oss för att tillsammans gå in och väcka henne.
"Go'morron lilla sötnos!" sa Anton ömt och strök henne över håret.
"Neeeej!" gastade Tilde och körde upp en hand i ansiktet på honom.
Anton tittade sårat på mig.
"Hon har inget vidare morgonhumör" sa jag till Anton.
"Vad är det?" frågade han.
Så jag förklarade det som att om man är på bra humör då är man glad, snäll och busig och är man på dåligt humör så kan man vara arg eller sur.
Anton nickade och verkade sedan fundera över det hela.
"Angelica hon, hon har ett bra humör!" konstaterade han sedan.

Snygg, smart, rolig och så har hon ju ett himla bra humör! ;)