I ett försök att förlänga sommaren och för att kompensera för att jag försvann till Bulgarien sista veckan innan jobbstart ville jag ta med familjen på en minisemester. Efter att ha googlat runt på allt möjligt fastnade vi tillslut för att åka till Åland, bada på Mariehamns äventyrsbad och sova över en natt på hotell.

Så uppe med tuppen stressade vi iväg och det var så nära att vi inte hann med båten. Som de sista på, med en marginal på 30 sekunder, kan man bara säga att vi hade ren och skär tur att denna resa  blev av!

Väl på båten var Anton ivrig som vanligt att få testa, ja allt! Det skulle hoppas i bollhav, spelas spel, utforskar, drickas läsk och letas efter Wille Viking. Tilde hakade på brorsan och ville såklart hänga med på allt. Fullt ös, som alltid.

Även Jonas var i gasen och var vid ett svagt ögonblick till och med nära på att ställa upp och sjunga karaoke. Hej och hå!

(Förlåt för den dåliga kvalitén på bilder, men jag glömde faktiskt min kamera i all hast!)

Alltid lika svårt att komma in i jobblunken efter ledigheten, samtidigt som man gärna vill behålla semesterkänslan.

Efter jobbet hämtade jag kidsen och gjorde i ordning en picknick och när Jonas kom hem gick vi ned till ankdammen och åt och lät kidsen mata fåglarna.

Måste erkänna att jag inte hade en allt för tuff start på jobbet. Ett halvtomt kontor och inte ett möte inbokat, inge direkt stressigt. Att sedan kunna avsluta arbetsdagen med att läsa mailen från poolen hos Angies mormor kändes som en helt okej övergång från semestern.

Så svårt det var att stå emot abstinens och inte väcka barnen då jag kom hem mitt i natten. Tur att Jonas var vaken så jag fick chans att ösa ur mig mina kärleksförklaringar.

Det blev ett kärt återseende på morgonen och fick en massa uppskattade kramar och slemmiga pussar från kidsen. Mina små monster!

Samtidigt som glädjen av att vara hemma var stor var det lite vemodigt att detta var sista semesterdagen.

Men vi bestämde oss för att göra det bästa av den och jag ville att kidsen skulle få bestämma hur vi skulle spendera den. Valet föll på att åka till Nälstabadet och simma.

Inte riktigt samma avslappnade läge som vid poolen i Bulgarien. Men Antons ivriga försök att simma med huvudet över ytan och Tildes busiga leende så hon plaskade runt för glatta livet vägde upp.

Efter ett tag övergav Tilde poolen och föredrog att leka dam på filten. Handväskan och bebis var såklart med och som pricken över i:et fick hon låna mitt läppbalsam som hon var tionde sekund hävdade att hon behövde ”lite till” av.

Jag slutade bada då ryktet om att någon lämnat en donation i poolen kom (vem gör så?!). Anton vittnar om händelsen.

Snygga killar!

 

Mammas hjärta!

 

Fint folk!

 

"Fint mamma?"

 

"Lite till, mamma!"

Jag längtar hem nu. Jag kan inte sticka det under stolen. En vecka ifrån barnen och Jonas är helt klart mycket längre än en vecka med dem. Så detta var verkligen ett bra sätt lära sig att förstå och uppskatta vad man har där hemma.

Men jag har också haft det fantastiskt bra. Att bo med Angelica har varit toppen, vi är och har alltid varit mer som systrar och hon är verkligen världens bästa vän och side-kick. Extra roligt att vi dessutom lärde känna Emma och Angelica. Kommer kännas konstigt att inte ses varje dag och hitta på saker och skratta ihop. Måste bli en reunion inom kort!

Tanken med resan var att få en chans att ladda batterierna innan arbete och vardagen drar igång, och det har vi verkligen gjort och på kuppen blivit bruna och fina.

Så fem av fem solar (med ett litet minus för maten) får helt klart denna resa!

Annars är allt såklart toppen!

 

Det fina vädret var tillbaka och vi återhämtade oss från gårdagen genom att hänga vid poolen.

Den nyskapade tjejligan håller tätt ihop. På kvällen köpte vi mat och dukade upp en buffé på vår balkong och ägnade oss åt att lära känna varandra bättre, massa historier och massa skratt.