Jag har fått frågan hur Tilde sover i sin nya säng.

För det har nog inte undgått någon som följer bloggen (så som jag ältat) att jag ville att Tilde skulle få en ”stor” säng till sin födelsedag.

Det fick hon också – sponsrade av far- och morföräldrar köpte vi en jätte fin vit slädformad barnsäng.

Så natten till sin kalasdag fick hon flytta ur spjälsängen och sova i sin nya fina bädd.

Sen för att svara på frågan hur det går för henne att sova i sängen; Jodå, själva sovandet går väl bra.

Det är vad hon gör då hon vaknar upp tidiga mornar eller ännu bättre, mitt i natten, som är lite mer tveksamt.

Tillskillnad från Anton som gärna förvarnar sin framfart med dunder och brak, så har Tilde en mer försiktig stil.

Man hör inte att hon vaknat eller klivit upp. Rätt var det är står hon bara bredvid en vid sängen.

Första natten (natten efter hennes kalas) vaknade jag just så av att hon stod bredvid mig med ett stort leende och sitt nya lilla paraply.

Efter att ha försökt övertala Tilde att man vanligtvis varken har paraplyn inomhus eller är uppe och strosar mitt i natten, lyckades vi lotsa tillbaka henne till sin säng.

Dagen därpå vakande jag nöjd utav att ha fått en hel natts sömn utan störningar av lilla Mary Poppins.

Tänk att det gick så lätt vänja Tilde att sova i sin nya säng konstaterade jag nöjt och kravlade mig fram till sängkanten för att sätta ned fötterna på – Tilde!

För där låg hon! Hopkurad med fötterna indragna in under sig och rumpan i vädret låg hon och sussade på vår sovrumsmatta!

Tilde älskar sin sparkcykel, och hon är duktig! Imponerande duktig för att vara två år!

Hon fattade tekniken direkt och kan hålla balansen riktigt bra. Det är förståss bara den där lilla detaljen med att styra och kunna svänga som saknas. Men vad gör det när man är envis som få!

När alla kalasgäster gått lämnade även Jonas oss för att dra till träningen.

Anton satte djupt koncentrerad med ett pussel och jag försökte plocka undan de sista spåren av kalset medan Tilde följde efter mig som en svans.

”Vad vill du göra då?” frågade jag henne.

”Blam”, svarade hon utan att tveka.

”Blam?” sa jag frågande.

Tilde nickade.

”Jag vet inte vad det betyder?” sa jag.

”Blam!” upprepade hon.

Jag ryckte på axlarna.

”Blam!” sa Tilde bestämt och gav mig en ilsken blick.

”Ja, ja gå och lek med blam , det går jätte bra!” sa jag för att inte få sessan på dåligt humör. Fortfarande utan att förstå vad hon egentligen menade.

Tilde försvann in i köket och jag fortsatte att plocka. Någon minut senare gick jag ut i köket. Där satt Tilde med ett gäng färgpennor hon fått i present utspridda runt sig och i full gång med att färglägga köksgolvet.

”Tilde Noelle!” utbrast jag.

Tilde tittade snopet på mig.

”Vad gör du?” sa jag anklagande.

”Bä bä blam!” svarade Tilde med stora rådjursögon.

Jag suckade och lyfte bort henne därifrån.

Efter att ha skurat och fått bort graffitin från golvet ägnade vi oss åt lite mer civiliserad målning. På papper och placerade vid ett bord på en stol.

Med total inlevelse fyllde Tilde papper efter papper med stora och små krumelurer som hon sedan granskade innan hon lade till några sista detaljer.

Så roligt att se att även hon verkar ha ärvt intresset av att måla och skapa och hon var så söt där hon satt att jag såklart var tvungen att kameran.

Det var först då jag genom linsen zoomade in på pennorna som jag gjorde en upptäckt.

De var prydda med massor av små färgglada lamm. Lamm… Blam!

- Bä bä blam!

Där hade jag gormat om att hon tagit fram pennorna när hon faktiskt upprepade gånger försökt förklara att de var just dem hon ville leka med.

Blam, blam, blam!

Dessutom hade jag gett henne tillåtelse till det genom att säga att det gick jätte bra.

Dumma mamma!

Idag bytte vi ut mössorna mot kepsar, vilket är ett vårtecken. Mest nöjd över det var Tilde som också påpekade högt hela vägen till dagis att hon faktiskt hade ”kesp” på sig. Hon var så stolt och söt att jag självklart ville ta ett kort.

Tilde ställde villigt upp och innan jag ens hade fått fram mobilen poserade hon världsvant och log sitt inövade fotosmile.

”Tilde, kan du inte bara se glad ut?” frågade jag.

Men hon rörde inte en min utan väntade tåligt på det välbekanta klickljudet.

När jag sedan såg på fotot fick jag en déjà vu av en annan liten linslus som också hade en period då han poserade med precis samma hamsterleende. Det var specifik en bild som jag dök upp i minnet och som jag självklart var tvungen att leta fram när jag kom hem.

Och va säger ni? Visst ser ni (hamster)likheten?

Anton, januari 2011                                                                             Tilde, maj 2012

Idag är ingen vanlig dag, för idag är Tildes födelsedag - hurra, hurra, hurra!! ♥

Ibland då man sitter där vi middagsbordet och tjatar och suckar över hur lång tid det tar för Anton att peta i sig maten och hur kladdigt det blir då Tilde kastar i sig sin. Då får man påminna sig själv om att allting faktiskt inte var ”bättre förr”.

Snarare tvärtom! Vilket jag tycker bilden nedan på Tilde från förra året är ett fantastiskt bevis på.
Observera maten på väggen i bakgrunden!

Idag hade Tilde tid hos BVC. Så efter att vi lämnat Anton på dagis tog vi tunnelbanan dit.

Efter att hon blivit vägd och mätt konstaterades det att hon är en ganska liten tjej, men att hon ändå ”följer sin kurva”.

Som snart två år är hon 85,5 cm lång och väger 10,9kg.

Sedan frågade barnmorskan om vi fortfarande var oroliga över hennes tal, vilket jag glömt att vi ens varit. Visserligen tog det ett tag innan hon började prata och visst är hon fortfarande väldigt tyst i sällskap som hon inte riktigt känner. Men hemma och kring familj och vänner bubblar hon ju på non stop. Vilket jag också berättade för barnmorskan.

Jag tyckte att hennes blick sa mig att hon var en aning skeptisk, vilket kanske inte var så konstigt då Tilde inte sa ett ord under de nästan fyrtio minuter vi var där.

Men jag försäkrade henne om att så fort vi kom ut därifrån så skulle Tilde börja babbla.

När vi en stund senare tackade för oss och gick ut mot väntrummet sa jag till Tilde att hon varit duktig och jag skulle köpa henne en bulle.

Genast började Tilde prata om bullen för att sedan börja pladdra på om hennes skor då jag hjälpte henne på med dem. Därefter vagnen då hon placerades i den.

Då kom barnmorskan ut till oss.

”Ja, nu hör jag faktiskt vilken liten pratkvarn hon är”, sa hon och log mot Tilde som genast tystnade.

 Lilla Tilde!

Idag var det dags för nästa aprilbarn att fylla år, och inte vem som helst utan världens bästa och snyggaste Angie!

Tilde ville hylla Gudmor med en sång och nedan är resultatet av ett försök till ”Ja må hon leva”.

Låter det inte lite som en jamande kattunge?

Jag ber om ursäkt för den fruktansvärd dåliga kvalitén på klippet vilket beror på att det är inspelat med minsta möjliga upplösning för att kunna skickas som ett MMS.