Jag försöker vara en god förebild. Tänka på vad jag säger och hur jag säger saker.
För det är ju känt att barn inte gör som du säger – barn gör som du gör.
Något som blev väldigt uppenbart då vi skulle klä på oss i morse.

Som vanligt hade jag lagt fram Antons kläder på soffan och idag bestod det utav ett par jeans, en t-shirt, en tjocktröja och strumpor och kalsonger.

”Men mamma!” suckar Anton och ser olycklig ut då han får se dagens outfit.

”Vad är det?” frågar jag.

”Men ååh! Jag har alltid samma kläder!”

Men det blir värre.

Efter att ha klätt på sig under protest och vi kommit ur lägenheten och in i hissen lutar sig Anton fram och granskar sig kritisk i hisspegeln. Spärrar upp ögonen och slår sig för kinderna.

”Gud vad jag ser gammal och trött ut!” utbrister han sedan med största allvar.

Ja, det är visst jag som har uppfostrat dessa barn.