Efter förra veckans inskolnings-flopp var det idag dags för ett nytt försök.

Morfar hjälpte till med att lämna Tilde på dagis medan jag och Anton mötte upp granntjejen Juni, som ska börja i samma klass, och hennes mamma och pappa.

Jag var beredd på att Anton skulle ställa till med en scen. Men av någon anledning gick allt som en dans. Juni och Anton sprang tillsammans in i klassrummet medan jag och resten av föräldrarna till barnen i den blivande förskoleklassens väntade utanför. Med varsin kopp kaffe satt vi sedan i den gassande solen och väntade och småpratade. Jag klickade ganska snabbt med en av mammorna till en kille som ska börja i Antons parallellklass och snart hade vi både byte telefonnummer och bokad playdate för grabbarna.

 

När dagens pass var över sprang alla barn ut, fnissiga och fulla av bus - inklusive Anton.

Därmed släppte en stor sten från mitt bröst! Kändes så gott att se honom skratta där på skolgården.

- Det kommer att bli bra det här, riktigt bra!

 

Mobilfoto: Anton på skolgården.