Idag fyller söta faster Anna år och det skulle såklart firas. Så på kvällen var vi bjuda att komma över på födelsedagsfika.

Anton var jätte taggad och även om han inte kan uttrycka det så såg man på honom hur han längtade.

”Anna fyller år idag, så du får säga grattis faster Anna till henne”, coachade jag.

”Calle också?” fråga Anton.

”Nej Calle fyller inte år idag”, sa jag.

Anton såg lite besviken ut.

”Är Calle din kompis?” frågade jag.

”Ja, Calle kompis. Calle är såhär många år!” sa Anton och visade upp tre korviga små fingrar.

”Jaha, men då är ni ju nästan lika gamla…”

”Mmm…”

Men i bilen på väg till kalaset tog energin slut och det dröjde inte länge innan Anton snarkade ikapp med lill’syrran i baksätet. Sedan sov han igenom hela besöket medan vi andra mumsade på god fika och berättade historier. Förhållandevis ganska städade historier faktiskt om man jämför hur det brukar låta på våra familjeträffar.

Kanske var det för att Anna, som alltid har de snuskigaste historierna, var upptagen med att mysa med Tilde. Och Jonas som alltid brukar ha de starkaste åsikterna var upptagen med att tracka brorsan sin för hans frisyr. Själv tyckte jag att Victor såg stylish ut som vanligt, så det handlade kanske mest om Jonas avundsjuka. Hans senaste önskan är nämligen att skaffa sig en ”frisyr”. Ska bli spännande att se hur det går med det…

Mormor Inga påpekade för ett tag sedan att jag i mitt inlägg ”Family theme song” hade glömt att skriva med sången som hon, morfar och farfar sjöng på Antons namngivning.
Crosby Stills Nash Young - “Teach Your Children”.
Jag har faktiskt inte bara texten till den sången och utan hela den dagen med bilder sparat i ett Word-dokument till Anton (hade ju inte bloggen då). Men självklart kan jag lägga in det som en post på bloggen, låter det bra mormor?

Så här kommer det. Minns ni också dagen såhär?
Texten är skriven ur Antons perspektiv…

20080816
ANTON KINGSTONS NAMNGIVNIN
Min namngivning firade vi i mormor och morfars trädgård lördagen den 16:e augusti 2008. I och med att det var ett femtiotal inbjudna gäster som skulle komma hade vi dukat både på verandan och uti ett partytält på gräsmattan. Temat för dagen var såklart jag – Anton Kingston!
Så allt var dekorerat därefter. Foton hängde från girlanger över borden tillsammans med ballonger med mitt namn på. På borden låg dukar som jag några dagar innan hade lämnat mina fotavtryck på i limegrönt och blått. På dem stod vaser med blommor i samma färger. Och bäst av allt, hade vi limegröna godiskrokodiler utspridda här och där.
Så det var bara att ta en tugga ifall man skulle bli sugen.

         

Vi hoppade självklart på fint väder eftersom vi skulle vara utomhus. Men för säkerhetsskull lagt ut filtar ifall någon skulle frysa.
Klockan två började gästerna anlända. Morfar och farfar tog emot dem, iklädda kostym, solglasögon och varsin bricka (handgjorda av pappa) som förklarade att de var ordningsvakter på det här stället.





Gästerna var sedan tvungna att bli avprickade från gästlistan och svara på en del frågor innan de var välkomna in. På skoj hade vi planerat att gudmor Angelica skulle vara portad. Vilket illustrerades med en bild med texten ”banned”. Men på något sätt lyckades hon lura ordningsvakterna och kunde komma in.

CLUB ANTON
När gästerna väl var inne på Club Anton, fick de en välkomstdrink som bestod av mormors hemlagade vinbärssaft. Den smakade lika gott som den luktade och tyvärr lockade den till sig några oinbjudna gäster – getingar!
Som tur var hade pappa förutspått detta och gjort några ”getingfällor” som vi placerat runtom i trädgården.



När jag fick syn på min syssling Albin som är ett år äldre blev jag alldeles till mig och sprang på vingliga ben rakt i famnen på honom. Jag hade nämligen smygtränat och tagit mina allra första steg på egen hand bara några dagar innan.







CERMONIN
När alla hälsat på varandra och slagit sig ned hälsades de välkomna av pappa. Han berättade att jag var det bästa han och mamma vet och att den här festen var en hyllning till mig och ett välkomnande till familjen.
Han förklarade sedan att namnet Anton betyder ”den oersättlige” och det är precis det jag är!
Medan namnet Kingston fick jag, för att citera pappa; ”För att det är så jävla ball, precis som han är!”





GUDMOR OCH GUDFAR
Efter pappas tal tog mamma över och berättade vilka mina gudföräldrar är och varför just de blev utvalda till denna hedersuppgift.

MIN GUDFAR är min farbror Victor Löf, ett val som var självklart. Men inte bara för att han är pappas bror utan för hans sätt att vara mot mig och även andra. En jätte bra förebild helt enkelt!

MIN GUDMOR är mammas och pappas bästa tjejkompis Angelica Sundqvist. När mamma och pappa väntade mig var hon den första de berättade det för, och hon belv överlycklig!
Det är egentligen tack vara henne som jag överhuvudtaget finns eftersom det var hon som presenterade mamma och pappa för varandra när de var 16år.

VÄLKOMMEN TILL FAMILJEN ANTON!
Själva välkomnandet till familjen stod mormor och farmor för. Som i varsin tur höjde upp mig mot himlen och välkomnade mig till mammas, respektive pappas släkt. Sedan avfyrade alla ett fyrfaldigt hurra för mig.



Morfar och farfar plockade sedan fram gitarrerna och spelade några fina sånger. Däribland ”Mitt lilla barn” efter mamma och pappas önskan, “Teach Your Children” och en överraskning i form av min alldeles egna sång som farfar skrivit.



MITT LILLA BARN
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och vi ska busa mycket varje dag
Mitt eget lilla barn och jag
Och skrika som gorillor ska vi göra
Hoppa runt och skrämma folk
Ni ska få höra
Och vi ska bita dom i benen
Binda fast dom vid den stora stenen

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och om mitt barn får ont i magen några gånger
Ska jag sjunga för det jättefina sånger
Och jag ska byta blöjor på mitt barn
Och sätta på små kläder
Och världens minsta gummistövlar
Ifall det blir dåligt väder

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten



TEACH YOUR CHILDREN
You who are on the road
Must have a code that you can live by
And so become yourself
Because the past is just a good bye.

Teach your children well,
Their father's hell did slowly go by,
And feed them on your dreams
The one they picked, the one you'll know by.

Don't you ever ask them why, if they told you, you would cry,
So just look at them and sigh and know they love you.

And you, of tender years,
Can't know the fears that your elders grew by,
And so please help them with your youth,
They seek the truth before they can die.

Counter Melody To Above Verse:
Can you hear and do you care and
Cant you see we must be free to
Teach your children what you believe in.
Make a world that we can live in.

Teach your parents well,
Their children's hell will slowly go by,
And feed them on your dreams
The one they picked, the one you'll know by.

Don't you ever ask them why, if they told you, you would cry,
So just look at them and sigh and know they love you.



ANTON KINGSTONS SÅNG
Anton Kingston, det är det namn Du bär.
Anton Kingston, Du tio mån’ar är.
Anton Kingston, Du har din mor och far,
som kommer älska dig i alla sina dar.

När Du låg i mammas mage,
hon hade det inte lätt.
Mådde förskräckligt illa,
hade svårt att äta sig mätt.
Men så en dag i oktober
tvåtusensju tog det slut.
Det var den dag Du föddes,
då Du i världen titta ut.

Anton Kingston…

En dag i veckan med pappa,
då har ni en dag för er.
Då gör ni säker något grabbigt,
som att titta på TV.
Resten av veckan med mamma
har Du det också bra.
Då gör ni något annat kul
för hon är ju i dig så gla’.

Anton Kingston…

Nu har du tio mån’ars erfarenhet fått.
Innan Du lärde dig krypa
Du rest Dig med stödd och stått.
Du är så himla go’ och gla’.
Det är så härligt att du finns
och med Ditt goa leende
alla hjärtan vinns.



Jag tyckte att min sång var jätte bra och satt och gungade med i takt. Framförandet apploderades och här och var kunde man se folk torka en tår.

Därefter var det bara att hugga in på smörgårdstårtorna som dukats upp i köket. Medan gästerna valde mellan rostbiff eller laxtårta kunde de stanna till och titta på ett bildspel på TV:n som morfar satt ihop. Det bestående av mig, mina äventyr och mina nära och kära.

Till dessert kunde man få sig en kopp kaffe eller te med en god kaka.
Själv högg jag in på en godiskrokodil som jag fått tag ifrån bordet och som jag sedan erbjöd alla som gick förbi.



LITE TRÖTT
All uppståndelse kan emellertid göra en liten kille väldigt trött. Så medan mamma och pappa öppnade mina fina paket, passade jag på att ta en tupplur. Mamma frågade syssling Albin om han ville hjälpa till med paketen och det ville han. Men så fick han syn på en söt liten gossehund som låg på presentbordet och som han snabbt grabbade tag och sprang in med. Mamma sprang på höga klackar efter för att se vart han tog vägen. Hon hittade honom vid min säng, just som han ömt lade hunden intill mig där jag låg och sov. Söta syssling!
Albin hjälpte sedan duktigt till vid öppningen av de mängder av gåvor som återstod.



GÄSTBOKEN

”Anton, allt gott önskas dig!”
Gammelfarmor Kerstin

”Vågen, en sällskaplig, charmig vän. Uppskattar det sköna i livet. Lev väl!”
Gammelmoster Eva och Ulf

”All lycka på livets väg!”
Gammelmorfar Sven och Sylvia.

”Ett hjärtligt tack för en trevlig eftermiddag med mat och dryck och en trevlig stund med den nya familjemedlemmen. Önskar en lycklig fortsättning i livet!”
Gammelmormor Henny


”Tack Anton Kingston för att vi fick närvara på din namncermoni. Vi hoppas att få följa dig i livet. Puss och kram!”
Carina och Claes


”Anton , du är en stjärna! Ha det gott!”
Gammelmoster Eva. Lotta och Axel hälsar.


”Lycka till Anton!”
Gammelfarmor Yvonne, gammelmoster Lena, Rolf, Stefan och Thomas.  Jenny hälsar.


”Du är världens finaste kille. Vi älskar dig!”
Moster Maja och Henrik.


”Anton, världens underbaraste lillgrabb! Önskar dig all lycka i framtiden!”
Eva Broman


”Tack Anton Kingston för att vi fick närvara vid Din fina namngivning. Vi önskar Dig all lycka i framtiden!”
Gudmor Angelica, Danny och Magdalena. Johan hälsar.


”Världens finaste Anton! Tack för att vi fick närvara på denna soliga, roliga dag! Många kramar och lycka till!”
Cecilia, Andreas, Peter och Nina.


”Heja Anton! Heja Anton du är bäst! Vi gillar din namngivningsfest!”
Gammelmorbror Gunnar, Eva och Victor.


”Tusen tack Anton för att jag fick dela din dag som var solig och ljus,
som jag även önskar att ditt fortsatta liv blir. Många kramar!”
Gammelmoster Ulla


”Anton! Vi önskar dig all lycka i livet!”
Lena. Mikael, Madelene, Mia och Einar hälsar.


”Som stjärnor små på himlen blå, vi blinka mot varandra och så gör Du och jag min vän,
för kärleken, för kärleken emellan Dig och mig!”
Farmor Anka


”Anton din lilla bralla. Fan vad jag älskar dig!”
Farbror (gudfar) Victor


”Anton, vilken tur vi har i livet att du föddes. Du är en riktig stjärna!”
Faster Anna


”Anton, du är guld!”
Farfar Roffe

”Du vår lilla Anton! Som solsken i våra hjärtan du är. Vår styrka är du och vår stora stolthet. Våra liv, genom din in i framtiden. Lycka till!”
Mormor Inga och morfar Anders

”Älskade Tonton! Tänk att just vi skulle få världens bästa unge! Min solstråle som gör min dag, varje dag! Extra stolt blir man när du malligt struttade omkring, log och var på strålande humör hela dagen. Du är mitt hjärta, älskar dig!”
Din mamma



”Hej Anton Kingston! Nu har du äntligen fått ditt namn på riktigt!
Du är det bästa i mitt liv och min ängel. Älskar dig din lilla prutt (två gånger bajsade du idag).”
Din pappa
Jonas den allsmäktige. 

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100703-lordag-anna-och-carls-vigsel.html#comment

Så var det dags för det riktiga prinsessbröllopet. Anna och Carls vigsel i Grytsberg.

Bilresan dit på cirka två timmar gick smärtfritt med Tilde sussandes sött i sin babysitter.
När vi var framme började vi med att ta oss en titt på herrgården, Solbacka, där middag och dans skulle äga rum. Där i foajén stötte vi på en aningen nervös brudgum, som då ännu inte fått se sin brud i hennes fulla skrud. Men när vi några minuter senare var på väg därifrån kunde vi skymta den vackra bruden komma gående med sitt följe av tärnor.

Eftersom farmor och farfar likt de flesta andra gäster skulle sova över, följde vi med dem för att packa upp och byta om på deras hotellrum. Sommarvärmen var påtaglig och jag avundades inte killarna som fick svida om till smoking.
Själv hade jag en ny cocktailklänning. Eftersom mitt eget löfte, om att jag tills idag skulle vara helt tillbaka i vanlig vikt och midjemått efter förlossningen, inte hade infriats fick det bli en klänning modell babdoll. Men när jag fick på mig mina nya skyskrapor a.k.a ”pinupskor” som farbror Victor skulle sagt, kände jag mig ändå som mig själv.




Klockan 16.00 satt vi alla punktligt samlade i Gryts kyrka, spända och förväntansfulla i väntan på brudparet.


Victor och Sara.


Mamma, pappa, barn.


Brudens far och mor aka farfar och farmor.


Det vackra brudparet.
 



Sång 2

Ordinary people
Girl im in love with you
This ain't the honeymoon
Past the infatuation phase
Right in the thick of love
At times we get sick of love
It seems like we argue everyday

I know i misbehaved
And you made your mistakes
And we both still got room left to grow
And though love sometimes hurts
I still put you first
And we'll make this thing work
But I think we should take it slow

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow

This ain't a movie no
No fairy tale conclusion ya'll
It gets more confusing everyday
Sometimes it's heaven sent
Then we head back to hell again
We kiss and we make up on the way

I hang up you call
We rise and we fall
And we feel like just walking away
As our love advances
We take second chances
Though it's not a fantasy
I Still want you to stay

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow

Take it slow
Maybe we'll live and learn
Maybe we'll crash and burn
Maybe you'll stay, maybe you'll leave,
maybe you'll return
Maybe another fight
Maybe we won't survive
But maybe we'll grow
We never know baby youuuu and I

We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
We're just ordinary people
We don't know which way to go
Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow
This time we'll take it slow
This time we'll take it slow








Efter vigseln gick alla gäster med toastmasters Annika och Jakob i täten bort mot herrgården där middagen skulle ske. Vi stannade utanför där det bjöds på champagne och jordgubbar i väntan på brudpart. Det var varmt som i en bastu, men vyn var fantastisk och humöret på topp!
Så kom de åkande… På en flakmoppe! Bästa entrén någonsin!






Efter en stunds mingel kom Victor med en smått panikartad blick fram till oss.
”Jag har glömt delar av mitt tal på hotellrummet. Jonas du måste skjutsa mig!”
Ja, vad är inte storebröder till för?
Medan de försvann satt jag kvar och samtalade med Sara och gammelfarmor Yvonne.

Så var det dags för gruppfotografering.
För att fotografen skulle få med alla 104:a gäster, inklusive brudpar, var han tvungen att ta bilden ovanifrån. Därför började alla gäster när det var dags, att vandra nedför en backe mot ett fält strax bakom höjden där herrgården var belägen. 
Jag tittade på den sluttande backen, sedan på Tilde som låg och slumrade i vår stora dubbelvagn och sedan på mina 12cm stilletter. Mamma Mia (Sofia)!
Medan jag stod där och funderade på hur det hela skulle gå hade redan alla andra gäster hunnit rada upp sig inför fotografen. Eller ja, nästa alla gäster. Victor och Jonas saknades ju fortfarande.
”Är ni klara?” ropade fotografen till folkmassan.
"Ja!" svarade de.
”Nej!” pep jag från höjden.
”Men kom då!” skrek någon.
”Jamen…” jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
Jag och mina jäkla pinupskor. Alltid!
”Kom Sofia!” vinkade Annica åt mig.
”Jamen, jag är rädd att trilla med Tilde på mina höga skor!” erkände jag nödtvunget.
”Ta av dig skorna då!” skrek folkmassan i kör tillbaka.
Farfar Roffe kom snabbt till undsättning och hjälpte Tilde och en generad mamma ned.
”Är vi klara nu?” undrade fotografen och gav mig en menande blick.
”Ja!” skrek alla.
”Nej!” skrek jag.
”Vad är det nu då?” muttrade någon som jag tydligen gjort mig populär hos.
”Brudens bröder är försvunna!” utbrast jag med kanske något överdrivet dramatiskt tryck.
Ett blandat sorl av skratt och suckar spred sig bland gästerna.
I samma stund kunde vi skymta två gestalter närma sig oss från höjden.
Där kom de; bröderna Löf. I smoking och med solbrillorna på, som taget ur en slowmotion scen i en maffia film. Ett jubel av rop och applåder utbröt.



Så kids, ni kommer inte få läsa det inlägget fören efter ni gift er. För jag kan tänka mig att vi, jag och pappa eran, efter denna scen blev strukna från en del framtida gästlistor.
Det blev i alla fall ett gruppfoto tillsist som jag hoppas att jag kan få tag på och med faster Annas tillåtelse kanske kunna lägga upp här så småningom.

Tiden flög fram och så var det dags för middag.
Jag och Jonas var placerade vid ena hörnan så att vi kunde ställa vagnen intill bordet. Tilde hade till och med fått sitt eget placeringskort! Vid varje plats fanns också ett litet häfte där man kunde hitta lite roligt kuriosa om alla gäster.
Jag som älskar sånt kan ju inte låta bli att kopiera några rader.

Nr 9; ANNA LÖF GRANSTRÖM
Brud (snyggast ikväll tycker nr. 17).

Nr 12; ANNICA LÖF
Kycklingmamma (kär sådan till bruden) som gått från förskola till programvara. Cyklar runt i stan, särskilt lediga fredagar då cykelkorgen fylls. Trivs som bästa på Tyvö med nr. 94 när brasan är tänd.

Nr 17; CARL GRANSTRÖM
Brudgum (upptagen, för den som inte visste).

Nr 60; JONAS LÖF
Brudens bror aka familjefar som imponerar på sonen med firmabilen. Långdistanslöpare med intresse för vassa ting. Hobbyboxare som fångat nr. 98 med sin stora charm.

Nr 94; ROLF LÖF
Skärgårdsdoktorn som drömmer om fred och gitarrer. Har börjat köra långsammare på äldre dar i sin jakt på meningen med livet. Brudens kära far som älskar nr. 12 och katter i nämnda ordning.

Nr 96; SARA TÖREMAN
Teknikbrutta med brinnande intresse för vida världen. Ntaget MC-kort banar väg för sommarresa genom Europa, kanske kan nr. 103 få en plats på bönpallen. Tidigare hästtjej som blivit Sigges favorit.

Nr 98; SOFIA SUNDQVIST
Konstnärstalang som tar hand om krediter och nyligen har startat blogg. Skofetischist med fobi för sköldpaddor av alla de slag. Myser helst hemma med lilla Tilde och Anton tillsammans med nr. 60.

Nr 103; VICTOR LÖF
Brudens bror som gärna bjuder syster på ett (flak) åk. Pluggande shoppaholic med tre kneg (mycket tid för nr. 96?). Målmedveten idrottsman som inte spolat kröken.

När vi satt oss till bords blev vi hälsade välkomna av brudparets föräldrar och serverades sedan en god förrätt, följt av en lika god huvudrätt.
Dock skulle jag behövt en extra arm för att få i mig maten. Då jag och Jonas turades om att hålla Tilde under uppsikt samt att jag prompt ville få varenda tal på film.
Med tanke på antalet av just tal stod det klart att Anna och Calle är ett otroligt omtyckt par.
Att Anna är en underbar syster till Jonas och faster till Anton och Tilde visste vi ju redan. Så att få bekräftat att hon är en minst lika uppskattad vän och kollega var väldigt kul och imponerande att se (och höra).

Först talare ut var brudens far, farfar Roffe. Som höll ett rörande tal till sin dotter och då han avslutad med orden ur Annas egen visa var det inte ett öga som förblev torrt.



Farmor Annica började sitt tal med att tacka Anton för sin förkylning som bidrog till att hennes röst lät som om hon pimplat whisky hela helgen. Följt av hennes beundran för alla Annas fina egenskaper.

Så var det pappa Jonas tur. Den riktiga ”daddy cool” presenterade toastmaster Annika honom som och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Han började dock med att säga att han var nervös, men visade inte ett spår av det då han satte igång med sitt tal med tillhörande bilder.

Sist och också minst ut från familjen Löf var lillebror (farbror) Victor.
Han påstod likt sin bror att vara nervig med höll ändå ett imponerande och väldigt fint tal till sin storasyster.

Även Calles nära höll fina tal, men vi fick också höra om Calles mer rebelliska karaktär.

--- DETTA VIDEOKLIPP ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---

Starx därefter tog batteriet på min nya fina videokamera slut. Som tur var kan man filma korta sekvenser med vår fotokamera så Jonas lyckades i alla fall få med Calles fina tal till Anna även om bild- och ljudkvalitén inte är den bästa.

--- DETTA VIDEOKLIPP ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---

Efter middag och tal bjöds det på en bröllopstårta. Den var ”top notch” som Jonas och Victor i mun på varandra uttryckte det.







Medan alla mumsade på tårtan passade då på att ta av mig skorna, som inte bara hunnit sätta mig i en pinsam situation, utan också orsakat mig pinande skavsår. Istället bytte jag dem mot mina (favvo) promenadskor på blott 10cm. Dejligt!
Nu skulle det dansas! Och visst gjorde vi det!
Till allt från Håkan Hellström, Kiss, Luniz och Lady Gaga svängde vi våra lurviga i både hiphop, rave, flamenco och riverdance. Det sistnämnda tror jag i och för sig att endast farfar Roffe stod för. Men alla var lika på!
Extra kul tyckte jag det var att se farbror Victor visa sin moves. ”Hamstern” var min favorit. Be honom visa den på nästa festliga tillställning vettja!





















Att Tilde sov som en stock till den högt pumpande musiken, tyder bara än en gång på att hon är en prinsessa av klanen Löf och inte Bernadotte.
Prinsessan på ärten, måste vara en myt. För likt faster Anna med förlovningsringen under madrassen, kan inget hindra dessa sessor från deras skönhetssömn.



I bilen hem var jag nyfiken på hur Jonas hade upplevt det hela. Han som är så otroligt anti kyrkobröllop, och då talar vi om allt från präst till smoking.
”Ja, jag säger bara att om man skulle lyckas få till det såhär bra skulle jag inte banga på att ha ett stort bröllop.”
Vem vet, jag kanske får ta och tack Anna och Calle för mitt och Jonas framtida bröllop?
Att omvända en nejsägare till en ”I do”-sägare. Inte illa!
Jag tycker själv att det var fantastiskt fint och jag har bara mig själv att skylla att jag inte hade vattenfast mascara. De har mina lyckönskningar, även om jag inte tror de behöver dem, så måna och uppenbart kära som de är i varandra.
Grattis faster Anna och (godis-) farbror Calle!!

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > 

När klockan slagit åtta och våra ungar och i stort sett varenda pryl vi äger var instuvade i bilen, gav vi oss iväg.
”Mot Tyvö, nu kör vi!” gastade vi i kör.

För vi hann inte långt innan pappa kom på att vi ändå var tvungna att åka hem och hämta lite mer grejor, som hans plånbok och körkort.
Bara att vända och börja om.
”Mot Tyvö, nu kör vi!” och den här gången gjorde vi det.





I bilen sjöng vi sedvanligt med till radion, högt, falskt och med endast korta uppehåll för pappa att kunna svära åt andra bilförare som inte kan köra.
Framme vid Räfsnäs stannade vi för att vänta in mormor och morfar med deras bil, Anna och Calle med deras och farfar med båt. Jonas började packa ur alla väskor och ställde dem vid kajen där vi skulle mötas.

För där alla andra var och vi var två helt olika platser. Så pappa exploderade sedan en sista gång för att sedan övergå till ett strålade humör som sedan höll i sig resten av helgen.

För sådana är vi barn, både jag och pappa eran. Människor med strålande fint humör med växlande molnighet och risk för enstaka korta explosioner.


Calles Porsche ”Wawawewa!”





 
Som samlad trupp körde sedan Anton båten ut mot Tyvö.


Där farmor kom och tog emot oss.

Vädret kunde inta vara bättre och vi satte genast igång att förbereda för en midsommarlunch i solen.
Vi delade in oss i tre team, team barn, team ved och team mat. 


Killarna i team ved visar vad de går för.




Anton hjälper Calle, eller var det tvärtom?


Anna gjorde fina midsommarkransar till ”lallilopa”.


Victor.


Sara.


Tildis.


Farfar gjorde sin egen krans.

 
Calle och Roffe lövar däcket.

Enligt farfar Roffe kommer traditionen från det att Gustaf Vasa skulle inta Stockholm. Då hade de inte tillräckligt med vapen till alla mannar utan fick helt enkelt beväpna sig med björkris.

 
Sedan lade farfar och Calle några öl på kylning.


"Sådär ja!" trodde Calle.

 
Men icke då, Anna och Jonas fick uppdraget att hämta upp ölen som slitit sig.

 Foto: Pappa
Team barnpassning.


För stundet ett ganska lätt jobb...


Team mat dukade fram massor av godsaker.

 Foto: Mamma
Under tiden passar farfar och morfar snabbt på att komponera en midsommar visa.

 Foto: Mamma 
Som de sedan framförde...

Nu ska vi sjunga en låt, du och jag
Som vi kom på just uti detta nu
Låten är sävlig och utan poäng
Och den har ingen refräng

Trodde ni ja!
Trodde ni ja!
Där lura vi allt er idag

Ni undrar nog vad vi ska hitta på
Det undrar vi själva, hur detta ska gå
Men har vi nu börjat att dikta såhär
Blir fortsättning med stora besvär

Trodde ni ja!
Trodde ni ja!
Där lura vi allt er idag

Vi närmar oss slutet för vi har inget mer
Att säga, orden tryter, vi har inga fler
Så nu är det över om plågan blev lång
Så är det ändå slut på vår sång

Trodde ni ja!
Trodde ni ja!
Där lura vi allt er idag

Till den goda maten skulle de såklart sjungas snapsvisor. Varsågod kids läs och lär...

Inte fören ni fyllt 18år! Minst! Enligt pappa kanske det blir tidigare för Anton, men för Tilde kanske aldrig.
Skillnaden mellan pojkar och flickor är allt annat än hårfin för farsan Baloo. När killar börja ringa efter Tilde kommer pappa ladda spolslangen och samla alla ghettopappor för sammandrabbning. Var så säker!

Enligt tradition sjöng vi i alla fall farmors favorit ”En liten en” och några andra gamla godingar. Calle lärde oss en ny en, önskar jag hade memorerat den, rolig var den i alla fall!
Anton nickade takten varje gång och gjorde sin tuffaste rock n’ roll min.

 Foto: Mamma
Pappa körde på en frommare look. Haklapp is da shit kids!

 Foto: Mamma Sofia



 Foto: Pappa Jonas


Efter alla druckit och ätit upp var det blandade aktiviteter.
















Morfar dokumenterade allt in i minsta detalj med sin nya systemkamera.


Calle och bröderna Löf kastar boll.




"Jag har den!"




Eller är det balett de dansar?


Mera dans – Anna och Calle övar på bröllopsvalen.


Och så lite ”poledance”.


Tildis bara mös och skratta hela dagen.

  
Och farmor satt hela tiden stilla och tog det lugnt.

Farmor Anka fixade och fejade såklart som vanligt. Bilden ovan var endast möjlig på grund av morfars nya kamera som kan ta snapshots på en sekund.

När det var dags för resning av midsommarstången gick vi bort till ängen.






Anton började då se ganska trött ut och ville hellre ”pilla håret”, och när dansen började bar inte benen längre.


Men vilken tur att faster Annas har ben starka för två!

 Foto: Mamma

 Foto: Mamma
Såhär illa kan det gå när solsting slår till!


Eller finns det någon annan förklaring?


Farfar och farmor busar med en sloken Anton.




När dansen var över blev alla barn bjudna på saft och bullar.


Då vaknade Anton till liv. Med några bullar i magen blev sockerkicken påtaglig.


"Dansa!” skrek Anton och började hoppsa runt kring midsommarstången så vilt att byxorna trillade av.

 
Sara så söt i sin sommriga outfit!


Mister Italy och herr NY firar svensk midsommar.

Mamma lär farfar att dansa "Macarena".


På väg hemåt hittar pappa och Calle en studsmatta.


Anton fick hoppa på studsmattan hur mycet han ville.


"Pappas tur!"


Och igen...


Och igen...


Tills det likt ett klipp från ”Americas funnies homevideos” slutade med en fläskläpp.

 Foto: Mamma
Efter den kraftansträngningen tog pappa årets första dopp.

Morfar Anders var inte sen att hoppa i efter.


Medan solen sakta gick ned satte vi oss till bords och njöt av en god middag.


Anna ♥ Calle


Alla var glada!


Och kärleksfulla!




När det var tomt på tallrikarna, glasen och i mammas huvud. Var det dags att svida om till dans på Paveljongen. Farfar och ”de andra kufarna” som farmor säger, skulle spela.
Farmor själv stannade hemma och passade sömntutorna så att mamma och pappa kunde ta några danssteg.


Farfar värmer upp med...? Pasodoble?


Så satte de igång, rock n' roll!!





 Foto: Pappa Jonas
Mormor och mamma skakade loss på dansgolvet...

 Foto: Pappa Jonas
Likaså Anna och Calle!

Efter några låtar åkte jag och Jonas hem för att avlösa farmor och ta hand om våra små älsklingar.
Trötta och glada gick vi och lade oss.

Vilken härlig dag!

Imorgon är det midsommar (igen). Det har blivit lite av en familjetradition att vi ”lalillopa” firar tillsammans ute på Tyvö.
Det började med midsommaren 2006. Då var det första gången Jonas och mina föräldrar träffades, men klickade direkt. Det var också då vi berättade att vi hade förlovat oss ♥

Här kommer lite fina bilder från åren som gått…

Midsommar 2009

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/midsommar-2008.html#comment

Midsommar 2008

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100529-lordag-buffe-i-knivsta.html#comment


Idag packade vi ihop vår lilla familj för att åka till Knivsta och träffa mammas släkt och fira Uffe i efterskott.


Gammelmorfar Sven och gammelmormor Henny med Tilde.

Imorgon är det mormors födelsedag, men vi var bjudna att fira den redan idag.
Maja (”Baja”), Henrik (”Kenke”), gammelmoster Ulla (”Dulla”), gammelmorfar Sven, Sylvia, gammelmoster Eva och Ulf kom också för att fira Inga. Men kändes som att vår lilla familj blev minst lika firade. Alla hade de fina presenter till barnen.
Av Eva & Ulf fick Tilde en rosa body med elefantmotiv och rosa mjukisbyxor. Storebror fick leklera.
Sven & Sylvia gav ett presentkort på Lindex för 150kr till Tilde och en hoppboll till Anton.
Ulla hade köpt en rosa Hello Kitt klänning med volanger och en vit solhatt till Tilde.

Medan Tilde langades från famn till famn sprang Anton runt med en ”pangapanga”. En leksakspistol som han fått utav mormor, utan att föräldrarna hade tillfrågats. Men Anton var överlycklig, och han måste ju få leka av sig! Och jag minns hur roligt jag hade det när jag – med samma leksakspistol – sprang runt och lekte att jag var ”Bastu Kid” på sommarsemestrarna uppe i Bastuträsk.