Så vi gick samma strandpromenad som igår bort till grannhotellet där vi slog oss ned under en parasoll. Sen dröjde det cirka trettio sekunder innan Anton försvann under vattenytan med sin snorkel, och där stannade han tills vi var tvungna att dra upp honom.

Till sällskap fick vi en hund som plötsligt bara dök upp och tycket att vi såg trevliga ut och hängde med och badade. Sedan lade han sig, som det vore givet, under vårt parasoll i skuggan.

Enligt kidsen var det troligen en hemlig agent.

Lunch åt vi vid det närliggande hotellet och till efterätt fick kidsen varsin glass. Tilde fick som vanligt mer på sig än i sig och jag bad henna att torka av sig.

”Varför?” frågade hon trotsigt.

”För att annars kommer getingarna tycka att de är söt och go!” svarade jag.

Tilde blängde på mig som om jag vore helt koko.

”Men jag är ju redan SÖT!”

Anton kunde däremot inte sitta stilla och ville bara kasta sig på nytt ut i havet. Snorkeln hade magiskt fått honom att glömma alla rädslor för sjöodjur och att han inte hade några flythjälpmedel utan fritt simmade som en riktig mästare.

På kvällen gick vi till bargatan och på vägen dit fick Jonas en ny kompis – Allan, en äldre herre som glatt berättade om sina livs äventyr.

Middag blev på ett ställe som hette Hippos och tyvärr var riktigt dåligt.

Så vi när vi ätit upp valde vi att gå tillbaka till The Rose Tree, där vi åt igår, för efterätt och drink.

Medan vi sitter och mumsar börjar plötsligt en grönt ljusstråle fara runt bland oss och de andra restauranggästerna.

”Inte är någon så dum att de skjuter med grön laser”, mumlar Jonas.

Men efter en stund förstod vi nog att det var så, och att de kom från någon som var på väg mot oss. Så Jonas laddade upp för att ge idioten en rejäl utskällning med en uppläxning i form av allt från sönder brända ögon till flygplan.

När ljuset var så nära att vi kunde se vart de kom ifrån, var det bara en liten grabb, kanske 13-14 år som gick med sina föräldrar.

Jonas förstod förstås att han inte kunde ge sig på honom utan vände sig till pappan för att upprört förklara alla konsekvenserna av den farliga ”leksaken” kan orsaka.

Under tiden sitter Tilde som förtrollad och tittar på.

”Vad är det Tilde?” frågade jag.

Tilde drar en djup suck.

”Den där killen”, sa hon och pekade på killen med den gröna lasern, ”Jag tycker han är så cool att jag nästan blir helt kär!”.

Jag skrattade så jag grät!

Jag har hört att 6-års åldern ska kallas för ”Lilla tonåren”. Men vår 4-åring kan inte vara mer av en liten tonåring!

Note to myself: Tilde kommer som tonåring kära ner sig i den typ av killar som inte går hem hos pappa (…och släpp inte iväg Tilde till Kavos om 12år).

 

Tilde älskar att bada!

Snorkelmästaren!

 

Tilde finslipar det sista på vårat gigantiska sandslott.

Jonas selfie.

Anton, Jonas, Tilde och vår nya kompis.

 

Lunchtime!

 

Tjejerna poserar.

Idag valde Anton kvällens uppställning inför familjefototo.Va tycks?

 

Killarna.

 

 Tjejerna.

 

Ett par trasiga solglasögon förvandlar pappa till pirat.

 

Och Tilde till nerd chic...

 

Och Anton till Sherman enligt Tilde (från filmen mr. Peabody & Sherman).

Efter att ha unnat oss en sovmorgon hängde vi vid poolen fram till lunch.

Alla utom Anton var sedan väldigt sugna på att bada i havet. Men Anton hävdade bestämt att han inte tyckte om havet och bara ville vara i poolen och tittade med sur min på medan Jonas och Tilde knatade ned till stranden, som ligger bara några trappsteg ned från hotellet och poolen.

Jag misstänkte att det rörde sig om någon slags rädsla hos Anton, och efter att försäkrat honom om att det fanns ett nät som skiljde alla som badade från hajar, bläckfiskar, plankton och annat farligt, gick han tillslut med på att följa med ned.

Han plaskade lite motvilligt vid strandkanten men lekte sedan mest i sanden.

Vattnet var varmt, men botten var lite stenig, så vi bestämde oss för att knata lite länge bort från hotellet. Så vi tog en promenad längs med strandbrynet tills vi hittade en plats som vi tyckte såg mysig ut. Där tog vi ett härligt dopp i det varma långgrunda vattnet. Tilde var så lycklig att hon tjöt och Anton hade nu mycket svårt att fortsätta låssas att han inte gillade havet.

Vid en strandbar tog jag och Jonas sedan en drink medan kidsen fick varsin gigantisk isglass. Glassarna var så stora att Anton tillslut fick ärva Tildes och nöjt sörplade i sig dem båda tills hans ”hjärna frös till is”.

Sedan var det hem till hotellet för en siesta för Jonas, medan kidsen lekte med iPaden och jag satte mig och lästa i eftermiddagssolen.

Efter att vi duschat och fräschat till oss fick barnen välja vart vi skulle äta – och de visste precis vart de ville gå. Till The Rose Tree, en restaurang vi passerat tidigare kvällar och som hade en liten trädgård med gungor, rutschkana och till Antons förtjusning en bana där han kunde imponera med sin armgång.  

Tilde som, igen, mest av allt ville ”dansa hela natten”, fick inte bara dansa utan också låna en liten docka och dockvagn av den jättemysiga restaurangägaren som flirtade med oss stenhårt och gång på gång sa ”tusen tack!” och bjöd på både sig själv och sina anekdoter och mer att dricka.

Hit kommer vi absolut gå fler gånger!

Efter frukost på balkongen gick vi ned till poolen och tog varsin solbädd. Så värst mycket hinner man förstås inte ligga på de där solbäddarna.

Nej, detta trots att jag varit noga med att välja ett hotell med en barnpool, så att jag och Jonas just skulle kunna få chansen att slappa lite. Men nepp, barnpoolen var såklart inte alls lika kul som den STORA poolen, där Anton helt upprymt konstaterat att han inte bottnade.

Så de där flytväst-dräkterna som vi köpt bara någon dag innan vi åkte visade sig vara en riktigt bra grej. Med dem på kunde Anton simma som en Gud och Tilde flyta som en kork. Men självklart med en vaktande mamma eller pappa i närheten.

Med andra ord, det blev en intensiv dag vid poolen idag innan vi rundade av för att göra oss i ordning för kvällen.

Efter att Tilde och Jonas tagit en siesta tog vi promenaden till bargatan och strosade runt bland alla Supermarkets och ”Krimskramsaffärer”.

Anton fyndade tre plastiga actionfigurer – som gick sönder efter fyra minuter och tjugo sekunder. Medan Tilde föll för en rosa solfjäder i plast med pärlor och paljetter.

Sedan blev vi inlockade till ett Tex Mex ställe där de serverade ”Världens hetaste hamburgare”.

Om man kunden klämma i sig denna hamburgare på några minuter och slå personen som har rekordet (angiven på en griffeltavla i restaurangen) fick man hamburgaren gratis.

Vi antog inte den utmaningen. Men ett högljutt grabbgäng vid ett bord bredvid hade utsett sin utmanare som kaxigt menade att det var ”no problems” att ta hem förstaplatsen.

Men när Prodigys Firestarter började pumpa ut ur högtalarna och serveringspersonalen kom ut med den brinnande hamburgaren, så han lite nervös ut.

Anton blev tokintresserad och gick fram och stirrade på den svettiga dåren som hulkade hamburgare och klunkade vatten om vartannat.

När Anton kom tillbaka skakade han på huvudet.

”Nej tack, jag vill inte äta nått som brinner!”

Vi var alla fyra helt överens om att man måste vara lite galen för att vilja utsätta sig för det där, och att gudmor Angie troligen var en av dem.

Efter middagen, som blev rätt sen, tyckte jag och Jonas att kidsen borde vara trötta. Men båda skakade bestämt på huvudet.

”Jag vill vara uppe och dansa hela natten!” utropade Tilde och slog ut med armarna.

Note to myself: Släpp inte iväg Tilde till Kavos om 12år.

Efter att fått med oss de motvilliga barnen till hotellet såg vi att det var en minder folksamling vid poolen som inväntade att fotbollen skulle dra igång. Så med Jonas i spetsen tågade vi dit och satte oss.

Tilde dansade runt bordet och var i gasen medan Anton flängde runt med den nyinköpta Spiderman-gubben och öste ut sig alla actionhjältefraser han samlat på sig under sina sex år av intensivt tv-tittande.

Men tillslut gav vi upp och gick tillbaka till hotellrummet för att sova.

 

Vi vakande tidigt och var supertrötta, men bestämde oss ändå för att gå upp för att inte helt vända på dygnet. Jonas gick och köpte frukost på en närliggande Supermarket medan jag och kidsen mornade oss, sedan åt vi frukost på balkongen. Och ja – solen sken faktiskt!

(Lite magknip fick man ändå igår när regnet smattarde på transeferbussen och man började föreställa sig hur en resa fast på hotellt i tio dagar skulle te sig).

Sedan knatade vi ned till poolen med våra simdräkter och uppblåsbara djur. Anton tränade på sin simning för fullt, medan Tilde mest ville att vi skulle leka sjöjungfruar och se vackra ut.

Efter lunch och en intensiv förmiddag bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellrummet och ta en siesta. Jag sov dock inte många minuter, och Anton vet jag inte om han hade kommit till ro alls utan låg och pillade med iPaden. Så medan Jonas och Tilde snarkade ikapp smög jag och Anton ned till poolen för en extra simrunda.

Efter att tröttisarna vaknat och vi alla var duschade och fina, promenarde vi upp mot bargatan. Det tog oss en kvart skulle jag tro och sedan låg restaurangerna radade.

Vi valde ett ställe som vi tyckte såg familjevänligt ut och låg fint med träd längs med borden, där vi också blev omhändertagna av en mycket trevlig servitör som ordnade allt för att både vi och barnen skulle trivas.

Medan Anton fick låna en iPad att spela på, dansade Tilde runt mellan träden och sjöng, tills hon plötsligt säckade ihop och blev väldigt liten och bara ville sitta i knät. Stackarna var väl helt slut efter flygresan, fullt ös vid poolen, värmen och alla nya intryck.

Så efter middagen bestämde vi oss för att gå hem och köpte lite chips och ha mys på hotellrummet innan vi somnade.