Först ett stopp i Santa Maria för lite souvenirshopping.
- Vilket verkligen inte är min grej, men något som Jonas gillar.
Så efter att ha kommit överens om att han får ha "skiten"vid hans sida av sängen där resten av hans fyndade trälådor och stensamlingar är gömda, blev vi två träskulpturer rikare.
Försäljaren av figurerna log hela tiden med sina bruna stumpar till tänder och menade att vi skulle titta efter fler fynd.
Men jag propsade på att två var mer än nog och ville veta vad vi skulle behöva betala för eländet.
Vi fick ett pris vi inte ville betala och så var prutcirkusen igång. Jag kände mig mest förvirrad då både priset, antal skulpturer och själva figurerna växlade i snabb takt. Men mormor är en hejare på det där och Jonas skakade och nickade om vartannat på huvudet och efter några minuter verkade alla nöjda.
"Okey, hurry up now!" manade jag.
Resten av gänget satt nämligen och väntade i den varma taxin som skulle ta oss vidare till ett snorkelställe.
Men säljarn med de bruna tänderna log mot mig.
"No stress!" sa han och drog ut på orden.
"Yes stress!" sa jag och mormor i ultrarapid i munnen på varandra.
"Hakkuna Mattata", mumlade säljarn.
Jonas räckte över några sedlar till honom som vi skulle få växel tillbaka på. Säljaren med de bruna tänderna tyckte förstås att en ännu bättre idé var att istället för mynt ge oss ett snäckarmband.
Nu höll jag på att smälla av.
"Nu går vi!" Bestämde jag.
"We need to go snorkeling now!" Förklarade mormor för säljaren, vilket hon förtydligade med att gestikulera en simtur och något som jag - om vi lekt charader - hade gissat skulle ha varit 'elefant med glasögon'. Men antar att det också skulle kunnat vara en snorkel och cyklop.

Efter lite ytterligare hassel sprang vi tillslut mot taxin med en påse full av krimskrams.

Mer krimskrams skulle det dock bli. För framme vid Murdeia träffade vid stenskulptören Savio. Tillskillnad från säljaren med bruna tänder var han väldigt vänlig och det slutade till och med med att jag köpte några stensköldpaddor som man tillverkade medan vi var där.

Timmarna innan taxin kom tillbaka för att hämta oss fyllde vi med att plocka stenar och snäckor, snorkla och fota. När vi skulle gå ropade Silvio på mig och räckte mig några nya skulpturer.
Dessa ville han inte ha betalt för, utan menade var en gåva. En sol och en babysköldpadda. Han förklarade att hans sköldpaddor lockade sköldpaddor till stranden - vilket förtås gjorde att jag fick dölja en rysning.
Tanken med solen var därför att om vi tog med den hem till kalla Sverige, så skulle den locka dit solen. det tyckte jag var fint.

På kvällen blev det fördrink hos mormor och morfar. Sedan var det nyårsmiddag i matsalen.
Vid klockan elva började festandet. Jag och Jonas dansade nonstop fram till tolvslaget och kidsen hann under den tiden somna. Strax innan nedräkningen för det nya året väckte vi dem och så gick vi allihopa för att kika på fyrverkerierna som sköts ut över vattnet.

Gott nytt år!