Ja detta var verkligen en sista-minuten-resa. Två dagar innan bokade vi av ren impuls.

Tänk att jag och Angelica har känt varandra hela livet och delat allt, men aldrig unnat oss en resa tillsammans. Så det var hög tid. I och med att det inte fanns någon planerad budget för i semesterkassan resonerade vi att ”billigt ät bra” och tog i princip första bästa billiga resan till solen som vi hittade.

Det blev en ospecificerad tur till Bulgarien.

När vi landade och inte hade en aning om vart vi skulle hamna var Angelica var layed back och cool som alltid bakom sina solglasögon. Själv samlade jag på mig massa papper, googlade upp dagens datatrafik på telefonen och försökte titta mig omkring för se om jag kunde minnas något från min tidigare resa till Bulgarien för att kunna lokalisera mig.

Men jag var tre år sist jag var i landet och allt jag mindes var havet, men det var ju alltid något. Jag menar det borde ju vara här någonstans.

Vi blev hänvisade att hoppa på en transferbuss som skulle ta oss till vårt hotell. Vi blev även tilldelade en busslista med namn på alla busstopp och hotell. Vårt visade sig vara sist på listan – St Nikolas.

Så vi åkte förbi hotell efter hotell, passerade Sunny Beach, stannade vid mer avlägsna hotell och stoppen blev allt längre och längre ifrån varandra. Tillslut var det bara jag, Angelica och två andra tjejer kvar på bussen och de såg lika vilsna ut som oss.

Sedan kom reseguiden fram till oss och bad oss stiga av. Vi var nu uppe i bergen, en bra bit från de andra hotellen.

”You now go by car, yes!” sa guiden.

Härligt! Det lät ju toppen! Att inte ens busstransfern kunde transportera oss.

Även de andra två tjejerna såg en aning skeptiska ut.

Guiden pekade på en bil som stod parkerad längre bort med en storväxt man som satt bakom ratten.

”Toppen!” mumlade Angelica och vi hoppade in i bilen efter att vi klämt in väskorna i bagageluckan.

De två andra tjejerna, Emma och Angelica,  visade sig vara från Täby och hade precis som vi bokat resan i sista stund och inte haft en aning om vart de skulle hamna.

”Jag sms’ade min mamma och bad henne kolla upp hotell St Nikolas och fick som svar att det inte finns något hotell vid det namnet”, berättade Täby Angelica.

Bilen körde upp för en lång brant backe och gasade på så att bilen skakade då den for fram över den knöliga asfalten.

”Stannar vi vid ett nedsläckt kråkslott drar jag!”

Två minuter senare stannade vi till vid ett nedsläckt kråkslott. Vi var framme!

”Har ni sett Hostel-filmerna?” viskade Täby Angelica medan de stora järngrindarna stängdes igen bakom oss.

Hurra, detta kommer fantastiskt!