Efter teatern kom även Anton och Ulla hem till mormor och morfar. Vi stannade och myste en stund och när det var dags att åka hem hade det redan blivit mörkt ute. 

"Det är mitt i natten!" ropade Anton och tyckte att det var coolt att få åka hem på snowracern i mörkret.

I själva verket var inte klockan mer än sju, men jag kan hålla med om att det kändes som att vi var ute mitt i natten.