Idag bestämde vi oss för att ta en tripp till Naturhistoriska riksmuseet. Anton giller ju dinosaurier och Tilde gillar ju allt som Anton gillar, så vi tänkte att det kanske skulle gå hem.

Det gjorde det också!

Fast lite oväntat var det Tilde som med gapande mun fascinerades av de stora skeletten och gärna ville gå närmare för att se bättre, medan brorsan gärna ställde sig på tryggt avstånd bakom henne.

”Det är lite spännande och lite läskigt!” viskade han och greppade min han då vi gick närmare.

”Titta!” ropade Tilde lyckligt som fått syn på en liten sovande psittacosaurus.

”Är den riktig?” frågade Anton och kramade min hand.

Det var den förståss inte, även om den både såg ut att andas och röra sig i sömnen,

Denna kom också att bli höjdpunkten under hela vistelsen och vi återvände ungefär tre gånger för att titta på den.

”Döta aurus!” tjatade Tilde så fort vi gick därifrån, vilket alltså betyder söta dinosaurus.

Annat spännande att upptäcka var djuren i montrarna, forntida och nutida, som man kunde läsa om och i vissa fall även få se deras föda och avföring (avföring är mycket intressant när man är fyra år).

Efter några spännande timmar på museet avslutade vi med en fika och begav oss sedan hemåt. Alla mycket nöjda och glada och helt överens om att det varit en lyckad utflykt.