"Fyller jag fem år idag igen?" frågade Anton då vi höll på att göra i ordning för kalaset för familj och nära och kära.

Jag försökte förklara att han kommer att vara fem år ett helt år - tills han fyller sex år.

"Du skojar med mig?" sa Anton med ett finurligt leende.

"Nejdå, helt sant!" intygade jag.

 

Strax efter klockan två ringde det på dörren och där stod mormor, morfar, farmor och farfar som genast satte igång att sjunga "Ja må han leva" allt vad de kunde.

Sedan kom Anna, Calle, Ebba, Victor, Maja, Henrik, Ulla, Moa, Angie och Erhan. Alla med fina presenter och till Antons förtjusning fick han percis allt han önskat sig och mer därtill.