Vi firade dagen genom att ta en cykeltur bort till Hässelbyslott för en picknic i slottsparken tillsammans med mormor, morfar, farmor och farfar. 
Solen sken medan vi fikade i gräset och kidsen turades om att blåsta såpbubblor.
Nere på fältet hade de annornat ett minitivoli med några åkattraktioner för barnen och Anton var såklart ivrig att få springa dit. Så efter att han kastat i sig en bulle och en Festis gick jag, Anton, Tilde och mormor dit.
Anton visste på en gång vart han ville - hoppborgen!
Tyvärr verkade alla andra ungar vilja precis detsamma och kön ringlade sig lång utöver fältet. Men Anton ställde sig tålmodigt och väntade.

Tilde fastande vid en liten tågbana med några små vagnar som gick runt, runt. Efter att mormor försäkrat Anton om att hon skulle hålla hans plats i hoppborgskön gjorde han syrran sällskap i en vagn. Tilde sken som en sol och Anton agerade storebror och försäkrade sig om att hon höll i sig och klappade henne uppmuntrande på handen då hon lydigt greppade tag i räcket framför sig.
Efter några varv stannade tåget och alla föräldrar sprang fram för att hjälpa sina småttingar att kliva ur. Men Tilde skakade kraftigt på huvudet.
"Mera!" sa hon bestämt.
Jag försökete lyfta ur henne, men hon höll krampaktigt om räcket.
Ja vad annat gör man än betalar och låter ungen få som hon vill.
Efter tredje åkturen fick det dock räcka och Tilde plockades motvilligt bort därifrån.
Suktade ställde hon sig istället vid det avgränsande staketet och tittade på när den nya kullen kids åkte iväg.

Lika ihärdig stod Anton i hoppborgskön och först tjugofem minuter senare stod han längst fram i kön.
Men då tängde det sig plötsligt ett gäng ungar sig förbi som varken köat eller betalat vilket gjorde att Anton blev stoppade med beskedet att han minsann fick vänta tills nästa omgång för nu var det fullt.

Ni kan ju ge er på att fan flög i mig! Men vad gjorde det när tivolisällskapet inte pratade svenska.
Så jag tog i på engelska och teckenspråk, men jag fick bara en nonchalat ryck på axlarna till svar.

Anton var dock lika duktig som innan och stod snällt och väntade fem minuter till innan det äntligen blev hans tur.
Men att dömma av hans leende då han stutsade var det väl värt den långa väntetiden.

Det var först sent på eftermiddagen som vi allihopa tog våra cyklar och begav oss hem till mormor och morfar där vi till kvällen bjöds på grillat på altanen. Mys!

Jodå nu var det kalasdags igen.

”Ja må å lea, ja må å lea!” sjöng kalasbarnet uppspelt.

”Ja må hon leva ut i hundrade år!” fyllde jag i.

”Ja viskar och levar, ja viskar och levar, ja viskar och levar ut hundra år!” klämde Anton i.

Ja det är inte nog att man sjunger rätt, huvudsaken är att man har kul, och tar i!

Eller vad säger mormor?

Även om vi saknade några favoriter som Anna, Calle, Ebba och Victor så blev vi en ganska stor samling kalasgäster. Mormor, morfar, farmor, farfar, moster Maja, Henke, gudmor Angie, Ulla, Moa, Max, Linnéa och Izak.

Sessan blev överöst av presenter och till och med Anton fick sig några paket.

”Det var inte dåligt!” utbrast Anton.

Nej det var det verkligen inte!

Den första halvan av kalaset var Tilde knäpptyst. Sa inte ett ord och rörde inte en min. Men efter att ha kollat läget på avstånd började hon mer och mer bli den Tilde som hon vanligtvis är här hemma. Det vill säga glad och busig, och då morfar började busa tillbaka, då var det kört. Båda kidsen tjöt av skratt då morfar jagade dem genom lägenheten. Tur att gammelmoster Ulla kunde erbjuda skydd i sin famn.

Anton, Tilde och gammelmoster Ulla.

När vi pratade om hur vi skulle fira Tildes födelsedag så tyckte Jonas absolut att vi skulle strata dagen med att väcka Tilde med sång och paket. Jag kan hålla med om att det är tradition och att det är så man ska starta firandet, egentligen.

Men med tanke på att Tilde är den som alltid vaknar först trodde jag att det skulle bli lite tufft för oss andra att ta oss upp så tidigt. Speciellt med tanke på hennes trötta bror och far och att det dessutom var Valaborg dagen innan. Vilket med andra ord betyder en förskjuten läggtid.

Såhär med facit i hand tror jag grabbarna är rätt glada att jag inte väckte dem innan Tilde väckte mig vid halv sex på morgonen. Så vi myste till dess att Anton vakande då vi skakade liv i pappan och sprang och hämtade Tildes paket.

Sedan sjöng vi ”ja må hon leva” allt vad vi kunde och kröp ned i stora sängen.

Tilde log stort då hon fick syn på paketen.

”Min?” sa hon med en frågade blick och vi nickade alla tre till svar.

Försiktigt, men med stor spänning, började hon sedan öppna. Självklart med en hjälpande hand från den hjälpsamme brodern och snart hade de slitit bort presentsnörena och papperet.

”Wow!” viskade Tilde åt den lilla rosa potta och nappflaksa till dockan som var från Anton.
Succé!

Väl på jobbet flöt dagen på ganska fort och visst känns allt lite lättare då man är inställd på halvdag. Så efter lunch fick jag lov att smita och jäktade tillbaka till dagis.

Både Tilde och Anton var ute på gården och lekte, fast det mer såg ut som om de hade varit nere i någon gruva och arbetat, täckta av smuts från topp till tå. Men helnöjda själva, såklart.

Hemma blev det dock genaste stoppade i badkaret för att skrubbas rena innan våra middagsgäster anlände. Vilka var inga mindre än Max, Linnéa och Izak.

Vi hade det som vanligt väldigt mysigt medan vi åt och pratade. Vid åtta började vi sedan göra oss i ordning för att gå ned till brasan i Ådalen. En promenad som estimerat borde ta kanske tio minuter. Om det inte vore för kidsen.

Att Anton skulle gå var en självklarhet, men ska han ska hon, alltså hon den lilla, systern ni vet. Å tro då inte att Izak ville sitta i vagnen och titta på. Klart att han också ville upp och knata.

Men de har så korta ben och de ska då stanna och titta på allt. Gulliga och hopplösa på en och samma gång liksom.

Vid nio var vi tillslut framme och brasan hade brunnit ned till sizen av en lägereld. Himla tur att det fanns så mycket annat och titta på och så många att hälsa på. Tilde som bestämt vägrat att hålla någon i handen under hela promenaden fann Tina och försvann bort med henne hand i hand. Anton hittade både Elias och Lukas och blev såklart överlycklig över att båda hans bästisar var på plats och de sprang iväg på bus. Själv sysselsatte jag mig mest åt att försöka hålla klanen någorlunda samlad. Vilket man inte kan påstå att jag lyckades med. Inte heller lyckades jag få till några fina bilder trots att jag självfallet hade kameran med mig. Uppenbarligen har jag inte lärt mig hur den nya blixten fungerar.

Men de här korteten på Elias med Anton i bakgrunden fick jag i alla fall till och de tycker jag blev riktigt fina. Så nu blir det till att träna på att fota. Fota, fota, fota!

Bästa Elias!

Idag var det dags för nästa aprilbarn att fylla år, och inte vem som helst utan världens bästa och snyggaste Angie!

Tilde ville hylla Gudmor med en sång och nedan är resultatet av ett försök till ”Ja må hon leva”.

Låter det inte lite som en jamande kattunge?

Jag ber om ursäkt för den fruktansvärd dåliga kvalitén på klippet vilket beror på att det är inspelat med minsta möjliga upplösning för att kunna skickas som ett MMS.

Det är som sagt många födelsedagar att fira nu i april, där ibland Antons bästa kompis från dagis Lucas femårsdag, och idag var både Anton och Tilde bjuda på hans kalas.

Även jag och Jonas välkomnades in på kaffe och det slutade med att vi stannade där hela eftermiddagen. Tilde klamrade sig till en början fast vid mitt ben medan de övriga större barnen, fyra- och femåringarna, röjde runt. Men efter att ha blivit bjuden på en bulle och tagit lite mod tills sig var även hon i gång.

Lucas gulliga mamma berättade att Anton var något av en hedersgäst på kalaset då Lucas konstant pratade om Anton där hemma. Hur mycket han tycker om honom och hur snäll han är och hur roligt de har ihop och hur ledsen Lucas är de dagar då Anton är hemma från dagis.

Som mamma känns det såklart jätte gott i hjärtat att få höra att ens barn är så omtyckt.

De visade sig också tydligt vilka bra kompisar de var då de ständigt höll sig vid varandras sida under hela kalaset och busade och fnissade.

När kalaset började lida mot sitt slut ville Anton inte gå och det ville inte heller Lucas. Så Lucas föräldrar erbjöd Anton att få stanna på middag vilket Anton såklart ville.

Så vi fick enbart med oss partyprinsessan som hög på socker sprang hela vägen hem i sin rosa tyllkjol och boots.

Att döma av Tildes ”fotosmile” har jag visst framkallat ännu en linslus.

Under dagen hjälptes vi alla åt för att förbereda inför kvällen födelsedagskalas. Tilde sopade golvet, Anton blåste ballonger och jag och Jonas hjälptes åt att duka och göra i ordning middag. Strax efter klockan sex ringde det på dörrklockan.

”Nu kommer gästerna!” ropade Anton glatt och sprang och öppnade.

Å där stod dem, mormor, morfar, farmor, farfar, moster Maja, Henke och farbror Victor.

Tilde och Victor började nästan genast busa med ballonger och Anton ställde inte helt oväntat upp som assisterande presentöppnare för de blommor och paket som vi blev bortskämda med.

Efter att ha ätit upp middagen, som om jag får säga det själv blev riktigt god, så drog Anton igång underhållningen som denna afton bestod av Just dance PS3 Move.

Från att tittat på från tryggt avstånd i soffan så rycktes vi en efter en med och snart battlade både jag och syrran och alla grabbarna Löf.

”Asgrymt!” för att citera Anton.

Det här går inte..!

Inte får det vara mer fokus på att jag avslutat bloggen än det faktum att jag faktiskt fyller år idag!

Men tanke på alla de undrande och oroade sms jag fått med frågor om varför jag valt att stänga ned bloggen så är ni uppenbarligen några stycken som tar er tid att kika in här.

Jag har nog inte riktigt insett att bloggen växt till att bli något större än bara mig och mitt intresse för att skriva ned mina små anekdoter om och till kidsen.

Men jag förstår nu att även familj och vänner har inkluderats och engagerats.

Måste också erkänna att det kändes lite vemodigt att stänga ned sidan.

Tycker att det varit ett himla mysigt sätt att kunna lagra alla fina minnen.

Dessutom har jag sagt att den dag jag stänger ned bloggen är den dagen då någon lämnar en elak kommentar – och så är inte fallet, tvärtom!

Så nu funderar jag på om jag tagit ett lite förhastat beslut…

Hur som helst, fokus nu, för idag är det min födelsedag!

Jag och mamma på min 3årsdag (x antal födelsedagar sedan)… :)

Till världens bästa, roligaste, snyggaste och starkaste pappa och man…

- Grattis på födelsedagen!!!

På onsdag fyller farmor år, men vi tjuvstartade firandet redan idag. Farmor stod för bjudningen och vi för busiga barnbarn.

Tilde och Ebba hade på sig sina fina ”kusinklännigar” och Anton målade födelsedagsteckningar medan vi andra mumsade i oss god paj följt av god tårta.

Ebba och Tilde lika (söta!) som bär i sina klänningar.

I och med att Filippa snart lämnar Sverige och oss för New York och fashionschool hade tjejerna ordnat ett ”Going away surprise party” för henne.

Kidnappad från jobbet fördes hon med ögonbindel till Clarion där vi var cirka femton pers som väntade i en svit för att överraska henne. Å överraskad blev hon allt!

Efter några drinkar och snack trippade vi vidare på höga klackar till Fridays för en middag i amerikans stil för att sedan fortsätta till Berns för de som ville.

Foto Iphone: Angelica & Sofia.

Foto Iphone: Filippa & Zandra.

Såhär summerade Anton dagen:

”Vi åkte till gammelmorfar och åt mat och jag busade med Milla (syssling Smilla). Sen gick jag på toaletten och tryckte på alarmkappen som jag inte fick göra och sen gömde jag och Milla oss.”

Ganska bra sammanfattning av vad som hände då vi åkte till gammelmorfar (min morfar) för att fira hans 86-årsdag.

Att tiden går fort brukar jag ofta säga, men mest förvånad över det var nog födelsedagsbarnet själv som hade lite svårt att greppa att det inte var år 1960 och det faktum att han numera inte ”bara” har fyra barn, utan även åtta barnbarn och dessutom sex barnbarnsbarn.

På grund utav av sjukdom, jobb och avstånd kunde vi inte vara samlade allihop idag, men vi som var där åt en god buffé tillsammans och firade med sång och paket.

På eftermiddagen satte vi på oss finkläderna och åkte över till moster (min syster) Maja för att fira att hon fyllt 23år i veckan. Där var självklart även Henke, hans syster, våra föräldrar och gammelmoster Ulla och hennes vovve Moa.  

Vi fikade och pratade strunt. Anton hjälpte såklart till med att öppna paket och sedan blev kidsen sysselsatta med leklera. Moa ville såklart vara där och nosa där de satt på golvet och lekte.

”Nej Moa, du får inte vara här!” sa Anton efter att vi förklarat att det inte är bra för hennes lilla mage om hon får i sig lera.

Men Moa for glatt runt och nosade kring dem.

”Hon förstår inte, hon är en tjej!” sa Anton uppgivet.

”Jodå!” sa Ulla, ”Vet du inte att tjejer är intelligentare än killar?”

”Inte-agenter?” sa Anton frågande och rynkade näsan.

”Tjejer är intelligenta”, sa Ulla.

”Inte-agenter?” sa Anton igen lika förbryllad.

”Intelligenta” bekräftade Ulla.

”Men jag är agent!” sa Anton och gjorde sin allra coolaste min.

När vi började närma oss middagstid tackade vi för oss och åkte och plockade upp Gudmor Angie som gjorde oss sällskap hemma hos oss under resten av kvällen.

Tilde & moster Maja (augusti 2011).

Idag fick jag äran att bjuda ett födelsedagsbarn på lunch. Ingen mindre än fina Tina!

En lunchdejt som såklart tog slut alldeles för fort, men  som belv ett himla mysigt avbrott i arbetsdagen.

Hoppas du fick en fortsatt bra födelsedag. Grattis igen min vän, du vet hur mycket jag tycker om dig! ♥