Ceremonin var jätte fin och kidsen skötte sig exemplariskt. Ja nästan.

 

Tilde var lite svårövertalad att först gå in i kyrkgången och jag kunde se från där jag satt hur hon bestämt skakade på huvudet när Angie försökte lirka med henne.

Men då Anton väl stolt började spatsera in genom kyrkgången samtidigt som han slängde ut rosenblad bestämt och med en pillemarisk uppsyn. Ja då var inte syrran sen att börja pinna efter. Några rosenbald lämnade förtåss inte hennes korg, men hon var så söt att det gjorde ingenting.

 

Brudparet och alla barnen var såklart bländande vackra och framme vid altaret utgjorde de den perfekta bröllopsbilden.

 

Fast vad vi inte såg var att prästen tuggade fradga så att Carina hade fått bita sig i tungan för att inte börja skratta, må hända att Anton och hans frågor höglydda frågor kan ha något att göra med det. Eller Tildes gråt.

Men så fort kidsen placerades bredvid oss på åskådarbänken så kunde ordningen återgår och Carina och Claes förklaras äkta makar.