På morgonen hade Jonas inga jobb som låg på, så Anton tog med oss till Björnparken. Men det visade sig att rutschkanan var alldeles för varm för att åka på och värmen var outhärdlig när det inte fanns någon möjlighet att svalka sig i någon skugga. Så vi bestämde oss för att vi måste ta oss till något vatten.

Självklart ringde jourtelefonen just då och Jonas var tvungen att åka iväg på jobb.

Men jag och kidsen cyklade iväg till Kanaan.

AK har gjor en "äppeltelefon" ;)

Strandhäng på Maltan med Gudmor och hennes mormor, Rebecca, Wilma och Marika.

Idag tog jag och kidsen en cykeltur ner till Kanaanbadet där vi spenderade hela dagen med att bada, bygga sandslott och ha picknick.

Idag och fem dagar framåt har Jonas (den stackarn) jouren. Så jag och kidsen får roa oss så gott det går själva.

Tilde började med att utmana mig med att totalstrejka och ville inte alls ta på sig den lilla solklänningen som jag lagt fram.

Efter att ha kört den gamla vanliga nej-jo-nej-jo-nej-jo-duetten gav jag tillslut upp.

”Ta på dig vad du vill!” sa jag uppgivet.

Vilket resulterade i en outfit bestående av hennes vita ballerinadräkt, rosa foppatofflor, en rosa glitterkeps och hjärtformade solglasögon.

”Är jag så vacker att du nästan gråter?” frågade Tilde då hon malligt twirlade runt mig.

Ja, nästan.

Ute vart det helt galet varmt.

”Är du säker på att vi är i Sverige?” frågade Tilde då vi var på väg till plaskdammen i Blackeberg.

”Ja, man kan tro att vi fortfarande är i Grekland!” sa Anton och krängde av sig T-shirten och torka pannan.

Framme vid plaskisen önskade jag nästan att jag inte tagit med kidsen till stranden istället, för jag behövde ett dopp – och jag vet inte hur passande det är att mammor badar i plaskdammar?

Det blev en dag fylld med sol, plask, pannkakor och glass. Vi fick även besök av en groda som tyckte att Antons toffla var ett skönt krypin.

 

Idag sken solen och efter att ha varit hemma och vilat upp oss en hel dag var vi sugna på att hitta på något. Så vi tog en tur till Maltesholmsbadet.
 Kidsen sprang orädda ut i vattnet och att döma av deras ansiktsuttryck var det inte särskilt skönt. Men de plaskade och hoppade glatt runt i alla fall en lång stund.

Jag och Jonas höll oss tryggt på land och upptäckte att vi klätt oss som om vi skulle på Baywatch audition och började genast spåna på vilka dramatiska scener som Hässelby kunde bjuda på. Vi la dock ner filmprojektet innan det började.

Inte helt ovanligt vakande jag upp först av alla, och strax därefter Tilde.
Så vi bestämde oss för att ta en promenad ner till ICA för att köpa frukost. Tilde sin dockvagn tog Tilde med sig sitt nya gossedjur som hon fått av Jonas på flygplatsen.

Solen sken, och om än det inte var Grekland värme så var det ganska skönt ute.

Vi handlade relativt snabbt, men när vi kom ut möttes vi av en störtskur. Så där blev vi stående en bra stund och bara tittade på regnet som fullkomligt bara hällde ner från skyn.

När vi kom tillbaka hade grabbarna vaknat och vi åt frukost ihop.

Sedan ägnade vi dagen åt att packa upp, tvätta och titta på film.

Sista dagen. Känns både tråkigt, men faktiskt också lite skönt. Otroligt hur intensivt det kan vara att semestra med barn.

På kvällen var barnen, speciellt Tilde, taggade på att få gå på minidisco. Men när vi väl var där passade det inte alls damen och hon ville inte vara med. Tokigt, för hon har dansat precis överallt annars på denna resa, på alla restauranger, på stranden, på havet.

Istället valde vi att gå till The Rose Tree för vår sista middag på Korfu.

Efter en mysig kväll där gick vi tillbaka till hotellrummet och packade ihop de sista sakerna. Kvart i ett på natten kom transferbussen och sedan bar det av till flygplatsen och planet som gick först klockan fyra.

Kidsen var otroligt duktiga och det blev en ganska smidig resa hem trots att vi alla var aptrötta och inte kom i säng hemma  förrän klockan sju på morgonen.

 

Idag badade och solade vi vid poolen hela dagen.

På kvällen hade vi bokat bord på Alejandros – en traditionell grekisk restaurang.

Under hela kvällen bjöds det på uppträdanden, allt från grekisk dans till eldsprutning till porslinskastning. 

Anton blev mäkta imponerad och satt bara och gapade större delen av tiden.

Så när han blev tillfrågad att vara med i showen gick han som trollbunden upp på golvet. De bad honom och en annan liten kille sätta sig på ett bord och sedan strömmade musiken ur högtalarna medan en kille dansade fram till dem. Anton visste vad som skulle ske, han hade sett bilder utanför restaurangen, och hela han sken av förväntan.

Det som hände var att killen lyfte upp dem på bordet – med tänderna.

Tilde tittade stolt på brorsan sin och klappade ivrigt händerna och alla restauranggästerna jublade då de var klara.

Men nu hade Anton fått mersmak och ville upp på golvet igen. Så på eget initiativ kastade han sig ut på golvet igen och började göra sin breakdance snurr. Anton som (tillsammans med Tilde) redan innan charmat ett tjejgäng som satt vid bordet bredvid fick dem nu att resa sig upp och hurra.

Den lilla killen som suttit med Anton på bordet under showen hoppade också upp och började dansa och han visade sig vara ett riktigt proffs och gjorde headspin och rad avancerade moves.

Men trots det var det Anton som lyckades få med sig publiken som en hejarklack.

”Antoni, Antoni!” hördes en kör i takt till musiken.

Vi som egentligen bara tänkt stanna för middag blev kvar hela helgen.

Helt klart den mest händelserika och minnesvärda kvällen på resan.

”Mamma, du måste ringa mormor och morfar och berätta!” sa Anton när vi gick därifrån.

”Vad ska jag berätta?”

”Att jag nästan är berömd i Grekland!” sa Anton stolt.

 

Då båda kidsen är täckta av myggbett, eller kanske mer troligen bett från sandloppor, bestämde vi oss för att det fick vara nog med nergrävningar i sanden.
I stället blev det en varm dag vid poolen.

Anton är nu sådan vattenvana att han kastar sig från poolkanten och gör bakåtvolter ner i vattnet. Trots det, är det fortfarande att hålla huvudet över vattenytan när han simmar som är den svåraste utmaningen.
Men vad gör det, tycker Anton, när man har en snorkel – som han knappt tar av sig.

Middag blev i stan på ett supermysigt familjeställe där kyparen var minst sagt unik.
Efter att ha charmat in oss till ett bord och vi tittat på menyn var Jonas redo att lägga vår beställning.
Kyparen bara skakade på huvudet.
”No, no, no!”, det dög inte alls.
Istället valde han ut maträtter åt oss som han beskrev med inlevelse och stora gester.
Om maten sedan var så speciell vet jag inte, men kyparen gjorde stället till ett guldkorn som vi gärna skulle komma tillbaka till om det inte vore för att vi reseverat ett bord på ett ställe inför imorgon, och åker hem på söndag.

Det var i alla fall en riktigt mysig kväll och barnen var hur nöjda och glada som helst och fick beröm av alla hur fina de är.

Badade och åt lunch vid grannhotellets strand. Under lunchen fick vi sällskap av en liten kattunge som bestämt ville sitta bredvid Tilde. Om och om hoppade den upp på Tildes stol, och om och om igen lyfte Jonas ned den.

Tillslut jag med på en deal med Smaragda (vi trodde att hon kanske hette så), som innebar att hon kunde få sitta bredvid mig om hon gick med på att låta Tilde och hennes stol vara så att Tilde kunde få lite matro. Det var en bra deal.

Till kvällen var det Tildes tur att välja middagsställe, vilket blev en närliggande restaurang med gungor. Ganska skönt, då vi alla var lite trötta och slita.

Idag badade vi nere vid hotellstranden igen och kunde lägga till en sjöborre och en stor krabba till akvariet.

Kidsen byggde labyrinter i sanden och Jonas arrangerade längdhopp. Så det var en minst sagt aktiv förmiddag.

Efter lunch badade vi i poolen och Anton badar, simmar och hoppar nu helt ohämmat utan några flythjälpmedel.

Efter pappas siesta följde den sedvanliga promenaden in till ”stan”, blev middag på ett ställe med god mat men otroligt dåligt service och oengagerad personal. Så dit kommer vi inte tillbaka.

Efter maten kom vi överens om att kika in i några affärer.

Tilde hörde dock chilla istället för kika. Så för varje butik vi gick förbi ropade hon glatt.

”Här kan vi chilla!”

Efter att ha sett en pojke vid hotellet som lekt med en lite Barbie-aktig sjöjungfru var Tilde också helt inställd på att hon ville han en ”precis sån!”. Så jakten började.

Och efter att ha chillat i nästan varenda butik som fanns inom gångavstånd hittade vi tillslut en blå plastig sjöjungfru som Tilde försälskade sig i. Självklart fick den bli hennes och inom fem minuter var den likt alla andra saker vi köpt här, sönder.

Vi avslutade kvällen med en drink vid hotellet innan vi kröp i säng.
Och apropå säng. En av anledningarna till att jag valt detta hotell var att vi fick en etagelägenhet med plats för kidsen att sova på övervåningen.
Anton hade utan problem sovit där första natten, medan Tilde ville ligga på en extrasäng vid fotänden av min och Jonas säng. Vilket självklart gick an, med tron att hon sen skulle tycka att det var roligt och mysigt sen att få en egen våning med brorsan.
Men nejdå, tvärtom. Vi har istället två sovande barn vid fotänden och ingen som utnyttjade etageplanet.
Men, men…

 

Idag badade vi vid hotellstranden. Men just som vi höll på att bada kom plötsligt en störtskur och vi fick skynda oss att samla ihop våra saker och fly upp till hotellets lunchrestaurang. Så vi gjorde det bästa av situationen och passade på att äta lunch.

Men det blev faktiskt ganska mysigt att sitta sådär utomhus under skydd och se och höra regnet ösa ned. Och just som vi ätit klart klarande det upp och vi knatade tillbaka till stranden.

Med gemensamma krafter hittade vi sedan och samlade in några ermitkräftor som fick ett tillfälligt hem i vår hink, (snabbt döpta till Herr Miti, Tilde och Sture).

Vi gjorde också om Anton till en sand Turtles (cool som få).

Efter Jonas siesta (ja, numera är det bara Jonas som kommer till ro), promenerade vi in till bargatan. Där åt vi på en pannkaksrestaurang och FaceTime’ade med mormor och morfar – som råkar befinna sig på grannön Zakynthos. Kidsen vinkar varje dag. Även fast vi inte har en aning om åt vilket håll ön ligger.

Efter middagen gick vi runt och kikade lite. Vi gick förbi en tatueringsstudio och Jonas fick direkt bläckabsintens. Jag tycker att det är lite risky att gadda sig utomlands, men efter att ha pratat med dem som jobbade där förstod vi att det var ett seriöst ställe.

”Snälla?” bad Jonas.

Jag var tveksam.

Sedan förklarade Jonas att han så gärna ville ha ett ”S” på ett finger dedikerat till en speciell person. Smickrad och övertalad satt jag och kidsen snart i studion och tittade på när pappa fick sin åttonde tatuering.

Så vi gick samma strandpromenad som igår bort till grannhotellet där vi slog oss ned under en parasoll. Sen dröjde det cirka trettio sekunder innan Anton försvann under vattenytan med sin snorkel, och där stannade han tills vi var tvungna att dra upp honom.

Till sällskap fick vi en hund som plötsligt bara dök upp och tycket att vi såg trevliga ut och hängde med och badade. Sedan lade han sig, som det vore givet, under vårt parasoll i skuggan.

Enligt kidsen var det troligen en hemlig agent.

Lunch åt vi vid det närliggande hotellet och till efterätt fick kidsen varsin glass. Tilde fick som vanligt mer på sig än i sig och jag bad henna att torka av sig.

”Varför?” frågade hon trotsigt.

”För att annars kommer getingarna tycka att de är söt och go!” svarade jag.

Tilde blängde på mig som om jag vore helt koko.

”Men jag är ju redan SÖT!”

Anton kunde däremot inte sitta stilla och ville bara kasta sig på nytt ut i havet. Snorkeln hade magiskt fått honom att glömma alla rädslor för sjöodjur och att han inte hade några flythjälpmedel utan fritt simmade som en riktig mästare.

På kvällen gick vi till bargatan och på vägen dit fick Jonas en ny kompis – Allan, en äldre herre som glatt berättade om sina livs äventyr.

Middag blev på ett ställe som hette Hippos och tyvärr var riktigt dåligt.

Så vi när vi ätit upp valde vi att gå tillbaka till The Rose Tree, där vi åt igår, för efterätt och drink.

Medan vi sitter och mumsar börjar plötsligt en grönt ljusstråle fara runt bland oss och de andra restauranggästerna.

”Inte är någon så dum att de skjuter med grön laser”, mumlar Jonas.

Men efter en stund förstod vi nog att det var så, och att de kom från någon som var på väg mot oss. Så Jonas laddade upp för att ge idioten en rejäl utskällning med en uppläxning i form av allt från sönder brända ögon till flygplan.

När ljuset var så nära att vi kunde se vart de kom ifrån, var det bara en liten grabb, kanske 13-14 år som gick med sina föräldrar.

Jonas förstod förstås att han inte kunde ge sig på honom utan vände sig till pappan för att upprört förklara alla konsekvenserna av den farliga ”leksaken” kan orsaka.

Under tiden sitter Tilde som förtrollad och tittar på.

”Vad är det Tilde?” frågade jag.

Tilde drar en djup suck.

”Den där killen”, sa hon och pekade på killen med den gröna lasern, ”Jag tycker han är så cool att jag nästan blir helt kär!”.

Jag skrattade så jag grät!

Jag har hört att 6-års åldern ska kallas för ”Lilla tonåren”. Men vår 4-åring kan inte vara mer av en liten tonåring!

Note to myself: Tilde kommer som tonåring kära ner sig i den typ av killar som inte går hem hos pappa (…och släpp inte iväg Tilde till Kavos om 12år).

 

Tilde älskar att bada!

Snorkelmästaren!

 

Tilde finslipar det sista på vårat gigantiska sandslott.

Jonas selfie.

Anton, Jonas, Tilde och vår nya kompis.

 

Lunchtime!

 

Tjejerna poserar.

Idag valde Anton kvällens uppställning inför familjefototo.Va tycks?

 

Killarna.

 

 Tjejerna.

 

Ett par trasiga solglasögon förvandlar pappa till pirat.

 

Och Tilde till nerd chic...

 

Och Anton till Sherman enligt Tilde (från filmen mr. Peabody & Sherman).

Efter att ha unnat oss en sovmorgon hängde vi vid poolen fram till lunch.

Alla utom Anton var sedan väldigt sugna på att bada i havet. Men Anton hävdade bestämt att han inte tyckte om havet och bara ville vara i poolen och tittade med sur min på medan Jonas och Tilde knatade ned till stranden, som ligger bara några trappsteg ned från hotellet och poolen.

Jag misstänkte att det rörde sig om någon slags rädsla hos Anton, och efter att försäkrat honom om att det fanns ett nät som skiljde alla som badade från hajar, bläckfiskar, plankton och annat farligt, gick han tillslut med på att följa med ned.

Han plaskade lite motvilligt vid strandkanten men lekte sedan mest i sanden.

Vattnet var varmt, men botten var lite stenig, så vi bestämde oss för att knata lite länge bort från hotellet. Så vi tog en promenad längs med strandbrynet tills vi hittade en plats som vi tyckte såg mysig ut. Där tog vi ett härligt dopp i det varma långgrunda vattnet. Tilde var så lycklig att hon tjöt och Anton hade nu mycket svårt att fortsätta låssas att han inte gillade havet.

Vid en strandbar tog jag och Jonas sedan en drink medan kidsen fick varsin gigantisk isglass. Glassarna var så stora att Anton tillslut fick ärva Tildes och nöjt sörplade i sig dem båda tills hans ”hjärna frös till is”.

Sedan var det hem till hotellet för en siesta för Jonas, medan kidsen lekte med iPaden och jag satte mig och lästa i eftermiddagssolen.

Efter att vi duschat och fräschat till oss fick barnen välja vart vi skulle äta – och de visste precis vart de ville gå. Till The Rose Tree, en restaurang vi passerat tidigare kvällar och som hade en liten trädgård med gungor, rutschkana och till Antons förtjusning en bana där han kunde imponera med sin armgång.  

Tilde som, igen, mest av allt ville ”dansa hela natten”, fick inte bara dansa utan också låna en liten docka och dockvagn av den jättemysiga restaurangägaren som flirtade med oss stenhårt och gång på gång sa ”tusen tack!” och bjöd på både sig själv och sina anekdoter och mer att dricka.

Hit kommer vi absolut gå fler gånger!

Efter frukost på balkongen gick vi ned till poolen och tog varsin solbädd. Så värst mycket hinner man förstås inte ligga på de där solbäddarna.

Nej, detta trots att jag varit noga med att välja ett hotell med en barnpool, så att jag och Jonas just skulle kunna få chansen att slappa lite. Men nepp, barnpoolen var såklart inte alls lika kul som den STORA poolen, där Anton helt upprymt konstaterat att han inte bottnade.

Så de där flytväst-dräkterna som vi köpt bara någon dag innan vi åkte visade sig vara en riktigt bra grej. Med dem på kunde Anton simma som en Gud och Tilde flyta som en kork. Men självklart med en vaktande mamma eller pappa i närheten.

Med andra ord, det blev en intensiv dag vid poolen idag innan vi rundade av för att göra oss i ordning för kvällen.

Efter att Tilde och Jonas tagit en siesta tog vi promenaden till bargatan och strosade runt bland alla Supermarkets och ”Krimskramsaffärer”.

Anton fyndade tre plastiga actionfigurer – som gick sönder efter fyra minuter och tjugo sekunder. Medan Tilde föll för en rosa solfjäder i plast med pärlor och paljetter.

Sedan blev vi inlockade till ett Tex Mex ställe där de serverade ”Världens hetaste hamburgare”.

Om man kunden klämma i sig denna hamburgare på några minuter och slå personen som har rekordet (angiven på en griffeltavla i restaurangen) fick man hamburgaren gratis.

Vi antog inte den utmaningen. Men ett högljutt grabbgäng vid ett bord bredvid hade utsett sin utmanare som kaxigt menade att det var ”no problems” att ta hem förstaplatsen.

Men när Prodigys Firestarter började pumpa ut ur högtalarna och serveringspersonalen kom ut med den brinnande hamburgaren, så han lite nervös ut.

Anton blev tokintresserad och gick fram och stirrade på den svettiga dåren som hulkade hamburgare och klunkade vatten om vartannat.

När Anton kom tillbaka skakade han på huvudet.

”Nej tack, jag vill inte äta nått som brinner!”

Vi var alla fyra helt överens om att man måste vara lite galen för att vilja utsätta sig för det där, och att gudmor Angie troligen var en av dem.

Efter middagen, som blev rätt sen, tyckte jag och Jonas att kidsen borde vara trötta. Men båda skakade bestämt på huvudet.

”Jag vill vara uppe och dansa hela natten!” utropade Tilde och slog ut med armarna.

Note to myself: Släpp inte iväg Tilde till Kavos om 12år.

Efter att fått med oss de motvilliga barnen till hotellet såg vi att det var en minder folksamling vid poolen som inväntade att fotbollen skulle dra igång. Så med Jonas i spetsen tågade vi dit och satte oss.

Tilde dansade runt bordet och var i gasen medan Anton flängde runt med den nyinköpta Spiderman-gubben och öste ut sig alla actionhjältefraser han samlat på sig under sina sex år av intensivt tv-tittande.

Men tillslut gav vi upp och gick tillbaka till hotellrummet för att sova.

 

Vi vakande tidigt och var supertrötta, men bestämde oss ändå för att gå upp för att inte helt vända på dygnet. Jonas gick och köpte frukost på en närliggande Supermarket medan jag och kidsen mornade oss, sedan åt vi frukost på balkongen. Och ja – solen sken faktiskt!

(Lite magknip fick man ändå igår när regnet smattarde på transeferbussen och man började föreställa sig hur en resa fast på hotellt i tio dagar skulle te sig).

Sedan knatade vi ned till poolen med våra simdräkter och uppblåsbara djur. Anton tränade på sin simning för fullt, medan Tilde mest ville att vi skulle leka sjöjungfruar och se vackra ut.

Efter lunch och en intensiv förmiddag bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellrummet och ta en siesta. Jag sov dock inte många minuter, och Anton vet jag inte om han hade kommit till ro alls utan låg och pillade med iPaden. Så medan Jonas och Tilde snarkade ikapp smög jag och Anton ned till poolen för en extra simrunda.

Efter att tröttisarna vaknat och vi alla var duschade och fina, promenarde vi upp mot bargatan. Det tog oss en kvart skulle jag tro och sedan låg restaurangerna radade.

Vi valde ett ställe som vi tyckte såg familjevänligt ut och låg fint med träd längs med borden, där vi också blev omhändertagna av en mycket trevlig servitör som ordnade allt för att både vi och barnen skulle trivas.

Medan Anton fick låna en iPad att spela på, dansade Tilde runt mellan träden och sjöng, tills hon plötsligt säckade ihop och blev väldigt liten och bara ville sitta i knät. Stackarna var väl helt slut efter flygresan, fullt ös vid poolen, värmen och alla nya intryck.

Så efter middagen bestämde vi oss för att gå hem och köpte lite chips och ha mys på hotellrummet innan vi somnade.

 

Då var vi äntligen på väg - Mot Korfu och Kavos!

Planet skulle gå sent, tio i tolv, så vi räknade med att kidsen skulle vara trötta. Men det var nog alldeles för uppspelta för det.

Då morfar skjutsade ut oss till Arlanda var det redan långt efter Anton och Tildes normala läggtid.

”Jag är så spänd så jag nästan gråter!” sa Tilde och klämde fram en tår.

Sötnöt!

Väl incheckade tog vi en dricka i loungen och sen bar det av!

Hela flygresan gick jättebra. Tilde somnade rätt snabbt och efter att ha kämpat med att försöka titta både på planets utbud av filmer och våra egna filmer på iPaden – samtidigt – slocknade även Anton.

Vid klockan fyra landade vi och sen följde en transferresa med buss på en timme.

Och tro det eller ej – det regnade!

Vad är det med vädret då jag och Jonas är ute och reser?! Det ska alltid regna!

 

Videon nedan är så söt, för det är väldigt lik den film vi spelade in då vi skulle till Lanzarote – fast med en aningen mindre huvudrollsinnehavare. (Se den filmen här:http://kingstonochnoelle.blogg.se/2012/february/adios-amigos-1.html#comment)