När jag och Maja var små brukade vi åka på cykeltur till Björklundshage med mamma och pappa. En lekpark med sandlåda, gungor, klätterställningar, men också djur. Så idag förde jag traditionen vidare genom att packa en picknick och ta med mig kidsen dit.


Vi tittade på fåren som bräkte.


Det kändes lite ”falit” tyckte Anton.


Men tuppen och hans höns var gulliga.


Men gulligast är ändå lillasyster.


Stora storebror kör vagnen.

På väg hem när vi skulle korsa vägen vid Brommasjukhus körde mormor och Sussie förbi oss. De hade varit på konferens och var på väg hem de med. Mormor bjöd över oss på middag, så vi fortsatte promenaden bort till gröna huset i Vällingby.


Morfar underhåller barnbarnen.


Innan mammas abstines gör att hon snor tillbaka den minsta...


"Jag diskar potatis!" sa Anton och hjälpte till att förbereda middagen.


Mormor och Tilde debatterar.


Slutsats - de är överens!


Baja och Kenke var också bjudna.


Mission accomplished - en bild utan grimars på Maja!


"Fota Henke nu när han ser så snäll ut!" bad Maja.
Tilde har den effekten på folk. Till och med galningar som Henrik...


Tildis!

Sedan lånade jag och Maja pappas kamera för ett konstprojekt. Det blev underbart vackert och fyllde säkert halva minnsekortet!

Anton har varit hängig och hostat sedan vi kom hem från Tyvö, så han har fått vara hemma från dagis. Idag mådde han dock lite bättre och jag var mer eller mindre tvungen att åka in till jobbet (då de klantat sig med min lön igen), så Anton och Tilde fick följa med.
Alltid en mindre pärs att få gänget klara, men med en massa tålamod och lite simultanförmåga fungerar även det. Så medan jag bytte blöja och klädde på Tilde fick Anton hoppa i badet.
Anton leker och plaskar glatt, kanske lite väl glatt. För när jag kommer för att hämta honom är det blött i hela badrummet.
”Anton stänk inte så, det blir blött överallt!”
Anton flinar finurligt och jag vet precis vad han kommer göra näst, men innan jag hinner avsluta den tanken är jag redan nerblött.
”Anton! Nu är jag ju helt blöt!” klagar jag.
Men Anton bara ler sött.
”Såja mamma, inte fali” säger han och blinkar.
Å vem kan vara bitter på ett sådant charmtroll?

Efter klädbyten och annat bestyr var vi så småningom klara och kunde ge oss av. Anton var uppspelt över att åka tunnelbana [tunbanna], medan Tilde världsvant chillade i vagnen.

På kortservice blev det genast kö på linjen när vi kom då hälften av alla handläggare loggade ut för att få kika på ”underverket”.
Tilde visade sig från sin bästa sida och tog publiken med förtjusning genom att le och jollra sött.
”Min lillasyster! Hon är gullig!” berättade Anton stolt om och om igen.
Men efter en stund tröttnade storebror på att stå i skuggan av syrran och bestämde sig för att ta en joggingtur kring kontoret.
Mamma älgade efter i högsta klackarna medan Tilde snällt fick vänta kvar med sina nyvunna fans.
Fångad, trött och förbannad sprattlade Anton i min famn när vi återvände.
Anki försökte komma till undsättning genom att leta fram ett kvarglömd låda lego. Perfekt, det här håller honom sysselsatt en stund, tänkte jag. Men lådan tömdes snabbt uppochned och logobitar sparkades och kastades över hela lunchrummet där några kollegor, mer eller mindre besvärat, försökte äta sin lunch.
”Inte lego!” skrek Anton och för första gången kände jag mig smått generad över min sons beteende.
”Han är trött, de händer den bäste!” sa tvåbarnsmamman Anki förstående.
Tillslut lugnade Anton i alla fall ned sig och jag fick chans att styra upp mitt ärende. 


Eva, den sötaste av dem alla, kom för att krama på oss.


2007; Eva och en åtta veckor gammal Anton.

Jag önskar att jag hade kunnat stanna en stund längre och pratat med alla. Men jag kände att det inte var rättvist mot Anton som inte bara har varit sjuk utan dessutom kämpar med att inte få sova middag. Så istället styrde vi kosan mot Pressbyrån för att inhandla päron Festis och lite nötter och torkade blåbär.
”Gott, gott, gott!” jublade Anton och så var min ögonsten tillbaka till sitt sanna jag.
Tunnelbane resan hem bestod av att räkna bilar och broar, många blev det.
Det hade hunnit bli sen eftermiddag när vi väl var hemma, men solen var fortfarande stark. Så jag och Anton tog varsin glass på balkongen och letade sedan fram hans gamla badbalja.


”Rolit!”

När pappa kom hem tog vi en skön promenad upp till centrum för att äta middag på en uteservering. Mysigt värre!


En sommarfin dam i hatt.


En liten mamma.


Och en glad pappa.

När Anton var lika gammal som Tilde är nu, gjorde Jonas sin hyllningstatuering till honom. Nu är det såklart tänkt att prinsessan också ska få sin plats på pappas arm. Men motivet är inte lika självklart.
Jonas har varit inne på allt från hennes stjärntecken eller månadsblomma, till en prinsesskrona eller diamanter.
Helst ska det ju vara något personligt och i samma stil som Antons fina.

Har ni några förslag?


Anton och en ny tatuerad pappa.
Foto från 2007-11-25.


Det här tycker jag är ett vackert motiv, fötterna på Tilde endast några timmar gammal.

Vad tycker ni???

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100528-fredag-anton-pa-skansen-med-famo.html#comment






Anton och faster Anna.


Batman.

Fina faster Anna med sin blivande "brudgubbe".

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > 

När klockan slagit åtta och våra ungar och i stort sett varenda pryl vi äger var instuvade i bilen, gav vi oss iväg.
”Mot Tyvö, nu kör vi!” gastade vi i kör.

För vi hann inte långt innan pappa kom på att vi ändå var tvungna att åka hem och hämta lite mer grejor, som hans plånbok och körkort.
Bara att vända och börja om.
”Mot Tyvö, nu kör vi!” och den här gången gjorde vi det.





I bilen sjöng vi sedvanligt med till radion, högt, falskt och med endast korta uppehåll för pappa att kunna svära åt andra bilförare som inte kan köra.
Framme vid Räfsnäs stannade vi för att vänta in mormor och morfar med deras bil, Anna och Calle med deras och farfar med båt. Jonas började packa ur alla väskor och ställde dem vid kajen där vi skulle mötas.

För där alla andra var och vi var två helt olika platser. Så pappa exploderade sedan en sista gång för att sedan övergå till ett strålade humör som sedan höll i sig resten av helgen.

För sådana är vi barn, både jag och pappa eran. Människor med strålande fint humör med växlande molnighet och risk för enstaka korta explosioner.


Calles Porsche ”Wawawewa!”





 
Som samlad trupp körde sedan Anton båten ut mot Tyvö.


Där farmor kom och tog emot oss.

Vädret kunde inta vara bättre och vi satte genast igång att förbereda för en midsommarlunch i solen.
Vi delade in oss i tre team, team barn, team ved och team mat. 


Killarna i team ved visar vad de går för.




Anton hjälper Calle, eller var det tvärtom?


Anna gjorde fina midsommarkransar till ”lallilopa”.


Victor.


Sara.


Tildis.


Farfar gjorde sin egen krans.

 
Calle och Roffe lövar däcket.

Enligt farfar Roffe kommer traditionen från det att Gustaf Vasa skulle inta Stockholm. Då hade de inte tillräckligt med vapen till alla mannar utan fick helt enkelt beväpna sig med björkris.

 
Sedan lade farfar och Calle några öl på kylning.


"Sådär ja!" trodde Calle.

 
Men icke då, Anna och Jonas fick uppdraget att hämta upp ölen som slitit sig.

 Foto: Pappa
Team barnpassning.


För stundet ett ganska lätt jobb...


Team mat dukade fram massor av godsaker.

 Foto: Mamma
Under tiden passar farfar och morfar snabbt på att komponera en midsommar visa.

 Foto: Mamma 
Som de sedan framförde...

Nu ska vi sjunga en låt, du och jag
Som vi kom på just uti detta nu
Låten är sävlig och utan poäng
Och den har ingen refräng

Trodde ni ja!
Trodde ni ja!
Där lura vi allt er idag

Ni undrar nog vad vi ska hitta på
Det undrar vi själva, hur detta ska gå
Men har vi nu börjat att dikta såhär
Blir fortsättning med stora besvär

Trodde ni ja!
Trodde ni ja!
Där lura vi allt er idag

Vi närmar oss slutet för vi har inget mer
Att säga, orden tryter, vi har inga fler
Så nu är det över om plågan blev lång
Så är det ändå slut på vår sång

Trodde ni ja!
Trodde ni ja!
Där lura vi allt er idag

Till den goda maten skulle de såklart sjungas snapsvisor. Varsågod kids läs och lär...

Inte fören ni fyllt 18år! Minst! Enligt pappa kanske det blir tidigare för Anton, men för Tilde kanske aldrig.
Skillnaden mellan pojkar och flickor är allt annat än hårfin för farsan Baloo. När killar börja ringa efter Tilde kommer pappa ladda spolslangen och samla alla ghettopappor för sammandrabbning. Var så säker!

Enligt tradition sjöng vi i alla fall farmors favorit ”En liten en” och några andra gamla godingar. Calle lärde oss en ny en, önskar jag hade memorerat den, rolig var den i alla fall!
Anton nickade takten varje gång och gjorde sin tuffaste rock n’ roll min.

 Foto: Mamma
Pappa körde på en frommare look. Haklapp is da shit kids!

 Foto: Mamma Sofia



 Foto: Pappa Jonas


Efter alla druckit och ätit upp var det blandade aktiviteter.
















Morfar dokumenterade allt in i minsta detalj med sin nya systemkamera.


Calle och bröderna Löf kastar boll.




"Jag har den!"




Eller är det balett de dansar?


Mera dans – Anna och Calle övar på bröllopsvalen.


Och så lite ”poledance”.


Tildis bara mös och skratta hela dagen.

  
Och farmor satt hela tiden stilla och tog det lugnt.

Farmor Anka fixade och fejade såklart som vanligt. Bilden ovan var endast möjlig på grund av morfars nya kamera som kan ta snapshots på en sekund.

När det var dags för resning av midsommarstången gick vi bort till ängen.






Anton började då se ganska trött ut och ville hellre ”pilla håret”, och när dansen började bar inte benen längre.


Men vilken tur att faster Annas har ben starka för två!

 Foto: Mamma

 Foto: Mamma
Såhär illa kan det gå när solsting slår till!


Eller finns det någon annan förklaring?


Farfar och farmor busar med en sloken Anton.




När dansen var över blev alla barn bjudna på saft och bullar.


Då vaknade Anton till liv. Med några bullar i magen blev sockerkicken påtaglig.


"Dansa!” skrek Anton och började hoppsa runt kring midsommarstången så vilt att byxorna trillade av.

 
Sara så söt i sin sommriga outfit!


Mister Italy och herr NY firar svensk midsommar.

Mamma lär farfar att dansa "Macarena".


På väg hemåt hittar pappa och Calle en studsmatta.


Anton fick hoppa på studsmattan hur mycet han ville.


"Pappas tur!"


Och igen...


Och igen...


Tills det likt ett klipp från ”Americas funnies homevideos” slutade med en fläskläpp.

 Foto: Mamma
Efter den kraftansträngningen tog pappa årets första dopp.

Morfar Anders var inte sen att hoppa i efter.


Medan solen sakta gick ned satte vi oss till bords och njöt av en god middag.


Anna ♥ Calle


Alla var glada!


Och kärleksfulla!




När det var tomt på tallrikarna, glasen och i mammas huvud. Var det dags att svida om till dans på Paveljongen. Farfar och ”de andra kufarna” som farmor säger, skulle spela.
Farmor själv stannade hemma och passade sömntutorna så att mamma och pappa kunde ta några danssteg.


Farfar värmer upp med...? Pasodoble?


Så satte de igång, rock n' roll!!





 Foto: Pappa Jonas
Mormor och mamma skakade loss på dansgolvet...

 Foto: Pappa Jonas
Likaså Anna och Calle!

Efter några låtar åkte jag och Jonas hem för att avlösa farmor och ta hand om våra små älsklingar.
Trötta och glada gick vi och lade oss.

Vilken härlig dag!

Imorgon är det midsommar (igen). Det har blivit lite av en familjetradition att vi ”lalillopa” firar tillsammans ute på Tyvö.
Det började med midsommaren 2006. Då var det första gången Jonas och mina föräldrar träffades, men klickade direkt. Det var också då vi berättade att vi hade förlovat oss ♥

Här kommer lite fina bilder från åren som gått…

Midsommar 2009

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/midsommar-2008.html#comment

Midsommar 2008

Mormor hade tagit ledigt från jobbet idag och ville leka, så jag hämtade Anton lite tidigare från dagis.
”Anton nu kommer din mamma och Mini” ropade en unge när han fick syn på mig och Tilde.
”Ja, Mini är här!” ropade en annan.
Mini har nämligen blivit Tildes smeknamn av dagisbarnen. Jag tycker det är ganska sött.
Varje gång vi kommer samlas en hel drös ungar runt oss och vill titta och fråga saker om Antons lillasyster. Så även idag. Anton själv var upptagen med att måla.
"Vad målar du för något?" frågade jag.
”Momo” svarade Anton koncentrerat.
”Anton vi ska gå till mormor nu”, sa jag.
”Momo!” utbrast han då högt och släppte pennan och sprang snabbt ut till vagnen.
På vägen till mormor och morfar mötte vi upp gudmor Angelica, som följde med.


Gudmor och gudbarn nummer två.


Anton tycker det är konstigt att mormor och morfar har "bajskorvar" i en kruka.


Mera "usch" dockan har bajsat och måste bada.


"Bada dig!"


"Sprutar!"


"Titta mamma, de är likadana!"


Ja, söt som en docka är hon i alla fall.


Tildis a.k.a Mini


Morfar får låna henne.


Mormor får också.


Anton "kortar" momo och lillasyster.

 

 

 

När Anton var lämnad på dagis (vilket gick betydligt lättare idag) hjälpte morfar Anders mig med några ärenden. Vi åkte till Barkarby köpcenter och där passade morfar också på att köpa en ny systemkamera. Den packades upp redan innan vi kommit ut ur affären och börjades genast att lekas med. Roligt!


Nu kommer det bli en massa nya fina bilder!


Själv får jag nöja mig med mobilkameran, men med såhär fina motiv blir det fantastiska bilder ändå.

Sedan ringde Maja och frågade om hon fick övningsköra lite, så vi åkte och plockade upp henne. Jag smygfotade Maja allt vad jag kunde. Att överraska henne är enda sättet att få en normal bild på min kära syster. Annars blir det bara en massa tillgjorda grimaser.


Ser ni vad jag menar?


Oförberedd och söt!


För att få plats var vi tvungna att rodda om. Maja i förarsätet med pappa/morfar bredvid.


Själv blev jag förvisad till baksätet.


Där Tilde redan satt och väntade.

Maja körde duktig och på radion började Tommy Nilssons ”Öppna din dörr” att spelas.
En gammal favorit för Maja. Pappa berättade att när hon hade hört sången för första gången för många, många år sedan så hade hon suttit alldeles tyst på soffkanten och dinglat med benen. Sedan hade hon tittat upp på pappa med tankfulla ögon och sagt;
”Pappa, det här är vackert!”
Gullig historia tycker jag.

 
Maja 2år.

Tiden gick fort och efter att ha blivit bjuden på lunch på altanen i Vällingby var jag tvungen att ge mig av för att hämta Anton. På dagis var de i full gång med att leka vattenkrig.

 
”Korta mig mamma, blöt!” ropade Anton och sprang genom vattnet.

Och så en gång till och ytterligare femton gånger, tills mamma tröttnade och bar en dyngsur, assur unge därifrån.
Han var så trött, men totalt uppe i varv.
Hemma däckade han sedan under ett obevakat ögonblick och då lät jag honom vila en stund. Men det slog såklart tillbaka när det sedan var dags att sova för natten.
Då körde han med alla sina trick för att fördröja nattandet, från att tappa nappen till att säga att han måste gå på toaletten. Tillslut lade jag mig bredvid honom så att han skulle få ”pilla håret” och lugna ned sig.
Men Anton kom på något nytt.
”Pilla näsan mamma”, bad han.
Jag skrattade, men sedan förstod jag vad han menade. När jag vyssar Tilde har jag nämligen som knep att stryka henne över nästippen och upp över näsroten. Då dröjer det inte länge innan ögon trillar bak i skallen och hon sover som – ja, som en baby.
Så när Anton bad mig på nytt så var det klart att jag ”pilla näsan” på honom.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100622-tisdag-en-herre-med-egen-vilja-och.html#comment

Idag ville Anton inte gå till dagis.
”Inte kakis! Momo!” skrek han medan jag försökte få honom att sätta sig i vagnen.
Efter en mindre kamp var vi i alla fall på väg. När vi kommit ut till bilvägen pep Tilde, så jag stannade vagnen för att ge henne nappen. Då, på en sekund, tog Anton sats och hoppade ur vagnen och sprang allt vad han kunde åt andra hållet.
”Anton kom tillbaka!” ropade jag.
”Nej mamma, momo kaka!” ropade han tillbaka utan att stanna.
Så det var bara att vända och kuta efter, men satan vad snabb han kan vara.

Väl framme vid dagis startade en ny strid. Anton ville vara inne, men alla andra var ute på gården.
”Fryser” sa Anton och slog armarna om sig och darrade tillgjort med läppen.
Jag tittade på de andra barnen som sprang runt i blöjor och T-shirt och sedan på min son som stod i jeans, långärmad T-shirt och tjocktröja.
”Okej, vill du ha overallen?” frågade jag ironiskt.
Anton nickade.
”Du är tokig Anton, men du kan få jackan om du vill”, sa jag.
”Neeeeej, olåll!”
Så hade jag utan att tänka mig för startat en tredje konflikt.
Tillslut, efter många om och men och en massa tårar fick jag en halvdan puss och en lam vikning hejdå.
”Hej då Anton!” sa jag och började gå.
”Kommer snart mamma?” frågade Anton.
”Ja, jag kommer snart och hämtar dig”, svarade jag.
”Okej mamma!” sa Anton uppenbart nöjd med det svaret och så var allt bra igen.

Sedan tog jag en promenad upp till Vällingby centrum där jag köpte ett par boxningshandskar till pappa och en Blixten McQueen tröja till Anton för att göra killarna glada. Eftersom solen lyste tröttnade jag snabbt på att gå inne i affärerna och satte mig istället vid en av fontänerna och gungade Tilde i vagnen där hon låg och smålog förnöjt.
Härligt!
Men så kom det en dam med rullator och stannade vid oss.


Damen tömde sedan två fulla påsar med brödsmulor...


...tog sin rullator...


...och lämade oss...


...med en massa jäkla fåglar!!


"Hörru!" ropade Tilde, men damen var redan långt borta.

Klockan två hade Tilde en tid hos BVC, så vi tog oss bort till Blackeberg.
Vikten låg idag på 4200g och en längd på 56cm. Även om hon är en liten tjej, så följer hon sin kurva bra.
Så när det konstaterats att hon är världens mest perfekta baby, så gav vi oss iväg för att hämta storebror.
Anton var nu på betydligt bättre humör. Men så trött. Det här med att sluta sova middag är inte det lättaste för lillkillen. För att hålla honom och humöret uppe gick vi förbi affären och inhandlade varsin glass.


Sedan flanerade vi bort till lekplatsen med lekborgen tvärs över gatan.


"Mammas glass åsså!" begärde Anton. Men det fick han inte...


"Okej då mamma, peace!"


Sedan lekte vi i lekborgen.


Tittut!


Högst uppe.


"Korta flygplanet mamma!"

Babytiden går så fort. Jag vet att alla säger det, men det stämmer verkligen.
Kan knappt fatta att Tilde redan är sju veckor, dagarna har bara flugit förbi.
Från att bara ”ha varit” börjar hon nu ge lite gensvar. Det är jätte kul!

Har man henne i famnen ligger hon och tittar och tittar. Från att inte ha kunnat fästa ögonen möter man nu en stadig blick som nästintill scannar av en. Som om hon studerar varje liten detalj, sökandes efter identifikation. Så ibland stannar hon till och lägger huvudet på sned, som för att säga;
”Men hallå, dig känner jag igen, du är ju min mamma!”
Har man riktigt tur kan man då också få ett leende, och då ler man som ett fån tillbaka och börjar rabbla innehållslösa stolliga fraser som;
”Nämen hallå, hej. Ja hej, hej, heeeeeej!”
Gärna också med sin gällaste mest upp pitchade tillgjorda röst.
Responsen blir ofta en häpen grimas och så återgår hon till den där scannande blicken. På nytt lika sökandes, som om hon ifrågasätter det hon just konstaterat.
”Inte kan väl den här flinande dåren vara min mamma?” 

De senaste dagarna har Tilde lagt till ytterligare en respons i form av ett mjukt jamande läte.
Ja, som den goaste lilla kattungen piper hon rofullt då man jollrar med henne. Så sött!

Men säg inget till farmor bara om att Tilde är en katt, för då får hon nog fnatt.


Hello Kitty!

Idag vaknade vi till strålande solsken.


På med solglasögonen!


Nej, inga pappa-razzi bilder!


Men gärna en mysstund med farmor och en rolig bok.


På en annan plats, en annan mysstund.


Tilde spinner.


Så mycket fint att se på Tyvö...

Idag var det dags för det stora prinsessbröllopet och massor av folk var på väg in till stan för att få en glimt av Victoria och Daniel. Men inte vi. Istället packade vi in oss i bilen och åkte ut mot Tyvö. Premiär för i år. Anton var uppspelt i bilen och pratade om farfars och Victors båt, men när vi kom ut på motorvägen blev det tyst. Han hade däckat mitt i en mening och sov nu djupt precis som syrran.
Vi har sedan tre veckor tillbaka försökt få Anton att sluta sova middag, då han har svårt att somna på kvällen. Men såhär i bilen är det ju svårt att förhindra. Väl framme vaknade han dock snabbt och var ivrig för att få springa ned till bryggan.


Medan vi väntade på farfar hjälpte Anton till att parkera bilen, vilken lycka!


Så kom farfar och Anton fick stolt vara med att köra båten också.


Tilde hängde som flytboj där bak.


Solen sken som vanligt på Tyvö och bröllopsdagen till ära bjöds det på prinsesstårta.


Vi fick också ta del av firandet genom att se JAS 39 Gripen flyga över oss.


Tre varv över öarna innan de vände och flög in mot staden i formation.


Anton blev begeistrad och stod länge kvar i hopp om att de skulle återvända.


Men det kommer inte tillbaka, så istället bygger pappa ett JAS-plan i lego och så var leken i full gång.


Anton vet nu precis hur planen låter, mycket saliv blir det.


Sedan leker pappa med sin boxningssäck som han äntligen har någonstans att hänga upp.
 

Anton vill också vara med och boxas...


Fast helst vill han ha boxningssäcken som en gunga.


Anton och pappa är ”tuffa” tycker Anton (och pappa).


Mamma tycker att Tilde är tuff.


Det tycker Tilde själv också.


På det hela är vi helt enkelt en väldigt tuff familj. Till och med våra skuggor är tuffa.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100618-fredag-mini-me.html#comment

När man frågar folk vem Anton är lik svarar de alltid Jonas. För ja, de är ju lika! 
Men igår när vi var hos mormor och morfar (min mamma och pappa) tittade vi i gamla album och hittade en massa bilder på mig som liten. Å visst finns det väl en viss likhet?




Anton VS Sofia


Anton VS Sofia


Anton VS Sofia


Anton VS Sofia

Äntligen var solen tillbaka och min förkylning började ge med sig. Passande nog var också mormor ledig från jobbet, så Anton tog ledigt från dagis och hängde istället med mig och Tildis till ”gröna huset”.
”Momoooo!” ropade Anton när vi gled in med barnvagnen i trädgården.
Genast möttes vi av glada tillrop och mormor och gammelmoster Ulla, som också var på besök, var snabbt framme för att kramas.
Jag blev medsamma bjuden på god lunch, strömming som morfar själv fångat. Tur att det var så gott att jag slängde i mig maten, för samtidigt hjälpte mormor Anton att ta fram vattenslangen. Ja, ni förstår säkert själva vad som hände. Två sekunder efter att Anton fått tag i slangen var jag, Ulla och maten totalt nerdränkta.
Tack kompis!


Se upp!!


Som kompensation för sitt bussträck hjälpte Anton morfar med att tvätta bilen.


Se så fin ”tuffa bilen” blir!


Tilde rörde inte ett finger för att hjälpa till, utan låg cool och slappade.


Men bakom solglasögonen doldes ett smile.


När Anton var klar med botgörat kom han tillbaka för att hänga lite på altanen (bokstavligen).


Medan Tilde gick från famn...


Till famn.


Sedan lekte Anton och mormor med lera.


Anton gjorde en igelkott.


Därefter hjälpte han mormor att göra en groda.


Mamma pussade grodan för att se om en prins skulle dyka upp…


Men istället uppenbarade sig bara en annan groda.


Vi bjöd över farmor på middag, och den godvilliga konkurrensen om barnbarnen ökade…


Samtidigt som kärleken till dem dubblades!


Mysigt tyckte vi "lalillopa".


Är det sommar, så är det sommar, och då ska man sitta ute och äta glass. Oavsett hur kallt det är!


Dessutom är det aldrig för kallt för glass. Burrr…!


Mitt i glassätandet ville Anton också ”korta”. Men det blev ett nej från pappa, han var trött på kladdiga små fingeravtryck på hans kamera. Morfar var då snäll och lånade ut en gammal kamera till en lycklig Anton.
En bra avslutning på en bra dag.


Foto: Anton Kingston.


Foto: Anton Kingston


Foto: Anton Kingston

Anton pratar ofta och gärna, men det är inte alltid så lätt att hänga med.
Därför presenteras här ett Anton-lexikon.

Ordlexikon

Sötnos [nos-nos]
Musik [Moduk]
Solglasögon [da-däron]
Busunge [buskungä]
Superhjälte [duperdälte]
Handduk [kack-kuk]
Dinosaurie [du-taje]
Dagis  [gakiss]
Allihopa  [lalillopa]
Tortellini [nini]
Leksak [lekak]
Cykel  [kucken]
Kaffe  [faffe]
Vaken  [kaken]
Ambulans  [duplans]
Strumpor  [lumpor]
Rumpor  [lumpor]
Macka  [backa]
Toaletten  [lätten]
Nakenfis  [kakenfis]
Kalsonger [kakånger]
Star Wars [dajors]
Svampbob Fyrkant [pa-på-pykant]
Batman [bärten]
Hejdå [hejå]

Namnlexikon

Jonas [Donas] vilket alla hette från början.
Sofia [Dia]
Tilde [Tilje] Tildis [Lillis]
Morfar [Doufar] tidigare [Baboff]
Farfar  [Faffa] tidigare [Babaff]
Farmor [Famo]
Mormor [Momo]
Maja  [Baja]
Henrik  [Kenke]
Anna  [Danna]
Victor [Vicktårr]
Ulla  [Doulla]
Lukas  [Kukas]

Listan kan bli längre. Kommer ni på något mer?

--- DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100615-tisdag-do-do-do-do-do-do-do-do-bat.html#comment

Jag har varit förkyld i några dagar, men imorse kände jag mig verkligen helt sänkt. Anton skulle till dagis, men hoppade runt och var extra busig och Tilde pep så fort jag försökte lägga ned henne. Hostandes och snörvlande med Tilde på armen försökte jag få Anton färdig. Men innan han ens var påklädd eller fått i sig frukost var jag helt utmattad. Det stod helt klart att jag inte skulle fixa det här själv idag.
Så jag ringde till superhjälten morfar, som kom och hjälpte mig få iväg Anton till dagis så att jag kunde krypa tillbaka till sängen.
Resten av dagen förblev jag sängliggande, med undantag för då jag behövde gå upp för att pyssla om Tilde. Jag slötittade på TV ett tag, men var för slut för att orka följa med i någon handling. Så jag bytte till en musikkanal och bara blundade och lyssnade.

Visst är det så att man förknippar vissa saker i livet med vissa sånger?
Det kan vara ett glatt semesterminne eller kanske åtanken av en tyngre och mer ledsam period.
Under åren som jag och Jonas varit tillsammans har vi hunnit samla på oss en hel del sådana låtar.
Den låt som är min och Jonas egen är ”Iris” med Goo goo dolls.
När vi först fick reda på att vi väntade en dotter var därför Iris ett av namnförslagen.
Nu har även Anton och Tilde har fått sina signaturlåtar.

När Anton var nyfödd och vi var på väg hem från BB i bilen spelades sången ”Kingston town” och det såg vi såklart som ett tecken.
Senare kom låten ”With arms wide open” av Creed att bli Antons låt och den spelade vi mycket den första tiden.  Även om Jonas inte börjar snyfta, som jag lätt gör om jag hör den nu, så vet jag att han också blir sentimental. 

En liknande situation som när Kingston-låten kom till hände när vi var på BB med Tilde.
Efter förlossningen då vi för första gången lämnades ensamma med vår lilla flicka spelades från radion reggaelåten "Lady" med Wayne Wade.
Så det sa vi måste få bli hennes sång.



♥ IRIS ♥

I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
Cause sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive

And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am

I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am
I just want you to know who I am



♥ WITH ARMS WIDE OPEN ♥

Well I just heard the news today
It seems my life is going to change
I closed my eyes, begin to pray
Then tears of joy stream down my face

With arms wide open
Under the sunlight
Welcome to this place
I'll show you everything
With arms wide open
With arms wide open

Well I don't know if I'm ready
To be the man I have to be
I'll take a breath
I'll take her by my side
We stand in awe
We've created life

With arms wide open
Under the sunlight
Welcome to this place
I'll show you everything
With arms wide open

Now everything has changed
I'll show you love
I'll show you everything
With arms wide open
With arms wide open
I'll show you everything
With arms wide open

If I had just one wish
Only one demand
I hope he's not like me
I hope he understands
That he can take this life
And hold it by the hand
And he can greet the world
With arms wide open

Now everything has changed
I'll show you love
I'll show you everything
With arms wide open
With arms wide open
I'll show you everything
With arms wide open
Wide open



♥ LADY ♥

Lady
I'm your knight and shining armor and I love you
You have made me what I am and I'm yours
My love
There's so many ways I want to say I love you
Let me hold you in my arms forever more
You have gone and made me such a fool
I'm so lost in your love
And oh we belong together
But won't you believe in my song

Lady
For so many years I thought I'd never find you
You have come into my life and made me whole
Forever
Let me wait to see you each and every morning
Let me hear you whisper something in my ear

In my eyes I see no one else but you
There's no other love like my love
And yes
I'll always want you near me
I've waited for you for so long

Lady
Your love's the only love I need
And beside me
Is where I want you to be
Cause My Love
There's something I want you to know
You're the love of my life
You're my Lady

Jag ville verkligen åka till IKEA idag, något som är bland det roligaste jag vet. Men det ville inte Jonas, då det inte ens är i närheten av hans tio-topp-roliga-saker-lista. Så vi gjorde en kompromiss, om han skjutsade dit mig och jag tog med mig Tilde, så kunde han och Anton åka till en inomhuslekpark under tiden. Deal!

I bilen lyssnade vi på Metropol där en panel med pappor satt och diskuterade barn, förlossning och deras egen papparoll.
”Jag tror att jag skulle vara rätt person att vara med i en sådan där pappapanel”, sa Jonas.
”Varfördå då?”
”För att jag skulle säga precis som det är. Alla sitter och säger att få barn är det bästa som hänt dem och att allt jämt är så bra och fint.”
”Jaha?”
”Ja, jag menar, det är klart att de är det bästa som hänt mig. Men ibland vill man ju bara slänga ned dem från balkongen.”
Vi lyssnade vidare på radion där papporna fick ge varsitt råd till blivande pappor.
”Har du gett något råd till Max?” frågade jag Jonas.
”Nej, det har jag faktiskt inte…”
”Men om du skulle göra det, vad skulle du säga till honom?”
”Släng inte ned dem från balkongen!”
Så då vet ni gott folk, den sakkunniga panelpappan har talat.


Tilde var söt i lila.


Anton på lekplatsen...


I bollhavet...


Och i rutschkanan, wiihoo!!

Idag kom Max och Linnea (äntligen) och åt middag med oss. De väntar bebis till hösten, en liten kille. Vi är så glada för deras skulle, och lika glada för vår egen skull eftersom vi äntligen kommer ha polare med kids!

Gulliga som de är hade de med sig presenter till båda barnen och blommar till oss. Tilde fick en jätte söt liten pyjamas och Anton en racerbil.

Vi vet alla att det inte behövs något faderskapstest här inte, AK är Jonas egen Mini-Me.
Men här kommer ändå en rad bildbevis...


Båda är snygga som få ;)


Båda har samma skratt.


Båda har samma pose.


Båda förvandlas nattetid till snarkande monster.


Jonas julen 2009 och Anton på sin födelsedag samma år.


Jonas på en ravebåt 2006 och Anton en helt vanlig dag 2008.


Jonas 26 år och Anton 2,6år.

MEN jag skulle ändå säga att Anton har en hel del egenskaper som genom arv eller influenser kommer från andra när och kära också.


Ett växande skointresse, troligen ett arv från sin mamma.


Omtänksam och hjälpsam på samma sätt som farmor Annica.


Musikintresserad liksom farfar Roffe.


Modemedveten precis som farbror Victor.


Undersökande och duktig som sin faster Anna.


Ett riktigt TV-freak, liksom sin moster Maja.


Snygg och kaxig, en mini kopia av gudmor Angie.


Intresserad av bilar, teknik och fotografering precis som morfar Anders.


Glad, spontan och en riktig partyprisse likt mormor Inga.

Prisa Gud här kommer skatteåterbäringen! Det kan bara betyda en sak – shopping!
Så eftersom det ändå var grått och trist ute så vi bestämde oss för att åka till Sollentuna centrum.
Det blev fin skor inför faster Annas bröllop till både mamma och pappa och några bodys och strumpor till Tilde.
För en gångs skull blev det inget till AK, istället fick han leka av sig i centrumets barnhörna.

Sist, men absolut inte minst på shoppinglistan, stod pappas efterlängtade soundbar.
När vi kom hem gjorde jag i ordning middag medan pappa fixade med sin nya leksak. Jag lovade att jag inte skulle skriva hur förbannad han var innan den kom på plats. Så det ska jag inte göra.
Anton tyckte i alla fall att det var väldigt spännande med nya grejer. Men då framförallt frigoliten som följde med. Några minuter senare då Anton varit tyst sådär oroväckande länge hittade jag honom i sitt rum, överlycklig med frigoliten söndersmulad i hela sängen. Great!

  
"Rooolit!"

När vi är på väg till dagis får Anton syn på en snygg bil.
”Wawawewa!” utropar Anton i sann Borat anda.
Jag skrattar högt och Tilde himlar med ögonen där hon ligger i vagnen.
Sedan börjar jag fundera. Vet Anton ens vem Borat är? Varifrån har han fått det där uttrycket?
Men jag vet redan svaret; Jonas!
Undrar om han tänkt på att vår son går runt och imiterar en karaktär vars film blivit banlyst i flera länder för att offentligt förolämpa religioner, invandrare, och homosexuella. Visserligen genom humor och satir. Men jag är tveksam till att Anton och hans treåriga polare vet vad satir är. Vad ska folk tänka? Hoppas de ser de komiska i det hela och skrattar, för det är förbannat roligt!
Dessutom är det skönt att som omväxling höra Anton citera något annat än repliker från hans uttjatade barnprogram.
” Ka-chow!” som favoriten Blixten McQueen säger i filmen Bilar.
” Ni hao” som betyder hej på kinesiska och som han lärt sig från barnprogrammet om flickan Kai-lan.
”Doo-do-do-do-do-do-do-do BATMAN!” En klassiker.
Och sist men inte minst signaturmelodin till älskade "magiska" Svampbob Fyrkant. Suck...

Även Tilde är ganska bra på att efterlikna kända TV-karaktärer. För det mesta ser hon ut som en liten Rumpnisse, men hon är också ganska bra på Zoolander posen.


Zoolander VS Tilde.


Borat VS Anton.

Alla stora bloggare kör med ”dagens outfit”, så det är klart att vi måste göra det också.
Såhär har ni den, dagens outfit:


Samma snygga t-shirt som igår matchade med coola shorts som farmor köpt ifjol. 
Nu sitter det som en smäck på apans häck!

Anton gillar "I ♥ NY" tröjorna väldigt mycket, för det är röda hjärtan på.
Hjärtan betyder kärlek upplyser Anton. Det har de pratat om på dagis. På dagis har det också en bänk på gården som barnen kallar för ”kärleksbänken”. Där ska man sitta och pussas och kramas. Anton vill gärna sitta där en stund innan man lämnar honom. Han är en väldigt kärleksfull liten kille.
Men på frågan om han har någon flickvän eller om han är kär i någon på dagis vill han inte svara.
Däremot fick jag ett spontant ”jag älskar dig” häromdagen. Å, jag höll nästan på att börja gråta.
Jonas tycker att jag blivit ”mammig” och bölar för det mesta. Men det känns ju så gott i mitt lilla röda hjärta!


Tilde har ett hjärta...


...och Anton har ett hjärta!

När jag kom för att hämta Anton på dagis satt han med ett gäng killar som hamrade och snickrade.
”Nu kommer pappa bli stolt!” sa jag och var tvungen att hämta kameran.
”Jaha, är pappa i byggbranschen?” undrade dagisfröken Gunilla.
”Nej, vad jobbar pappa med?” frågade jag Anton.
”Köra bajsbilen!” sa Anton.
Jag nickade instämmande.
”Vad jobbar mamma med då?” frågade jag honom.
Anton såg ut att fundera en stund, men så sken han upp.
”Sparka boll!” utbrast han glatt.
Ja det var ju något nytt. Så för att leva upp till förväntningarna måste jag alltså byta karriär och bli fotbollsspelare då. Med mitt bollsinne kommer det bli svårt. Väldigt svårt…

Sen ville Anton som vanligt låna kameran. Det fick han. Så det blev en långsam promenad hem då jag var tvungen att ”stanna” och ”backa” vagnen på uppmaning av Anton för att han skulle fotografera. Kanske han har en kommande karriär som fotograf?

Foto: Anton Kingston

När vi kom hem såg jag att Anna mailat mig att hon var fastersjuk. Hon undrade om inte vi kunde komma och leka hemma hos farmor. Så jag ringde Jonas, som i sin tur ringde Annica.
Å så mina damer och herrar bjuder man in sig själv till en god middag. Et voilà!!
Det bjöds på fläskfilé och potatisgratäng, mums...

Medan Anna ordnade smarrig efterrätt, lade Anton och Victor pussel.


Färdig. Tummen upp!


Efterrätten smakade gott!


Bra jobbat Anna!


Hela familjen hade fått coola "I ♥ NY" t-shirts av Anna som vi hade på oss dagen till ära.
Jag och Anna tyckte absolut att detta skulle dokumenteras som ett familjeporträtt.


Men Jonas ville inte vara med på bild.


Så vi tjatade... Och...


TAADAA!! Style by Anna.


I ♥ LÖF


Sedan skulle pappa (mot sin vilja igen) prova smoking inför faster Annas bröllop.


Då förvandlades han plötsligt till farfar Roffe.


Men tillslut kände han nog sig ganska snygg ändå. Eller vad tror ni?


Sedan var det hopp och lek.


”Galopp, galopp!” faster Anna.


När klockan var nio började några familjemedlemmar bli trötta och griniga,
dags att åka hem.

När jag hämtat Anton från dagis gick vi hem och lekte med leklera. Det blev ormar, bollar och andra figurer i alla möjliga färger.


En grön orm...


Som kommer och tar dig!


Ett rött hjärta...


Antons hjärta!

Ännu en dag vid stranden.
Emile var där även idag och lekte med din boll, och hans pappa var snäll och gav Anton en likadan.

Rätt som det är ser lill-mannen sin chans att kuta iväg. Den här gången var det pappas tur att springa efter. Men plötsligt vänder Anton tvärt och rusar tillbaka med tårar i ögonen.
”Spiiiindel!”
Men det visade sig vara bara en av alla läskiga saker som fanns vid stranden.
Annat läbbigt; sand, vågor och myror.

Mormor och morfar ringde tidigt och frågade om de fick ta Anton på en cykeltur. Självklart! Efter som solen sken bestämde vi att vi sedan skulle mötas upp "lalillopa" vid Maltesholmsbadet.
 

Morfar och Anton blåste såpbubblor.








Anton fick en kompis – Emile, kioskägarens son.

Ännu en pappaledig fredag för Jonas och vädret kunde inte vara bättre. Efter att ha lämnat busungen på dagis åkte vi ned till Maltesholmsbadet för att ligga och slappa i solen. Lilla damen ville dock annorlunda och pep så fort hon lades ned i barnvagnen. Det enda som dög var att ligga i mammas knä och bli lätt gungad, så skönt! 

På kvällen hade vi blivit bjudna hem till Cecilia (mammas kusin) & Andreas. Där bjöds vi på hemlagade hamburgare, mums. Vi hade det jättetrevligt. De gjorde sig snabbt populära hos Anton genom att ge honom ett paket.
”Wow, en grön recerbil!” jublade Anton.
Tilde fick också presenter, en jättesöt rosa och vitrutig sommarklänning med tillhörande trosor och små Hello Kitty strumpor.
Under kvällen höll Cecilia ömt i Tilde och Andreas for runt och lekte med Anton, plockade upp tappade nappar och slängde bajsblöjor. De kommer bli riktigt bra föräldrar den dagen då det blir dags.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100603-torsdag-picknick-pa-maltan.html#comment

Maggan är i stan så det var självklart att vi skulle ses. Så jag packade ned kidsen, en grekisksallad och en hink strandleksaker i vagnen och mötte upp Angelica för att dra till Maltesholmsbadet. I centrum slöt Maggan upp med hennes söta Emilia – världens längsta ögonfransar. Efter som hon precis fyllt ett hade jag och Angie köpt en liten grön baddräkt med röda jordgubbar på och ett par solglasögon. Maggan hade också shoppat fina babykläder till Tilde. En prickig Alfons Åberg pyjams, randiga mjukisbyxor och en rosa och en vit body. Snacka om att lilltjejen blir bortskämd.

Vid badet spenderade vi sedan en jätteskön eftermiddag. Träffade också Anniz och hennes man.
Han blev genast utpekad som lekkamrat av Anton och drogs med till lekplatsen så vi tjejer kunde sitta och ta det lugnt och snacka skit.
Anton var glad och busig hela dagen men undantag för då han fick syn på en båt som han trodde var farfars.
”Vill följa med!” snyftade han högt.
Men efter att ha förklarat att det inte var farfar som körde båten kändes det lite bättre. Sedan var det full rulle på nytt. 

Emilia, Anton och Tilde.


Medan storebror passar lillasyster, passar Emilia i sin tur på att ta de sista kötbullarna.


Fina Maggan och Emilia.


Här får Anton tag på Maggans kamera och förvandlas genast till en paparazzi fotograf.


Foto: Anton Kingston


Emilia posar i sin nya baddräkt.
Foto: Anton Kingston


Maggan - den goda?
Foto: Anton Kingston


Angie - den onda?
Foto: Anton Kingston


Foto: Anton Kingston

När jag kom för att hämta Anton från dagis berättade fröken Anna om Antons dag.
Först hade Anton tillsammans med två andra killar (Miakel och någon annan) lekt Batman och turats om att hoppa ned från ett bord. Så hade en av killarna trillat omkull, men Anton trodde att han hade blivit knuffad av Mikael.
”Säg förlåt!” hade då Anton uppmanat Miakel.
Mikael - som var oskyldig - hade skakat på huvudet.
”Jo, inte putta. Säg förlåt!”
Detta hade imponerat på fröknarna och jag blev såklart mallig.

Lite senare hade Anton och en kompis uppräckt att det satt ett hänglås till en dörr på gården. Antons kompis hade gått fram och ställt sig på tå, och kunde på så vis precis nå upp till låset.
Så var det Antons tur. Han hade gått fram och sträckt på sig allt han kunde, men nådde inte upp.
”Anton, hoppa”, hade fröken Anna sagt.
Anton hade tittat på henne med rynkad panna. Men sedan hade han backat några steg, hoppat några gånger och gått fram och försökt igen.
Gullplutt!

På kvällen var vi bjudna hem till farmor och farfar i Alvik. Farfar hade lagat lasagne som all var överens om att vara den godaste de någonsin ätit. Alla utom Anton som var för upptagen med att leka med sina leksaker för att äta alls.
”Leksaker” är för övrigt veckans nya ord och upprepas ofta.