Anton har börjat gå på toaletten helt själv nu, utan vår hjälp. Fantastiskt, javisst! Men som med allt finns det såklart en baksida.

Dagens morgon bestyr…

”Pappa, pappa, pappa!” ropar någon.

Det tar en stund innan jag förstår att det inte är en dröm.

”Pappa, pappa, pappa!”

Jag inser att det är vår son och öppnar sömdrucket ena ögat och sneglar bort mot Jonas. Han sover ostört med öppen mun.

”Pappa, pappa, pappa!” gormar Anton.

Jag sträcker på mig och ”råkar” putta till Jonas. Men han sover gott vidare. Jag puttar igen, men begriper att min diskreta väckning inte kommer fungera. Tydligen fattar Anton samtidigt samma sak och byter taktik mot något mer effektfullt.

”Mamma, mamma, mamma!” ropar han nu.

”Ja, Anton vad är det?”

”Jag har kissat själv, på toaletten!”

”Har du?”

”Ja, jag har kissat själv!”, upprepar han, ”På pallen också!”

”Ja, ja, det är sånt som händer!” säger jag.

”Jag har kissat på golvet också!” rapporterar han.

”Okej…” mumlar jag och masar mig ur sängen.

”Jag kissade lite på mattan med mamma!”

”Mmm…” muttrar jag och öppnar toalettdörren.

”Men jag kissade helt själv mamma!” skiner han överlyckligt i väntan på beröm.

”Jätte bra Anton, verkligen. Jätte bra!” säger jag med en gnutta ansträngning.

Idag var det sandlådepremiär för Tildis.

Tror aldrig jag har sett henne sitta stilla på en och samma plats så länge! Först satt hon bara som paralyserad på ändan och tittade på de andra barnen som lekte, för att sedan försiktigt börja kratta lite i sanden. Själv väntade jag bara på att hon skulle skovla in en sandskopa i munnen, för hon är ju trots allt vårt lilla matvrak.
Men hon skötte sig fint. En lyckad premiär med andra ord!

Foto: Mobil

Idag sker ännu ett kungligt bröllop, prins William tar Kate till sin fruga.

Ännu ett par som snor min och Jonas intågnings idé! Se det kungliga klippet själva!

Kan det vara så att Anton går i Löfens fotspår och blir doktor när han blir stor?

Idag var jag och Tilde lilla Dr Löfs patienter och Anton intog sin roll på största allvar.

Han lyssnade på våra hjärtan och konstaterade de lät ”mycket bra faktiskt”.

Men han tyckte ändå att det var bäst att Tilde fick en spruta – i huvudet.

Sedan tog han en titt i hennes öron.

”Mmm, humm, jaha!” mumlade han och lät en aning bekymrad.

Sedan tog han en titt till innan han skakade på huvudet och tittade på mig.

”Vad såg du?” frågade jag.
”Hundra kilo”, svarade han allvarligt och ordinerade en till spruta.

De senaste hämtningarna på dagis har varit minst sagt besvärliga. Fröknarna har berättat om det ena upptåget efter det andra. Alltifrån rymningar till matvägran och utbrott.

Så idag när en fröken kom fram fick jag genast ont i magen. Vad skulle han nu ha ställt till med?!

Men när hon kom närmare såg jag att hon log stort.

”Vad har ni gjort med Anton! Han har varit helt fantastisk idag!”

Lämningen hade i och för sig gått ovanligt smidigt det måste jag erkänna, men man vill ju inte ta ut något i förskott.
Men då jag gått där ifrån hade han Anton varit på toppenhumör och berättat om sin helg, visat upp sina nya solglasögon och sagt att han älskar sin mamma(!), därefter hade han ätit en rejäl portion vid lunch och haft kul ute på gården.

Så våra ansträngningar i helgen måste ha lönat sig!

För jag och Jonas tog verkligen till oss de råd vi fått av BVC och barnspecialisten på dagis som handlade om trots.

Vi förstod att vår tidigare ”bad cop/good cop”-metod som vi kört med här hemma, då Jonas gormar och jag daltar, bara var att lägga ned.

Så vi förberedde oss inför påsken och långledigheten som om vi skulle ute i krig. Vi gjorde planer, lade upp strategier och gick igenom metoder…

- Och uppenbarligen gav det resultat!

Så genom att ge Anton lite ”egentid” med mamma eller pappa varje dag, vara konsekventa och hålla oss till fasta rutiner, verkar vi ha fått bukt med trotsen.

Eller gör jag precis det jag sa att jag inte skulle göra – tar ut det i förskott…

Blir man inte bara så glad när solen skiner?!

Jag blir i alla fall barnsligt glad, men kan inte riktigt bestämma mig om jag vill hoppa omkring och hjula i gräset eller bara ligga och jäsa i solen. Så vad passar då bättre än att hälsa på mormor och morfar och mysa ute på deras tomt där man kan göra vilket som.

Anton blir precis likadan och sprang runt som en yr höna och blåste såpbubblor ena sekunden för att i nästa cykla, eller låssas paddla med syrran i gummibåten.

Tilde imponerade med sin stapplande gång, men tyckte gräs var fruktansvärt konstigt och obehagligt och skrynklade ihop ansiktet i en sur min så fort hon dratta på ändan. Helst ville hon nog bara glida runt på någons arm, men nu är det faktiskt på tiden att den lilla divan börjar gå! För hon kan ju, han bara inte vill!

Så alla hejade vi på och jublade varje gång hon tog sig ända fram till någons famn.

”Tänk att nästa söndag så fyller Tilde ett år!” sa jag till Anton.

”Oh my gaah!” utbrast han då och slog ihop händerna.

Snacka om att mormors uttryck gör intryck!

Idag spenderade vi en mysig heldag i Tranebergsparken tillsammans med Max, Linnéa och Izak.

Med strålande sol, picknick och glada kids blev det en toppen dag.

Jag och Jonas blev dessutom bortskämda med en födelsedagspresent i form av ett äventyr från ”Live it”, som jag får berätta mer om då vi satt ett datum.

Vilka vänner man har!!

Släktträff i Knivsta med alla gamla och nya(!) släktingar. Så kul att familjen bara växer sig större och större!

Vackra gravida Cecilia och lilla söta Nova, kidsen minsta syssling.
(Jag försökte få ur de blivande föräldrarna vad de planerar för namn, men det var väldigt hemlighetsfulla. Men min intuition säger mig nu att det blir en Vincent! Så nu väntar jag med spänning..!)


Sysslingarna blåser såpbubblor...


Gulliga Henny!





Smilla och Inga.


Inte bara söt utan snäll också, Smilla hjälper Anton på med skorna.


Tilde och mormor.


Tilde och Moa.

Tydligen kan Anton åka skateboard..?!

Han fick en förra året, men då var han ju alldeles för liten för att åka och hade den mest med sig bara för att vara som pappa.

Men idag när vi var ute på gården sa Anton bestämt att nu ville han åka skateboard.

Så javisst! Fram med brädan, skydd och hjälm. Sedan innan han hunnit få några vidare instruktioner tiltade ha brädan och åkte iväg..!

Duktig var han också!

Medan Anton var upptagen med att imponera på grannarna högg tilde tag i en av brorsans cyklar och gick sedan runt med den i cirklar. Runt, runt och skrattade högt för sig själv.

Häromdagen när jag träffade mammamaffian sa en av mammorna att hon kände sig som en god mor då hon låtit sin minsta vara utan blöja hela dagen och lufta rumpan.

Vilket genast fick mig att känna mig som en hemsk mor!

För inte låter jag mina kids lufta rumpan annat än i samband med bad och möjligtvis ute på Tyvö på somrarna.

Inte konstigt att Anton slänger av sig sina kläder så fort han får chansen och troligen kommer bli nudist som stor. För hans hemska mor lät honom aldrig lufta rumpan innan han var rumsren.

Plågad av mitt samvete åkte därför Tildes blöja av så fort vi kommit hem.

Två minuter senare pryddes vårt vardagsrumsgolv utav både en pöl och en korv.

Då bestämde jag mig för att det var färdig luftat.

Det där med att vara en god mor får jag kompensera på något annat sätt, så är det med det…

Nu drar vi ut på turné – påskturné!

Första stoppet blev idag hos farmor och farfar där hela familjen samlades.

Det blev en massa god mat, fina påskpresenter och så lite bot av Ebba- abstinensen med mys.

”Har du sett en sötare bebis någonsin?” sa jag förälskat till Jonas.

”Ehm, era egna barn kanske?” sa de nyblivna föräldrarna innan Jonas hann svara.

Ja just de, de vilddjuren... Har de verkligen varit sådär näpet små och söta..? Känns som en evighet sedan.

Men när vi kom hem på kvällen letade jag en aning nostalgisk fram Tildes första bebisbilder.

Å vad upptäcker jag? Jo kusinerna är ju banne mig kopior!

Påsk-sms från familjen Agerberg:


"Här önskar vi ingen glad påsk ;)
Kram till er alla från oss."

Tänk att det ska vara så omöjligt att få till de där arrangerade bilderna. Men just därför tycker att jag denna bild är helt underbar.

Izak är världens gulligaste påskkärring!!

Idag gick jag, Tilde och Maja upp till centrum för att shoppa lite påskpresenter, medan Anton var på dagis. Det gick inge vidare… Tilde ville inte sitta i vagnen och jag orkade inte riktigt gå runt och bära på henne hela tiden. Så vi blev lite småsura på varandra.

När vi sedan hämtar brorsan hennes klockan tre är han inte ett dugg intresserad av att följa med hem. Så även vi blev lite småsura på varandra och jag och Maja fick turas om att bära honom för att ens få med honom.

Jag antar att våra barn, beroende på humör, kan fungera både som bästa bebisreklamen och preventivmedlet.

För nog såg syrran en aning lättad ut då jag sa att det var fritt fram för henna att lämna oss…

Anton är världens bästa treåring. Han är otroligt godhjärtad, intelligent, artig, ROLIG och sprallig! Men just nu är han stundtals även en väldigt arg och frustrerad treåring.

På en sekund kan hans glada humör skifta till hysterisk ilska och de senaste dagarna har varit minst sagt intensiva.

”Treårstrotset!” säger alla som har barn och ler ömkande då man berättar, ”Det hör till”.

Jo, ja, ett visst motstånd hade man väl räknat med och jag kan ta triviala duster där man har delad mening ifall tillexempel foppatofflor verkligen är de bästa par skorna att ha då det regnar eller vare sig pannkaka lämpar sig som middag varje dag, eller ej.

Men det här ”trotset” som sker just nu är på en helt annan nivå! De senaste dagarna har jag fått utså slag, sparkar, bett och fraser som ”du är dum!” och ”jag hatar dig!” som bara krossar ens mammahjärta i en miljon bitar.

Det kan ske när som helst och yttra sig hur som helst och alltid helt utan förvarning.

I natt vakande han tillexempel klockan tre och väckte hela huset och var förbannad från ingenstans.

Han ville minsann inte sova!

Jag blir så less och matt att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till medan Jonas reagerar med att bli förbannad. Men vad vi än gör, vare sig det handlar och att försöka avleda, locka, läxa upp eller ignorera, så är det inget som hjälper. Oftast slutar ”anfallen” helt enkelt med att Anton själv är så slutkörd att han somnar, oavsett tidpunkt på dygnet.

Så även i natt. Men efter ett tag vakande han igen och ropade på mig, så jag förberedde mig på en ny attack. Men istället kom han och frågade med sin mildaste röst om han fick ligga nära mig. Det fick han såklart. Sedan låg vi på varsin sida med huvuden tätt ihop och höll varandra i ena handen medan han frenetiskt snurrade en slinga av mitt hår mellan sina fingrar på andra handen, tills han tvärdäckade.

Så tvära kast att jag själv börjar känna mig en aning schizofren. Hör det också till?

Och viktigast av allt; NÄR tar det slut..?!

"Peace!"
- Ja tack!!

Idag tog jag och Tina en promenad i vårsolen med våra minsta. Fördelen med att gå på promenad med en annan mamma är att man inte behöver förklara eller be om ursäkt för de fyrtiofjorton avbrotten då det ska vyssas, matas, mutas och ske omplacering i vagnen.

För visst är det skönt att umgås med folk som är i samma sits som en själv?

Tina berättade att hon var så glad att hon fått bra kontakt med två av mammorna som har barn på samma dagis och som hon kommer jätte bra överens med.

När vi sedan tog en lunch i centrum sammanföll det sig så att just de mammorna hade vägarna förbi så att även jag fick chans att träffa dem. Då visade det sig att det ena av dem inte var någon annan än Lotta som jag gått på samma dagis som. Är inte världen liten och går inte tiden fort?!

Plötsligt träffades vi där av en slump och insåg att vi nu har barn som är lika gamla som vi var då vi brukade hänga på dagisgården ihop..!

Kul att få träffa Vällingbys mammamaffia i alla fall!

Tilde & Tina.


Caroline & Emil.

Jag bara älskar kidsen nya vårjackor från The BRAND.
Önskar bara att de fanns i större storlekar så man också kunde få sig en!

På eftermiddagen, medan Jonas var och tränade, hälsade jag och kidsen på hos mormor och morfar. Det blev en skön stund i solen i deras trädgård med cykling och såpbubblor som aktiviteter.

Så idag fick vi äntligen träffa lilla Ebba! Nosnos!

Det blev en kort, men skön promenad i Rålis med de nyblivna föräldrarna och våra kids.

På vägen dit förmanade Jonas mig att jag måste tona ned min iver över lilla Ebba. Efter att pratat och tjatat om henne i en vecka nu är han ganska trött på mig.

”Det är inte din bebis, så sluta tjata om att ses och sluta gå och köpa saker. För annars kommer de inte vilja träffa oss något mer överhuvudtaget!”

Så jag spelade cool. Svårt! Men jag tror jag var okej. Så jag hoppas de vågar släppa mig nära deras guldklimp igen utan att behöva känna sig rädda över att jag ska sno med henne hem. Men det var nära!

Då sessan sussade så sött i sin vagn under promenaden ville jag inte störa henne med kameran.
Därför får ni istället en bild på de docksöta små kläderna som fick bli första presenten från kusinerna tillsammans med den klockrena pekboken "för lite finare barn" (som du kan köpa här).

Jag föddes fredagen den trettonde, en allmänt känd otursdag, och inte blev det bättre av att jag anlände direkt…

Men efter tre dagar vände det! Dagen då Angelica föddes! Idag för 27år sedan för att vara exakt!

Hon var den skönaste bruden jag någonsin träffat, vilket kanske inte kan räknas som så mycket då man ännu inte lämnat BB…! Men jag måste vara en sann mänskokännare, för fram till idag har jag fortfarande inte träffat en skönare brud!

Så för att fira Angelicas födelsedag blev jag på kvällen inbjuden till Carina (Angelicas mamma) för att fira tillsammans med familjen.

Det blev en mycket trevlig kväll med massa god mat, skratt och munhuggandes. Precis som det brukar!

Men då tjejerna vid halv tolv gjorde sig i ordning för att dra till Berns kände jag att jag faktiskt inte klarar av att vara partyprinsessa två kvällar på raken längre. Speciellt inte då min egna två små partyprissar där hemma kommer ställa till ett sedvanligt morgonparty imorgon klockan halv sju, eller tidigare. Så då vände jag på mina höga klackar och trippade hemåt.

Efter mycket om och men bestämmer vi födelsedagbarn oss för att det kanske är något att fira det där med att vi fyllt år ändå. Ja, fest ska vi ha!!

Fast våra storslagna planer går såklart i kras då jag blir sjuk och sängliggande veckan innan, Jonas är totalt utmattad efter att ha få varit lektant för våra galna kids under den tiden och Angie jobbar ihjäl sig för att ha råd med sin New York resa.

Men detta stoppar inte Prosit, Trötter och Toker. Nejdå, vi står fast vid att vi ska lyckas styra upp något. Men det lyckas vi såklart inte med. Inte ens en middag hinner vi slänga ihop…

Men tack vare mina föräldrar som ställde upp som barnvakter och våra sköna homies som kom förbi blev det en bra kväll ändå, även om ”fest” kanske är att ta i.

Så tack, tack för att Ni styrde upp Vår kväll ;)

Nästa gång blir det trerätters, med giftbags och live uppträdanden – vi lovar!

Kameran åkte såklart fram först då hälften redan hade gått, men några bilder blev det i alla fall.
Även om de flesta bara består utav kvällens utmaning – vem som kunde få upp drinkblandaren.

Svar; ingen!

De senaste dagarna då jag varit sjuk och mestadels bara legat i sängen är det Jonas som ensam har fått tagit hand om hem och kids.

Vilket har gått jätte bra! Men Anton tyckte ändå att saker och ting var lite konstiga…

”Mamma, har du och pappa bytt hjärna?” frågade han mig tillslut.

”Ja, man kan nästan tro det”, sa jag.

”Ni är koko!” tyckte han.

Det har inte blivit någon bloggning de senaste dagarna och det har sin förklaring.

För just som vi trodde att vi började må bättre, då blev det såklart lite sämre. I måndags började Tilde kräkas igen och då tyckte farfar Doktorn att det var dags att åka in med henne till sjukhus. Jag ville såklart följa med men kände mig så utmattad att jag knappt orkade röra mig.

Efter lite vätskeersättning började som tur var Tilde må bättre. Vilket är det viktigaste! Medans jag bara mådde ännu sämre.

Tisdag och även onsdag – min födelsedag – då fick jag verkligen känna på kidsens magsjuka och var sängliggande mestadels medan Jonas fick ta hand om familj och hem.

Vad skulle skröpliga lilla jag göra utom honom?

Enda ljuspunkterna under dessa dagar är då mobilen plingar till och vi får en ny bild av Anna och Calles underverk – världens finaste Ebba!

Jag börjar böla varje gång. Jag till och med måste hålla mig nu när jag skriver för att inte börja böla.

Förutom mina egna ungar har jag aldrig längtat så mycket efter en bebis!

Å det där med ett tokigt öra eller något som sin kusin, det ville minsann inte lilla Ebba bjuda på, utan är såklart helt perfekt! Se själva och böla!

Ebba fyra dagar.

Det var som att så fort jag postat inlägget ”Lucky girl” då vände turen. Kidsen blev sjuka, utemöbeln vi köpt till balkongen kunde vi inte få hem och födelsedagsmiddagen vi planerat (då både jag och Jonas fyller år) var vi tvungna att ställa in. Ja, allt som kunde gå fel gjorde också det.

Men så idag, när alla här hemma mådde bra, styrde vi upp en ny födelsedagsmiddag för familjen.

Nästan alla kunde komma; mormor Inga, morfar Anders, farfar Roffe, farmor Anka, moster Maja, Henke, Ulla och Moa. Farbror Victor kunde tyvärr inte komma pågrund av en tenta och faster Anna och Calle meddelande att de inte kunde då det tänkte försöka föda barn istället. Spännande!

Jag fick därför såklart bebis på hjärnan, men lyckades i alla fall slänga ihop en middag. Så vi åt och hade trevligt och fick en massa fina paket. Anton och Moa lekte som galningar, medan Tilde verkade ganska sloken.

Men allt som allt blev det en lyckad plan B middag.

Kvällen toppades sedan av nyheten om att Anna och Calle fått en dotter!!

Idag var kidsen sig själva igen, friska och pigga.
Lite för pigga kanske då det självklart skulle vara upp med tuppen. 
Klockan halvsex ropade Tilde efter mamma och en timme senare ropade Anton efter pappa.

”Pappa, jag vill vara som dig! Ha kalsonger, byxor och mat i magen!” hojtade han.

Vilken natt!
Såklart att minsta älsklingen inte heller skulle klara sig undan magsjukan. Klockan ett i natt började hon kräkas, vilket sedan pågick fram tills imorse. Så man badar, tvättar, vyssar, vakar, men kan ändå inte känna sig annat än hjälplös.

Jag sov inte en blund, trots Jonas hjälteinsatts med att vaka över henne under en större del av natten.

Nu på förmiddagen verkar det ha lugnat ned sig, men hon, och vi, är totalt utmattade.

Det ser inte ljust ut för morgondagens inplanerade födelsedagsmiddag.

Hur glad blir man inte när man loggar in på mailen och får upp denna bild..!

Säg hej till Nova, kidsens allra nyaste lilla syssling.

Jag blir babysjuk på en gång och känner genast att jag skulle kunna tänka mig att skaffa en till, eller tio..!

Nova är för övrigt bland de finaste namn jag vet och det stod länge överst bland namnförslagen när vi väntade Tilde. Även namnet Ella var en stor favorit.

Men så föddes hon och såg inte alls ut som en ljuv Nova, eller Ella, utan mer som en go troll-Tilde!

Fast helt kunde vi inte släppa Nova, eller Ella. Så därför fick hon ävet namnet Noelle som vi tycker är en vacker sammanslagning av just de namnen - NO(va)ELL(a)E.

Så inte nog med att Nova fått ett vackert namn och är bedårande, hon är dessutom aprilbarn och vädur. Vilken tjej!

Stort grattis till Ida och Fredrik och stolta (goa!) storasyster Henny ♥

Ja, idag var väl Anton lite piggare, men då började Jonas må dåligt istället.

Det är väl just typiskt…

Så medan den nya sjuklingen vilade blev jag och kidsen sjukligt kreativa och skapade dinosaurier av en kartong som Jonas fått en av sina födelsedagspresent levererad i.

”Mycket häffigt!” tycket Anton när vi var färdiga.

 
BILDSPEL

Yes, yes idag är det alltså Jonas födelsedag! GRATTIS älskling!

Ni vet de där födelsedagarna då man var femton-sexton och man festade till ordentligt och det alltid var någon på festen som festade lite för hårt och började spy. Ja, precis så firade vi in födelsedagen här hemma i natt!

Fast det var förstås inte jag eller Jonas, utan sonen som stod för kräkandet och vi hade förstås inte bjudit honom på dricka (men kanske något dåligt att äta).

Men, men, så kan det gå…

Så för en stund sedan skrev Angelica till mig och frågade mig vilken låt jag tyckte var passande att tillägna födelsedagsbarnet och jag började genast fundera. Men strax därefter ringde hon till Jonas och sjöng ”Ja må han leva” för honom (mycket vackert BTW).
Så då slog det mig! Vad är med passande än att tillägna ett födelsedagsbarn just ”Ja må han leva”!
En tradition vi svennebananer tvingats på sedan barnsben och som därför blivit en självklarhet. Inte lika självklart för dem som inte är uppväxta här… Se själva…

(För er som inte har tid att se hela klippet börjar ”ja må han leva” vid 4.44)

När man är sjuk kan man ju muntra upp sig själv genom att tänka på saker man tycker om – det där har vår smarta treåring redan klurat ut.

Därför har vi under dagen pratat om alla vi tycker om och för Anton låg fokus framförallt på Moa – Ullas lilla valp. Så vi tittade på kort och sedan insisterade Anton på att lära sig skriva hennes namn, så då trändade vi på det. Så duktig min lilla sjukling..!

Visst är hon söt och visst skriver AK fint =)

Idag hade vi en rolig dag planerad, men så inatt väckte Anton mig med magont.

Sedan väntade ett maraton mellan säng, toalett och badkar.

Jag har sagt det förut, men det är så märkligt att man fysiskt faktiskt får ont när man ser sina barn må dåligt.

Mammas stora lilla hjärta…

På morgonen klev han sedan kavat upp och menade att han skulle gå till dagis.

Så jag serverade honom frukost, men den petade han bara i för att sedan ursäkta sig (ja, han kan vara väldigt artig!) och försvinna bort till sitt rum.

Jag gick efter för att titta till honom men då hade han redan krupit ihop till en boll under täcket och somnat om.

Härlig morgon! Anton strålade ikapp med solen och bubblade glatt hela vägen till dagis. Tilde serverades bananpuré i vagnen och hamnade i matkoma och däckade. Harmoni – I like!

Så eftersom allt gick så smidigt och var vi ute i god tid kunde vi i lugn och ro njuta av promenaden och vårt delade intresse för fotografering.

Solstråle i solskenet.


"Mamma, jag kortar dig!"


Foto: Anton Kingston


Foto: Anton Kingston

Hela helgen har Jonas jobbat ihjäl sig med jouren (igen) för att vi ska få ihop pengar till att kunna uppfylla bland annat våra bröllopsplaner.

Så imorse ringde Jonas tidigt, vilket han sällan gör för han vet vilket stök det brukar vara här hemma då.

”Har du kollat Facebook?” frågade han.

”Nej..!” skrattade jag som troligen är världens sämsta ”Anisktsboks”-användare.

”Jessica har tipsat oss om ett TV-program som sponsrar par med deras bröllop!” sa han.

”Va gulligt! Men du och jag? Gifta oss på TV..?!”

”Ja! Gifta på TV!” jublar Anton bredvid mig i soffan.

Hela vägen till dagis var det som om jag hade en A(I)K hejarklack med mig.

”Gifta, gifta, gifta oss! TV, TV, TV!” hojtade AK om och om igen.

Detta tåls att tänka på…

Dagens låt är därför dedikerad till min galna fästman och Jessica som sponsrar hans galna beteende.

I wanna love you and treat you right;
I wanna love you every day and every night:
We'll be together with a roof right over our heads;
We'll share the shelter of my single bed;
We'll share the same room, yeah! - for Jah provide the bread.

Is this love - is this love - is this love
Is this love that I'm feelin'?
Is this love - is this love - is this love
Is this love that I'm feelin'?
I wanna know - wanna know - wanna know now!
I got to know - got to know - got to know now!

I'm willing and able,
So I throw my cards on your table!
I wanna love you - I wanna love and treat - love and treat you right;
I wanna love you every day and every night:
We'll be together, yeah! - with a roof right over our heads;
We'll share the shelter, yeah, oh now! - of my single bed;
We'll share the same room, yeah! - for Jah provide the bread.

Is this love - is this love - is this love

”Jag vill inte!”

Ja, alla som haft att göra med en 3åring känner igen den frasen.

Förutom att gå till dagis och bli hämtad från dagis är det vid läggdags som den största protesten kommer.

”Jag vill inte!”

Så man mutar…

”Okej, du får titta på den här filmen och sen sova…”

Men när filmen är slut…

”Jag vill inte!”

Så man erbjuder möjligheter.

”Du kan få somna här bredvid mig i mamma och pappas säng, eller så kan jag ligga bredvid dig i din säng.”

”Jag vill inte!”

Klockan tio tog min fantasi slut.

”Men vad vill du då Anton?”

”Jag vill sova i vardagsrummet!”

”Ja men gör det då!” sa jag uppgivet och lät honom släpa ut sitt täcke och sin kudde från sitt rum.

Vid det här laget var jag själv så trött och slut att jag var redo att gå och lägga mig. Så jag gick och borstade tänderna.

När jag kom tillbaka gick jag förbi soffan i vardagsrummet. Ingen Anton!

Så jag gick till hans rum, men han var inte där heller.

Lite stressat sprang jag tillbaka till vardagsrummet och var nära att snubbla över något på golvet.
Vadå om inte en sovande son!

”Du har väl inte glömt vår tjejkväll imorgon?” sa Angelica igår.

Jo, det var precis vad jag hade gjort och dessutom hade Jonas jouren.

Som tur var kunde farmor och farfar ställa upp som barnvakter och jag kunde få smita iväg på min tjejkväll.

För en gång skull trippade vi inte ut på höga klackar till någon stökig klubb utan kröp ihop i soffan hemma hos Angelica med tjejerna, pizza, vin och en massa skön musik.

Som alltid blev vi en aning nostalgiska och började prata gamla minnen, men övergick sedan till att prata om vart vi är idag och hur annorlunda våra liv ser ut från vad vi trodde att de skulle göra.

Om någon hade sagt till mig då jag gick i gymnasiet att jag vid 26år skulle vara tvåbarnsmamma med bostadsrätt och fästman, skulle jag vara den första att börja gapskratta.

Men nu är jag så otroligt glad att livet inte alltid blir som man trott, för jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle ha det såhär bra.

Att tjejerna sedan utnämnde mig och Jonas till det ”ultimata paret” och att de strävar efter att få ett förhållande som vårat gör ju att man känner sig extra lyckligt lottad.

Så ja, vem hade väl trott att ungen som föddes på den officiella otursdagen, fredagen den 13e, skulle ha sådan tur! I’m a lucky girl!

Nu säljer vi våran BRIO Happy Duo– kombivagn.

Om det är någon som är intresserad, hör av er!
Se annonsen här!

BRIO Happy Duo – kombivagn.
Separat sitt- och liggdel med chassi i titan.

Ljusblå liggdel som är fräsch och rymlig, mycket sparsamt använd.

Mörkblå sittdel med fem-punktsbälte och reglerbart ryggstöd.

Vagnen i sig är mycket flexibel och kan användas både framåtvänd och vänd mot föräldern.
Lätt att byta delar på samt fälla ihop. Utrustad med rejäl varukorg, offroad lufthjul samt kugghjulsbroms.

Hela vagnen samt hjul är i mycket gott skick och har förvarats inomhus i ett rökfritt hem.

Dags för utvecklingssamtal igen, jag blir alltid lika nervös och måste påminna mig själv om att det inte är jag som är den som ska diskuteras.
Fast på min tid hette det förstås ”kvartsamtal” och skedde först då man började skolan och bestod av en kvart av pinsamheter då man alltid fick hör att man pratade för mycket - (med Angelica) om allt annat än vad lektionen handlade om.

Men nu var det alltså sonen det handlade om.

-          Bångstyrig, intelligent och artig, blev domen.

Inte illa kan jag tycka! Under mötet passade Anton också på att imponera med att både skriva sitt eget och förskolelärarens namn på ett papper han fått att rita på.

-          Smörig, kanske borde läggas till på meritlistan.

Ja så var det första april, och ni vet väl vad det innebär? Att man ska luras…

Jag lurade Jonas så fort vi vakande med att säga att vårt drömhus som vi spanat in låg ute för försäljning, för samma pris som vår nuvarande lägenhet… Han nappade direkt, så jag var tvungen att spinna vidare. Så jag drog på att de även hade spa i källaren, biljardhall en graffitivägg, pool på tomten och sju sovrum. Men när han satte igång datorn och var på väg att ringa banken kände jag att det kanske var dags att säga som det var.

Nu vill han inte bo med mig överhuvudtaget…

Det dumma med att dra mitt aprilskämt så tidigt på morgonen var också att jag sedan gick på helspänn hela dagen och bara väntade på att han skulle försöka ta revansch och lura mig… Å jag hatar att bli lurad!

Så jag valde att inte tro på ett enda ord som han sa!

På förmiddagen åkte vi och shoppade lite medan apan var på dagis. Jag flängde som vanligt fram och tillbaka, Tilde slagga och Jonas himlade med ögonen.

”Du, du har en snorkråka som hänger ut som du kanske borde ta bort”, sa Jonas när vi gick mellan två butiker.

”Om det där är ditt försök till aprilskämt så var det de sämsta någonsin!” sa jag som självklart inte gick på det.

Man har väl sin stolthet!

Jonas himlade med ögonen på nytt och vi gick vidare.

Bara det att när vi senare är på väg hem ser jag i backspegeln att jag visst har en bobba hängandes ut från ena näsborren. Hett!

Nu vet jag inte vart jag har min stolthet…

Anton Kingston filosoferar...

AK: Mamma, bebisar kommer ut från magen ur pullan?

Jag: Ja…

AK: Kommer det bebisar från pullan när du kissar?

Jag: Eehm, nä…

AK: Bara två gånger?

Jag: Eehm, mjo…

Idag kom lill’syrran till orten och vi tog en promenad och en sväng i centrum för att fönstershoppa lite.

Å vad jag längtar till det blir vår och varmare väder…
Hittade en massa fina kläder och skor som skulle passa fint i vårdgarderoben. Pumps med öppen tå och tunna långa fladdrande klänningar.

Syrran var dock skeptisk till vartenda plagg jag entusiastiskt visade upp.

”Inte min stil, men den är säkert jätte fin”, är inte direkt den bekräftelse man söker.

Å andra sidan har vi verkligen olika stil. Medans hon letade bekväma söta skor letar jag efter den galnaste med de högsta klackarna. Samma sak med kläder då jag gärna vill ha något som sticker ut, medans hon gärna vill ha något mer diskret.

Självklart hade vi därför också delade meningar om plagget som jag gissar kommer att bli vårens och sommarens stora trend under 2011.
– Mini rompers!

 Sött va? Eller..?!

1. BikBok
2. Urban Outfitters
3. Forever21.com
4. Asos.com
5. Urban Outfitters
6. HM