Att sluta med en vana är svårt för stor som liten. Så när vi bestämde att det var dags att försöka vänja av Tilde nappen var vi beredda på en kamp.

Tilde som inte sovit en natt utan napp sedan hon bara var några veckor och som skulle vilje gå med napp för jämnan om det inte vore för att jag och Jonas säger ifrån - hur skulle det gå?

Utmärkt visade det sig!

Första kvällen då hon skulle sova utan napp tjatade hon och grät efter nappen i en kvart innan hon somnade. Kväll två i tio minuter. Tredje kvällen nattade jag henne utan att nämna nappen.

"Mamma, jag behöver ingen napp, jag är en stor sej!" sa Tilde då och log bestämt.

"Ja, en duktig stor tjej!" bekräftade jag. 

Sedan vände sig Tilde om och somnade med ett stolt leende.

 

Idag var det första danslektionen för Tilde på Kindahls - min gamla dansskola.

Jag vet inte vem som var mest uppspelt, jag eller Tilde. Samtidigt vill jag inte vara en sådan mamma som tvingar sitt barn till ett intresse som egentligen är ens eget, så jag försökte hålla tillbaka och låta Tilde själv upptäcka om detta var något för henne.

 

Det började lite osäkert. Det var många barn i gruppen, vilket som vanligt gör att Tilde gärna gömmer sig bakom ett ben eller klamrar sig fast i ens famn. Så vi började så, fastklistrad på mig hoppade vi runt och värmde upp till musiken medan Tilde inte rörde en min. När det i slutet av lektionen var dags för lite enkel koreografi stod Tilde som förstelnad och stirrade i den stora väggspegeln på alla skuttande barn och föräldrar.

 

När vi gick därifrån var jag tveksam till att detta hade varit en så bra idé. Kanske hon inte är så intresserad av att dansa som jag fått för mig? Eller kanske hon är för liten? Hon var ju faktiskt minst i gruppen.

 

När vi kom hem laddade Jonas hem sången "Elektro Smurf" som man satt koreografin till på dansskolan.

Två sekunder in i sången hoppar Tilde runt på vardagsrummet och gör varenda steg som man gått igenom under klassen. Imponerad och förvånad satte jag mig som publik och klappade i takt medan Tilde sken som en sol.

Lilla knasbubblan! 

Så vi ger nog dansskoln en chans till.

 

Japp, det var bara att ladda upp med massa godis och i pyjamas placera oss framför TVn för att heja på Sean Banan i Melodifestivalen.

Ni kan ju bara tänka er vilken fest det blev här hemma då han faktiskt gick vidare!

 

Det går riktigt bra nu på simskolan. Anton har slutat att "drunkna" och kan nu kombinera arm- och bentag kortare sträckor. Koncentrationen är det dock värre med, fast det kanske inte är så konstigt att man börjar tänka på bus då man är i en pool med bästa polarn med en massa vatten att hoppas och skvätta i. 

 

Idag var vi bjudna på Carinas 50års fest.

Farmor var barnvakt och jag och Jonas började kvällen med att åka förbi Angelica och Erhan och deras nya fina lägenhet (blir så sugen på att flytta!).

På festen bjöds det sedan på god mat och drinkar. Medan vi minglade runt spelades det upp en film där vi alla gäster förinspelat en liten video hälsning där vi grattade Carina. En riktigt rolig idé! Får se om jag kanske lägger upp min och Jonas hälsning, fast å andra sidan kanske jag inte alls gör det för vi är oerhört pinsamma.

Efter teatern kom även Anton och Ulla hem till mormor och morfar. Vi stannade och myste en stund och när det var dags att åka hem hade det redan blivit mörkt ute. 

"Det är mitt i natten!" ropade Anton och tyckte att det var coolt att få åka hem på snowracern i mörkret.

I själva verket var inte klockan mer än sju, men jag kan hålla med om att det kändes som att vi var ute mitt i natten.

 

Idag tog min moster Ulla med Anton på teater för att se Peter Pan. Under tiden passade jag och Tilde Moa. Vi började dagen med en promenad i snön bort till mormor och morfar.