Så fort samtalsämnet körkort kommer upp blir jag alltid indragen trots att jag aldrig säger något (till en början).

Inte bara ska det faktum att jag inte har något körkort diskuteras utan också varför jag inte har körkort.

Jonas börjar alltid med att berätta hur mycket han uppmuntrar mig till att sätta igång och övningsköra och vilken fantastisk bra lärare kan skulle vara. Han hävdar också gång på gång att han inte förstår varför jag inte får arslet ur vagnen. Men ändå kan han inte låta bli att lite längre in i samtalet ta upp hur rädd han var då jag tappade vettet på Max fyrhjuling. Eller hur han trodde att han skulle dö då jag tog med honom på en snöskoter tur i 120 blås.

”Hon gasar helt okontrollerat!”

Själv tycker jag att dessa historier börjar bli lite gamla. Så jag tänkte lägga till en ny.

Idag hade vi nämligen konferensdag med jobbet. Något som började stillsamt i loungen på Globen och avslutades på en go-kart bana i Västberga.

Ja ni förstår säkert var denna historia är på väg.

Jag hade redan förvarnat mina kollegor om att jag sakande körkort (och vett). Samt att inför sådan här grejer drabbas av en rejäl adrenalinkick som i sin tur alltid medför att jag tappar hörseln. Helt sant!

Vilket ofta också är ganska dåligt tajmat då man behöver ta emot instruktioner.

Så där satt jag med hjärtslagen dunkandes i öronen och nickade medan go-kart instruktören visade upp olika flagor och pekade i olika riktningar. Jag nickade upprepade gånger samtidigt som jag för mig själv tänkte att jag inte kan förlora detta.

- Jag måste komma före chefen!

Inget annat existerade.

Efteråt kan jag stolt säga att jag klarade det. Ja, alltså jag klarade väl kanske inte riktigt banan eller hålla varken mig själv eller go-karten i samma skick som innan.

Men jag klarade av att komma före chefen!

Fast go-kart instruktören var såklart inte lika nöjd.

Då han halvvägs in i racet var tvungen att bryta för att dra ut mig från vallen av bildäck som jag kört in i såg han lagom munter ut,

”Du kanske ska försöka ta det lite lugnt!” muttrade han.

Lite lugnt? På en go-kart bana? Jag kände mig förvirrad.

Jag hade fortfarande lock för öronen av adrenalinet så kanske jag hört fel?

Det rann blod från mina händer och en nagel hade rykt (och nej jag använder
inte lösnaglar) så blodet stänkte då jag gestikulerande försökte förklara vad som hänt.
Men han verkade inte speciellt benägen att lyssna eller bjuda på vaken plåster
eller någon sympati.

Men vad betyder några blåmärken en saknad nagel och lite blod - jag vann över chefen!