Stora och lilla bus började morgonen med intensivt hoppande i soffan och Anton kallade mig för "tråk-kaka" då jag bad dem sluta. Så jag och Jonas insåg att om i ville ha huset i behåll så var tugna att byta ut julmys mot julbus för en dag. Så tillsammans med Tina åkte vi till leklandet Stor & Liten med hennes små busfrön.

 

Leklandet ar verkligen ett paradis för kids, här fanns allt. Anton och Elias kunde inte stå stilla en sekund och sprang genast iväg på äventyr, och efter att ha hittat ett bord och dumpat saker och en pappa där, tog jag och Tina småttingarna på eget äventyr.

Tilde och Emil tjöt av skratt i rutschkanorna och på studsmattorna, och jag måste erkänna att även jag och Tina hade kul.

 

Det enda negativa jag kan komma på om stället var att det på grund av det höga taket också blev en hög ljudnivå. Visst finns det inget härligare att lyssna på än skrattande barn. Men flera hundra samtidigt, ja det blir ganska tröttsamt för öronen.

Något som också fick Jonas att gå i taket var ägaren.

Anton och Elias hittade ett stort golvpussel, men där kanterna (själva ramen) tagits bort och lagts bakom ett stängsel. Utan något illa menat sprang killarna in bakom stängslen för att hämta dessa bitar, då det i deras ögon saknades för att bygga klart pusslet.

Vi vuxna förstod att det inte var meningen att någon skulle gå bakom stängslet, så Jonas gick genast och sa till grabbarna. Men trots att Jonas redan tagit tag i saken, kommer ägaren gormades och upprepar precis det Jonas just sagt - att de inte fick vara där bakom.

Killarna som redan då Jonas sagt till, lämnat det förbjudna området, vågade knappt titta på den arga mannen.

Men han bara fortsatte att skälla och hade ett ordval som skulle ha varit mer passande om det handlat om vuxna vandaler istället för två busiga femåringar. 

Han hotade även med att de inte skulle få komma tillbaka om de inte kom fram därifrån - vilket de som sagt redan hade gjort!

Man kan ju tycka att ägaren av ett lekland skulle ha lite mer empati för barn.

 

Efter det beslöt i oss för att gå därifrån och på vägen ut kunde Jonas inte låta bli att berätta för en i personalen hur hennes chef agerat och hon skakade beklagande på huvudet och sa att i inte var de första föräldrarna som berättat om hans aggressiva beteende.

Så man kan ju hoppas att det var sista gången han gormade på några barn, så han inte förvandlar stället som är som en dröm för barn till en mardröm.

 

Men nu glömmer vi det och tittar på några bilder av lyckliga barn istället!