Nästan varje dag vid hämtning är det nya mer avancerade trick som visas upp i klätterställningen. Dagens var armgång med handgrepp enbart på var tredje pinne. 

"Fota mig!" ropade Anton andfått mitt i övningen.

”Okej…” sa jag och började rota i väskan efter mobilen.

”Fota mig bara!”

”Ja, ja…”

”Fota mig nuuuuuuu!” ylade Anton av ansträngning.

Men ett foto hann det faktiskt bli och Anton är mäkta stolt.

Idag var första dagen jag lämnade Tilde en liten stund själv på dagis.

Efter att ha skolat in Anton hos både dagmamma och dagis och sedan haft inskolning för Tilde på det gamla dagiset, så borde man vara rutti.

Men konstigt nog var nog det här den enda gången jag faktiskt haft en riktig klump i magen.

Inte för att dagiset inte verkar vara bra - för det tycks verkligen vara toppen!

Utan för att Tilde är så stor och det märks så tydligt hur medveten hon är om att det är det här dagiset som gäller nu.

Hon sörjer det gamla och sina kompisar där, vilket är självklart!

Hon har inte heller träffat någon på nya dagiset som hon riktigt ”klickar” med, och det är synd. Det hade ju annars kunnat fungera som ett dragplåster.

Så det var inte helt ångestfritt att behöva säga hejdå där på dagisgården och gå därifrån medan hon ropade och bad mig att stanna.

Men det gick bra! Fröknarna hade sammanfört henne med en annan fyraårig tjej och de hade lekt ihop i sandlådan och efter en stund hade de börjat fnissa och busa. Det var först när de skulle gå in som Tilde kom på sig själv med att vara i denna nya miljö och då blivit ledsen.

Men då jag en stund senare kom smygande satt hon hopkrupen i en frökens famn och gosade med snuttekaninen och lyssnade på en saga.

Så som sagt, ett steg i taget.

På morgonen var Tilde ledsen och ville inte gå till nya dagis. Jag försökte peppa henne, men det var motigt att gå dit. Väl där gick det bättre.

Det finns många leksaker som tilltalar Tilde där - dockor och dockskåp och massor med böcker.

Så efter en liten stunds lirkandes gick Tilde tillslut med på att lämna min famn och gick och satte sig bredvid en fröken som tagit fram en bok ur vilken hon började läsa högt.

Efter några kapitel hade Tilde lagt sin hand på frökens och jag tyckte att det var så mysigt att se – ett tecken på att hon hittat någon att ty sig till. 

På morgonen hade Jonas inga jobb som låg på, så Anton tog med oss till Björnparken. Men det visade sig att rutschkanan var alldeles för varm för att åka på och värmen var outhärdlig när det inte fanns någon möjlighet att svalka sig i någon skugga. Så vi bestämde oss för att vi måste ta oss till något vatten.

Självklart ringde jourtelefonen just då och Jonas var tvungen att åka iväg på jobb.

Men jag och kidsen cyklade iväg till Kanaan.

AK har gjor en "äppeltelefon" ;)

Strandhäng på Maltan med Gudmor och hennes mormor, Rebecca, Wilma och Marika.

Idag tog jag och kidsen en cykeltur ner till Kanaanbadet där vi spenderade hela dagen med att bada, bygga sandslott och ha picknick.

Idag och fem dagar framåt har Jonas (den stackarn) jouren. Så jag och kidsen får roa oss så gott det går själva.

Tilde började med att utmana mig med att totalstrejka och ville inte alls ta på sig den lilla solklänningen som jag lagt fram.

Efter att ha kört den gamla vanliga nej-jo-nej-jo-nej-jo-duetten gav jag tillslut upp.

”Ta på dig vad du vill!” sa jag uppgivet.

Vilket resulterade i en outfit bestående av hennes vita ballerinadräkt, rosa foppatofflor, en rosa glitterkeps och hjärtformade solglasögon.

”Är jag så vacker att du nästan gråter?” frågade Tilde då hon malligt twirlade runt mig.

Ja, nästan.

Ute vart det helt galet varmt.

”Är du säker på att vi är i Sverige?” frågade Tilde då vi var på väg till plaskdammen i Blackeberg.

”Ja, man kan tro att vi fortfarande är i Grekland!” sa Anton och krängde av sig T-shirten och torka pannan.

Framme vid plaskisen önskade jag nästan att jag inte tagit med kidsen till stranden istället, för jag behövde ett dopp – och jag vet inte hur passande det är att mammor badar i plaskdammar?

Det blev en dag fylld med sol, plask, pannkakor och glass. Vi fick även besök av en groda som tyckte att Antons toffla var ett skönt krypin.

 

Idag sken solen och efter att ha varit hemma och vilat upp oss en hel dag var vi sugna på att hitta på något. Så vi tog en tur till Maltesholmsbadet.
 Kidsen sprang orädda ut i vattnet och att döma av deras ansiktsuttryck var det inte särskilt skönt. Men de plaskade och hoppade glatt runt i alla fall en lång stund.

Jag och Jonas höll oss tryggt på land och upptäckte att vi klätt oss som om vi skulle på Baywatch audition och började genast spåna på vilka dramatiska scener som Hässelby kunde bjuda på. Vi la dock ner filmprojektet innan det började.

Inte helt ovanligt vakande jag upp först av alla, och strax därefter Tilde.
Så vi bestämde oss för att ta en promenad ner till ICA för att köpa frukost. Tilde sin dockvagn tog Tilde med sig sitt nya gossedjur som hon fått av Jonas på flygplatsen.

Solen sken, och om än det inte var Grekland värme så var det ganska skönt ute.

Vi handlade relativt snabbt, men när vi kom ut möttes vi av en störtskur. Så där blev vi stående en bra stund och bara tittade på regnet som fullkomligt bara hällde ner från skyn.

När vi kom tillbaka hade grabbarna vaknat och vi åt frukost ihop.

Sedan ägnade vi dagen åt att packa upp, tvätta och titta på film.

Sista dagen. Känns både tråkigt, men faktiskt också lite skönt. Otroligt hur intensivt det kan vara att semestra med barn.

På kvällen var barnen, speciellt Tilde, taggade på att få gå på minidisco. Men när vi väl var där passade det inte alls damen och hon ville inte vara med. Tokigt, för hon har dansat precis överallt annars på denna resa, på alla restauranger, på stranden, på havet.

Istället valde vi att gå till The Rose Tree för vår sista middag på Korfu.

Efter en mysig kväll där gick vi tillbaka till hotellrummet och packade ihop de sista sakerna. Kvart i ett på natten kom transferbussen och sedan bar det av till flygplatsen och planet som gick först klockan fyra.

Kidsen var otroligt duktiga och det blev en ganska smidig resa hem trots att vi alla var aptrötta och inte kom i säng hemma  förrän klockan sju på morgonen.

 

Idag badade och solade vi vid poolen hela dagen.

På kvällen hade vi bokat bord på Alejandros – en traditionell grekisk restaurang.

Under hela kvällen bjöds det på uppträdanden, allt från grekisk dans till eldsprutning till porslinskastning. 

Anton blev mäkta imponerad och satt bara och gapade större delen av tiden.

Så när han blev tillfrågad att vara med i showen gick han som trollbunden upp på golvet. De bad honom och en annan liten kille sätta sig på ett bord och sedan strömmade musiken ur högtalarna medan en kille dansade fram till dem. Anton visste vad som skulle ske, han hade sett bilder utanför restaurangen, och hela han sken av förväntan.

Det som hände var att killen lyfte upp dem på bordet – med tänderna.

Tilde tittade stolt på brorsan sin och klappade ivrigt händerna och alla restauranggästerna jublade då de var klara.

Men nu hade Anton fått mersmak och ville upp på golvet igen. Så på eget initiativ kastade han sig ut på golvet igen och började göra sin breakdance snurr. Anton som (tillsammans med Tilde) redan innan charmat ett tjejgäng som satt vid bordet bredvid fick dem nu att resa sig upp och hurra.

Den lilla killen som suttit med Anton på bordet under showen hoppade också upp och började dansa och han visade sig vara ett riktigt proffs och gjorde headspin och rad avancerade moves.

Men trots det var det Anton som lyckades få med sig publiken som en hejarklack.

”Antoni, Antoni!” hördes en kör i takt till musiken.

Vi som egentligen bara tänkt stanna för middag blev kvar hela helgen.

Helt klart den mest händelserika och minnesvärda kvällen på resan.

”Mamma, du måste ringa mormor och morfar och berätta!” sa Anton när vi gick därifrån.

”Vad ska jag berätta?”

”Att jag nästan är berömd i Grekland!” sa Anton stolt.

 

Då båda kidsen är täckta av myggbett, eller kanske mer troligen bett från sandloppor, bestämde vi oss för att det fick vara nog med nergrävningar i sanden.
I stället blev det en varm dag vid poolen.

Anton är nu sådan vattenvana att han kastar sig från poolkanten och gör bakåtvolter ner i vattnet. Trots det, är det fortfarande att hålla huvudet över vattenytan när han simmar som är den svåraste utmaningen.
Men vad gör det, tycker Anton, när man har en snorkel – som han knappt tar av sig.

Middag blev i stan på ett supermysigt familjeställe där kyparen var minst sagt unik.
Efter att ha charmat in oss till ett bord och vi tittat på menyn var Jonas redo att lägga vår beställning.
Kyparen bara skakade på huvudet.
”No, no, no!”, det dög inte alls.
Istället valde han ut maträtter åt oss som han beskrev med inlevelse och stora gester.
Om maten sedan var så speciell vet jag inte, men kyparen gjorde stället till ett guldkorn som vi gärna skulle komma tillbaka till om det inte vore för att vi reseverat ett bord på ett ställe inför imorgon, och åker hem på söndag.

Det var i alla fall en riktigt mysig kväll och barnen var hur nöjda och glada som helst och fick beröm av alla hur fina de är.

Badade och åt lunch vid grannhotellets strand. Under lunchen fick vi sällskap av en liten kattunge som bestämt ville sitta bredvid Tilde. Om och om hoppade den upp på Tildes stol, och om och om igen lyfte Jonas ned den.

Tillslut jag med på en deal med Smaragda (vi trodde att hon kanske hette så), som innebar att hon kunde få sitta bredvid mig om hon gick med på att låta Tilde och hennes stol vara så att Tilde kunde få lite matro. Det var en bra deal.

Till kvällen var det Tildes tur att välja middagsställe, vilket blev en närliggande restaurang med gungor. Ganska skönt, då vi alla var lite trötta och slita.

Idag badade vi nere vid hotellstranden igen och kunde lägga till en sjöborre och en stor krabba till akvariet.

Kidsen byggde labyrinter i sanden och Jonas arrangerade längdhopp. Så det var en minst sagt aktiv förmiddag.

Efter lunch badade vi i poolen och Anton badar, simmar och hoppar nu helt ohämmat utan några flythjälpmedel.

Efter pappas siesta följde den sedvanliga promenaden in till ”stan”, blev middag på ett ställe med god mat men otroligt dåligt service och oengagerad personal. Så dit kommer vi inte tillbaka.

Efter maten kom vi överens om att kika in i några affärer.

Tilde hörde dock chilla istället för kika. Så för varje butik vi gick förbi ropade hon glatt.

”Här kan vi chilla!”

Efter att ha sett en pojke vid hotellet som lekt med en lite Barbie-aktig sjöjungfru var Tilde också helt inställd på att hon ville han en ”precis sån!”. Så jakten började.

Och efter att ha chillat i nästan varenda butik som fanns inom gångavstånd hittade vi tillslut en blå plastig sjöjungfru som Tilde försälskade sig i. Självklart fick den bli hennes och inom fem minuter var den likt alla andra saker vi köpt här, sönder.

Vi avslutade kvällen med en drink vid hotellet innan vi kröp i säng.
Och apropå säng. En av anledningarna till att jag valt detta hotell var att vi fick en etagelägenhet med plats för kidsen att sova på övervåningen.
Anton hade utan problem sovit där första natten, medan Tilde ville ligga på en extrasäng vid fotänden av min och Jonas säng. Vilket självklart gick an, med tron att hon sen skulle tycka att det var roligt och mysigt sen att få en egen våning med brorsan.
Men nejdå, tvärtom. Vi har istället två sovande barn vid fotänden och ingen som utnyttjade etageplanet.
Men, men…

 

Idag badade vi vid hotellstranden. Men just som vi höll på att bada kom plötsligt en störtskur och vi fick skynda oss att samla ihop våra saker och fly upp till hotellets lunchrestaurang. Så vi gjorde det bästa av situationen och passade på att äta lunch.

Men det blev faktiskt ganska mysigt att sitta sådär utomhus under skydd och se och höra regnet ösa ned. Och just som vi ätit klart klarande det upp och vi knatade tillbaka till stranden.

Med gemensamma krafter hittade vi sedan och samlade in några ermitkräftor som fick ett tillfälligt hem i vår hink, (snabbt döpta till Herr Miti, Tilde och Sture).

Vi gjorde också om Anton till en sand Turtles (cool som få).

Efter Jonas siesta (ja, numera är det bara Jonas som kommer till ro), promenerade vi in till bargatan. Där åt vi på en pannkaksrestaurang och FaceTime’ade med mormor och morfar – som råkar befinna sig på grannön Zakynthos. Kidsen vinkar varje dag. Även fast vi inte har en aning om åt vilket håll ön ligger.

Efter middagen gick vi runt och kikade lite. Vi gick förbi en tatueringsstudio och Jonas fick direkt bläckabsintens. Jag tycker att det är lite risky att gadda sig utomlands, men efter att ha pratat med dem som jobbade där förstod vi att det var ett seriöst ställe.

”Snälla?” bad Jonas.

Jag var tveksam.

Sedan förklarade Jonas att han så gärna ville ha ett ”S” på ett finger dedikerat till en speciell person. Smickrad och övertalad satt jag och kidsen snart i studion och tittade på när pappa fick sin åttonde tatuering.