Har du alltid varit ett fan av LGH eller gillar du bara originella och grymma streetwears?
Se hit! http://lghwears.spreadshirt.se
Jonas har nu öppnat en nätbutik med ett utbud av hans egna tryck på kläder och accessoarer.
Välj mellan en skön huvtröja, en T-shirt eller varför inte något originellt till kidsen! 

http://lghwears.spreadshirt.se

Jonas ska bli Gudfar till Max och Linnéas lilla bebis!
Både jag och Jonas hade svårt att hålla tillbaka tårarna när vi fick reda på det. Jonas känner sig otroligt hedrad och det kommer bli så roligt!
För att fira det (och för att filmerna är grymt bra) körde vi en filmkväll med The Godfather.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100710-lordag-robinson-2010.html#comment

Tilde väcker mig klockan fem. Hon är hungrig så jag går upp och gör i ordning en flaska ersättning och matar henne. Tilde slukar alltihopa och somnar nästan genast. Men inte jag.
Idag ska vi åka ut till Tyvö och jag har inte ens börjat packa. Jag börjar fundera vad vi ska ta med oss. Då jag inte kan somna om beslutar jag mig för att gå upp och börja leta fram de kläder vi behöver ta med. Packa, packa, packa.
Men så piper Tilde så jag går tillbaka för att ta hand om henne så Jonas inte ska vakna.
När klockan är nio ligger jag fortfarande och fnular på vad vi behöver ta med oss och Jonas har fortfarande inte vaknat. Jag ringer Annica och frågar vad vi ska ta med oss.
”Ingenting!” svarar Annica som vanligt.
Typiskt, ingen nytta är man till. Annica frågar om jag vill prata med Anton, det vill jag.
”Anton det är mamma i telefon vill du prata med henne?”
”Nej, pappa!” hör jag Anton säga.
Bussigt kompis. Vi säger hejdå och lägger på samtidigt som Jonas vaknar.
Jag berättar att Anton ville prata med honom så han ringer genast upp Annica igen.
”Anton, det är pappa i telefon, vill du prata med honom?” frågar farmor.
”Nej, mamma!” hade han svarat.
Älskade hopplösa lilla unge!
De lägger på och jag börjar genast fråga ut Jonas om vad han vill ha med sig.
”Shorts? Mjuskisbyxor? Jeans? Badbyxor? Finbyxor?”
”Ja, ja, nej, ja, nej” svarar Jonas.
Jag packar ned alltihopa.
”Hur många kalsonger ska du ha med?” frågar jag.
”Fem, kanske”, säger han.
Jag packar ned tio.
”Packar du ned din tandborste och deodorant och sånt du vill ha med dig i necessären sen?” frågar jag.
”Mmm…” svarar Jonas medan jag går och packar ned hans tandborste och deo i necessären.

När jag var färdig med mitt packande tar Jonas över och började lassa in i bilen.
”Asså det är så skönt med den här nya bilen. Vi skulle kunna få plats med att ta med lika mycket till!” säger Jonas nöjt när allt är instuvat.
Jag funderar snabbt om jag ska springa upp och packa med lika mycket till.
Jonas läser mina tankar och skakar på huvudet.
”Okej”, säger jag och hoppar in i bilen.
Men som alltid har jag en sådan där känsla av att jag nog ändå har glömt att packa något.

Efter att vi stannat tre gånger och införskaffat sådant som jag längs vägen kommit på att vi absolut måste ha med oss, var vi i alla fall ute på motorvägen.
Men plötsligt börjar bilarna framför oss att sakta in och det dröjer inte länge innan en ambulans med blåljus kör om oss. Någon minut senare står vi helt stilla. Femton minuter senare står vi fortfarande kvar på samma ställe och Tilde lackar.
”Vad fan!” skriker hon från baksätet.
Eller var det ”Gooh gaah”?
Jag minns inte.
Jag hoppar i alla fall bak till henne och tur var nog det för det dröjde säkert ytterligare en kvart innan vi kunde börja rulla på nytt.
Framme vid bryggan var längtan efter Anton starkare än någonsin och när man fick se hans lilla rufsiga kalufs titta upp ur båten var lyckan total.
”Anton!” skrek jag och pappa i mun på varandra.
Han vinkade glatt och farfar hjälpte honom upp på bryggan.
Jonas släppte dramatiskt allt det han bar på och sprang mot Anton med öppna armar och lyfte upp honom. Det var så fint på något sätt och jag var tvungen att skärpa mig för att inte börja snyfta.
”Hej mamma!” sa Anton käckt när de kom närmre.
”Hej min son!” sa jag och fick bända honom ur Jonas hårda grepp för att själv ge en lika hård kram.
Anton skruvade på sig. Han måste tycka att pappa och mamma betedde sig heltokigt.
Anton körde sedan oss och all vår packning mot Tyvö. Där möttes vi av strålade sol och en lika strålande farmor.

Resten av dagen var vi ute och lekte vi med bilar och båtar i badbaljan. Eftersom solen värmde och Anton stänkte så att han blev blöt fick han gå naken. Så rätt som det var så stannar han upp i sitt lekande och tittar ned.
”Behöver du kissa?” frågar jag.
”Ja”, svarar han, men det var redan försent.
”Det är okej, men nästa gång kissar vi på gräset”, sa farmor.
”Okej” sa Anton.
Efter en stunds lekande och fyra glas äppeljuice senare var det dags igen.
Anton sprang till kanten av altanen och ställde sig i någon slags sumobrottar pose, men kissade faktiskt över kanten.
Det bemöttes av jubel och applåder. Anton såg lika stolt ut som jag kände mig.
”Vart bajsar man då?” frågade jag honom.
”Där!” sa Anton och pekar mot en potta som farmor ställt ut.
”Ja precis!”
Och visst, när vi andra satt och åt då bjöd Anton på en föreställning.
Aldrig har jag varit så glad över att se lite bajs! Vilken kille!
Efter en sådan bra dag och en mysig kväll var det inte svårt att somna.

Nästan på pricken klockan tre vaknar dock Tilde enligt rutin. Jag tar hand om henne och hon slumrar snabbt om. Men inte jag. Det är en fluga som verkar cirkulera kring mitt huvud. Jag sätter mig upp och får nästan genast syn på den skyldiga. Du är död, tänker jag och måttar ett slag. Jag missar…
Flugan flyger hånfullt vidare mot fönstret. Jag följer beslutsamt vidare. Sittandes på myggnätet som täcker det öppna fönstret hittar jag honom och två polare. Ni är döda allihopa, tänker jag och tar sats. Men de är redan bortflugna. Jag fortsätter min jakt i säker en kvart innan jag inser att jag måste byta taktik. Jag tänder lampan över sängen och tänker att ljuset kanske lockar till sig mina offer. Mycket riktigt, här kom en. Med en hård smäll mosar jag honom mot husväggen. Jag känner mig nöjd. Men surrandet av hans polare gör mig påmind om att det inte är över ännu. Jag sätter mig med benen i kors som en indian och väntar. Jag försöker lokalisera var de är och kan identifiera tre stycken. Skit, de är fler än vad jag trodde. Jag lyckas i alla fall drämma till en av dem och det måste ha väckt Jonas för han tittar plötsligt sömndrucket på mig.
”Det är flugor, tre stycken, jag kan inte sova!” sammanfattar jag.
Jonas suckar och vänder sig om för att sova vidare. Men efter en stund med fler dunsar i väggen och lika många missar, inser han förmodligen att jag behöver hjälp, och kliver upp.
”Var är de då?” undrar han.
”De lockas hit av ljuset” säger jag, indianen, och pekar på lampan.
Jonas suckar på nytt.
”De var tre från början, men så döda jag tre och nu är det bara tre kvar!” sa jag.
”Det där var en”, sa Jonas som redan haft ihjäl sin första.
”Bra!” hejar jag på.
”Två… och tre!” fortsatte Jonas.
”Det var alla!” utropa jag nöjt.
Nu kanske jag skulle kunna sova. Då hör vi ett surrande på nytt. Jonas går mot fönstret och lyfter gardinen åt sidan. Där var de, tre stycken!
”Det här är ett evighetsprojekt. Antingen får du ta Tilde och gå in i stora huset, eller också får du lägga dig och försöka sova!” sa Jonas och lade sig i sängen och drog täcket över sig.
Min tur att sucka.
”Ta Tildes hörselskydd då!” sa Jonas.
Det gjorde jag, men eftersom jag inte har ett mini-huvud, som Jonas själv, så var det inte direkt någon skön upplevelse. Jag blundar och kunde höra ljudet av mina egna hjärtslag och innanför mina ögonlock såg jag flugor flyga i formation, likt JAS på Victorias bröllopsdag. Jag kämpar en stund men tar tillslut av kåporna och tittar på klockan, det har gått tretton minuter. Treton minuter och tio sekunder, exakt sedan jag tog på dem. Jag suckar och lägger mig och blundar igen. Jag tycker plötsligt att flugornas surrande har minskat. Kanske att jag kan somna i alla fall?
Då hör jag något nytt. Som ett dovt kurrande. Det är min mage… Plötsligt inser jag att jag är svinhungrig. Jag måste ha någonting att äta, annars kommer jag aldrig kunna sova!
Jag börjar likt ett djur min jakt efter föda.
Jag sliter i påsar och vänder ut och in på de väskor vi tagit med oss. Varför har jag packat så jäkla mycket skit?
I babyväskan hittar jag tillsist några torkade russin som jag glupskt kastar i mig. De smakar grus. Kanske det inte var russin, kanske det var grus…
Då slås jag av en tanke, det måste vara precis såhär det är att vara med i Robinsson.
Strandad på en ö, utsvulten och omgiven av en massa (farliga?) djur.
Jag känner mig nöjd med den parallellen. Lite macho, lixom. Inte alla som skulle klara av det här.
Jag lägger mig ned i sängen igen. Flugorna surrar. Jag tar på mig de illrosa hörselkåporna och tittar upp i taket. Då får jag en känsla av att jag är iakttagen. Ett vilt djur, tänker jag. Det var Jonas.
”Vad håller du på med?” undrar han på nytt, aningen irriterat.
”Jag kan fortfarande inte sova”, förklarar jag.
”Du måste ju blunda fattar du väl!” säger han och vänder sig om.
Jag funderar på att börja beklaga mig, men beslutar mig för att vara tyst.
Jag är rädd att det finns en stor risk att jag kommer bli utröstad på nästa öråd!

Idag bjöd vi över morfar på fika på kvällen (mormor hade som vanligt 1000 andra bestyr och var redan ute på andra äventyr). Morfar tog med sig en kladdkaka som mormor bakat (mums!) och så bryggde vi lite kaffe och satte oss i solen på balkongen. Det blev mycket snack om nya bilen. Jonas vill ju pimpa den med nya däck, fälgar, grill och mörktonade rutor. Jag som inte har något körkort har tydligen ingenting att säga till om.
Sedan drömde han vidare om att skaffa en motorcykel!
Jag föreslog att vi skulle skaffa en ATV.
- Rooolit!
Eller möjligtvis en snöskoter, fast då ska man ju bo där det är snö också. Burr, nej tack! En fyrhjuling vore perfekt tyckte jag!
Jonas påminde mig snabbt om att man behöver körkort även för dem.

Det får nog bli en sådan här istället för mamma…


http://www.etrendstore.se/elbil-atvmegaquad-p-759.aspx

Och möjligtvis en sådan här till pappa…

http://www.etrendstore.se/elmotorcykel-chopper-p-763.aspx

När Anton var lika gammal som Tilde är nu, gjorde Jonas sin hyllningstatuering till honom. Nu är det såklart tänkt att prinsessan också ska få sin plats på pappas arm. Men motivet är inte lika självklart.
Jonas har varit inne på allt från hennes stjärntecken eller månadsblomma, till en prinsesskrona eller diamanter.
Helst ska det ju vara något personligt och i samma stil som Antons fina.

Har ni några förslag?


Anton och en ny tatuerad pappa.
Foto från 2007-11-25.


Det här tycker jag är ett vackert motiv, fötterna på Tilde endast några timmar gammal.

Vad tycker ni???

Jag har varit förkyld i några dagar, men imorse kände jag mig verkligen helt sänkt. Anton skulle till dagis, men hoppade runt och var extra busig och Tilde pep så fort jag försökte lägga ned henne. Hostandes och snörvlande med Tilde på armen försökte jag få Anton färdig. Men innan han ens var påklädd eller fått i sig frukost var jag helt utmattad. Det stod helt klart att jag inte skulle fixa det här själv idag.
Så jag ringde till superhjälten morfar, som kom och hjälpte mig få iväg Anton till dagis så att jag kunde krypa tillbaka till sängen.
Resten av dagen förblev jag sängliggande, med undantag för då jag behövde gå upp för att pyssla om Tilde. Jag slötittade på TV ett tag, men var för slut för att orka följa med i någon handling. Så jag bytte till en musikkanal och bara blundade och lyssnade.

Visst är det så att man förknippar vissa saker i livet med vissa sånger?
Det kan vara ett glatt semesterminne eller kanske åtanken av en tyngre och mer ledsam period.
Under åren som jag och Jonas varit tillsammans har vi hunnit samla på oss en hel del sådana låtar.
Den låt som är min och Jonas egen är ”Iris” med Goo goo dolls.
När vi först fick reda på att vi väntade en dotter var därför Iris ett av namnförslagen.
Nu har även Anton och Tilde har fått sina signaturlåtar.

När Anton var nyfödd och vi var på väg hem från BB i bilen spelades sången ”Kingston town” och det såg vi såklart som ett tecken.
Senare kom låten ”With arms wide open” av Creed att bli Antons låt och den spelade vi mycket den första tiden.  Även om Jonas inte börjar snyfta, som jag lätt gör om jag hör den nu, så vet jag att han också blir sentimental. 

En liknande situation som när Kingston-låten kom till hände när vi var på BB med Tilde.
Efter förlossningen då vi för första gången lämnades ensamma med vår lilla flicka spelades från radion reggaelåten "Lady" med Wayne Wade.
Så det sa vi måste få bli hennes sång.



♥ IRIS ♥

I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
Cause sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am



♥ WITH ARMS WIDE OPEN ♥

Well I just heard the news today
It seems my life is going to change
I closed my eyes, begin to pray
Then tears of joy stream down my face

With arms wide open
Under the sunlight
Welcome to this place
I'll show you everything
With arms wide open
With arms wide open

Well I don't know if I'm ready
To be the man I have to be
I'll take a breath
I'll take her by my side
We stand in awe
We've created life

With arms wide open
Under the sunlight
Welcome to this place
I'll show you everything
With arms wide open

Now everything has changed
I'll show you love
I'll show you everything
With arms wide open
With arms wide open
I'll show you everything
With arms wide open

If I had just one wish
Only one demand
I hope he's not like me
I hope he understands
That he can take this life
And hold it by the hand
And he can greet the world
With arms wide open

Now everything has changed
I'll show you love
I'll show you everything
With arms wide open
With arms wide open
I'll show you everything
With arms wide open
Wide open



♥ LADY ♥

Lady
I'm your knight and shining armor and I love you
You have made me what I am and I'm yours
My love
There's so many ways I want to say I love you
Let me hold you in my arms forever more
You have gone and made me such a fool
I'm so lost in your love
And oh we belong together
But won't you believe in my song

Lady
For so many years I thought I'd never find you
You have come into my life and made me whole
Forever
Let me wait to see you each and every morning
Let me hear you whisper something in my ear

In my eyes I see no one else but you
There's no other love like my love
And yes
I'll always want you near me
I've waited for you for so long

Lady
Your love's the only love I need
And beside me
Is where I want you to be
Cause My Love
There's something I want you to know
You're the love of my life
You're my Lady

Jag ville verkligen åka till IKEA idag, något som är bland det roligaste jag vet. Men det ville inte Jonas, då det inte ens är i närheten av hans tio-topp-roliga-saker-lista. Så vi gjorde en kompromiss, om han skjutsade dit mig och jag tog med mig Tilde, så kunde han och Anton åka till en inomhuslekpark under tiden. Deal!

I bilen lyssnade vi på Metropol där en panel med pappor satt och diskuterade barn, förlossning och deras egen papparoll.
”Jag tror att jag skulle vara rätt person att vara med i en sådan där pappapanel”, sa Jonas.
”Varfördå då?”
”För att jag skulle säga precis som det är. Alla sitter och säger att få barn är det bästa som hänt dem och att allt jämt är så bra och fint.”
”Jaha?”
”Ja, jag menar, det är klart att de är det bästa som hänt mig. Men ibland vill man ju bara slänga ned dem från balkongen.”
Vi lyssnade vidare på radion där papporna fick ge varsitt råd till blivande pappor.
”Har du gett något råd till Max?” frågade jag Jonas.
”Nej, det har jag faktiskt inte…”
”Men om du skulle göra det, vad skulle du säga till honom?”
”Släng inte ned dem från balkongen!”
Så då vet ni gott folk, den sakkunniga panelpappan har talat.


Tilde var söt i lila.


Anton på lekplatsen...


I bollhavet...


Och i rutschkanan, wiihoo!!