--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100717-lordag-mandala-munken-maja.html#comment

Vi hade lovat mina föräldrar att titta till huset och vattna blommorna medan de är på sin bilsemester, så idag tog vi en promenad dit. När vi kom farm möttes vi av en nyvaken Henke och en något bakis moster. De kämpade i alla fall med att hålla sig vakna och gjorde oss sällskap ute på tomten. Mot eftermiddagen började det bli mulet så vi gick in. Medan killarna kollade på Shrek, målade vi tjejer. Fast Tilde var inte särskilt aktiv. 
Maja som just varit på en konstkurs och förälskat sig i Mandala tekniken försökte inspirera och få även mig att följa de tibetanska munkarnas fotspår. Hon pratade om de traditionella cirklarna med  de fyra trianglarna vilka slutar vid början av Lotus och varje färg som relaterar till dess speciella vägvisning. Öst blå, Söder gul, Nord grön samt Väst röd.
Jag målade som vanligt en naken tant istället och Maja tröttande.
Kvällen slutade sedan med en spontan grillning och samtal om livet.

På grund av en aningen dålig planering (från min sida) började Tildes mjölkersättning att ta slut. Så i sista minuten åkte jag och Jonas in till Norrtälje för att handla, medan farmor och farfar var barnvakter.
Inne i Norrtälje var det kvavt och svårt att hitta parkeringspalts, men det gick. Efter att ha irrat fram och tillbaka i affären som vi inte hittade i hade vi ändå lyckats få ihop allt från inköpslistan, plus lite till.
Jag köpte en tidning om Photoshop (egentligen ville jag ha en annan fototidning med då jag upptäckte att det var en bild på en sköldpadda på baksidan var jag tvungen att släppa den i panik). Så nu blev det Photoshop och efter att ha läst den är jag riktigt sugen på att köpa det senaste programmet. Önska, önska…
Jag hittade också en batteritandborste med Spiderman på till Anton, som jag kände var ett måste.
Jonas nöjde sig med två rör med Pringles. 

När vi kom tillbaka hade Anna och Calle kommit ut, vilket var extra kul.
Anton blev överlycklig över tandborsten och började genast att borsta. Ja kanske inte tänderna, men lite allt möjligt som kom i hans väg.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100713-tisdag-aventyr-pa-klipporna.html#comment

"Daddy Cool"







Tildis tog det lite lugnare...

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100711-sondag-sommar-pa-tyvo.html#comment









Foto: Anton Kingston

Jag tänkte att jag skulle ta och berätta lite om varför jag egentligen håller på med det här. För det kanske inte är helt självklart?!

Detta är en blogg tillägnad mina barn, Anton Kingston och Tilde Noelle. Tanken är att den i första hand ska handla om dem, deras utveckling och vardag. Men också om alla deras nära och kära!

Sofia som bloggare kanske verkar lite märkligt. Jag som knappt läst en blogg och inte alls är för det här med att lägga ut sitt privatliv offentligt för vem som helst. Men så fick jag höra att man kan lösenordsskydda både inlägg, bilder och videoklipp och då kändes det plötsligt som en kul idé.
Jag har skrivit dagbok från det att jag var sex år och ända upp i tonåren, så att ta upp det igen känns bara roligt och faktiskt ganska naturligt.

Nu är Anton och Tilde så pass små att det som de upplever nu förmodligen inte kommer finns kvar i deras minne då de blir äldre, men då kan de läsa om det här. Om intresset finns det vill säga.
På sätt och vis blir det också mitt sätt att lämna ett spår efter mig om något skulle hända mig. Då hoppas jag de genom detta kan få ett hum om hur jag är/var som mamma dvs. stolt och totalt nedförälskad i mina barn!

Men jag vill också att de ska kunna se hur många människor de har runt omkring sig som älskar dem och vill ta del av deras liv!
Världens bästa pappa, farmor, farfar, mormor, morfar, farbror, faster, moster, deras respektive och resten av släkten. Gudmor, vänner och till och med kollegor som också förälskat sig i kidsen.

Allt som skrivs är förståss sett ur mitt perspektiv, så därför välkomnar jag Er läsare (alla nära och kära) att lämna kommentarer eller hälsningar för att hjälpa mig göra bloggen ännu rikare och kanske ”verkligare”.
Som det är nu har jag fått både fina mail och sms där det refereras till bloggen, vilket jag tycker är jätte kul. Men skriv gärna direkt på bloggen! Om ni vill/vågar såklart!
Så att Anton och Tilde också kan ta del av dem senare, tänker jag.
Anton tycker redan nu att det är jätte kul att gå in och titta på bilderna. Jag märker också att det hjälpt honom att komma igång att återberätta saker då han tillexempel får se bilder på farfars båt eller lekstugan hos mormor och morfar. Kul!
Kanske vore en idé att posta Antons kommentarer till bilderna också för han säger en hel del roliga saker. Ja, jag kanske ska börja med det, kom jag på här och nu…

Hur gör man då?
Under varje inlägg finns en länk till ”kommentarer” den klickar man på. Där fyller man i sin mailadress (obs! den visas inte på bloggen) och sedan skriver man helt enkelt det man vill säga och klickar på ”skicka kommentar”. Taadaa!

Säg också till om det är något ni vill att jag ska ta bort! Om jag kanske lagt ut något som ni sagt eller någon bild ni inte vill ska finnas tillgänglig, let me know!
Att som mormor Inga klaga på att bilderna inte retuscheras är dock inte ett giltigt skäl! Inget fusk här!
Men om ni däremot har egna bilder (retuscherade eller inte) som ni vill dela med Er av är det bara roligt!!

Nu piper Tilde som ligger här i mitt knä och ger mig blickar som säger att det är dags att hitta på något annat (som ni kanske får läsa om senare ;)

Puss och kram!

På grund av de senaste dagarnas värmevåg har vi införskaffat oss en fläkt till sovrummet. Detta till Antons stora förtjusning. Idag började han dagen med att ställa sig framför fläkten och dansa a la Carola style. Hon hade varit stolt om hon sett det, pappa Jonas hade varit förskräckt.
Resten av dagen förblev vi tyvärr inne då morsan gått och blivit tvär förkyld igen.

Antons helg hos mormor och morfar...

Första morgonen hade morfar vaknat av att han hörde ljud från klädkammaren. Var det Anton som var uppe och tassade? Morfar smög dit för att se vad som var på gång. Mycket riktigt där stod en skyldig Anton. När Anton överraskat upptäckte morfar avfyrade han ett brett leende.
”Bajsat! Bajsat stort!” sa han viktigt.
Bra början på dagen. Lite senare hade Anton fastnat med blicken på morfars mage och pekat.
”Stor bulle!” konstaterade han snabbt.

- Rooolit!

 På dagen hade de sedan tagit en cykel tur, med Anton i barnstol bakom morfar, ned till Kaananbadet.
Där de matade fåglar och lekte i sanden. Eftersom det var en otroligt varm dag tyckte morföräldrarna att han skulle svalka sig lite i vattnet. Men Anton gick inte längre än till vattenbrynet och när en våg kom såg han livrädd ut. Men efter mycket lirkande hade han tillslut ställt sig så att vattnet sköljde över fötterna. Så ett stag till och ett till. Tillslut hade han stått med vattnet upp till bröstet. Så inte var han någon badkruka egentligen. Nej, tvärtom visade det sig sedan, för när han varit i så länge att han skakade tänder och läpparna började bli blå så tyckte mormor att det var dags att kliva upp.
Det tyckte inte Anton och ramaskri utbröt.
Helt otröstlig började han sedan ropa efter nappen, som självklart låg kvar hemma i gröna huset.
Så när de inte fick stopp på kaoset fick morfar helt enkelt åka hela vägen hem och tillbaka för att hämta nappen åt sitt älskade barnbarn.
Så kan det gå! Men i det stora hela hade de haft en riktigt mysig dag!

Morgonen därpå vaknade morfar och såg att klockan var halv tio, vilket genast gjorde honom lite orolig då Anton vanligtvis är uppe med tuppen. Så han gick in i gästrummet för att titta till Anton som låg och sov som en stock. Snarkades ljudligt liggandes tvärs över sängen med benen hängande utanför. Konstigt tyckte morfar tills han fick syn på en annan klocka, som inte var mer än sex.
Det visade sig att teknikfreaket Anton hade ”pillat” på morfars väckarklocka och på så vis ställt fram den några timmar. Kunde ha blivit riktigt roligt om det inte upptäckts så snabbt. Så igen…

- Rooolit!

Imorse väcktes jag och Tilde av ett spöke som kom krypandes på golvet.

Efter att vi myst en stund, klätt på oss och ätit frukost så gick vi på en promenad upp till Vällingby.
Tilde fick en klänning till faster Annas bröllop och Anton fick en motorcykel för att han var så duktig på att sitta still i vagnen.
När det var dags för lunch gick vi till grillen och Anton beställde två korvar. En till mamma och en till sig själv. Korvgubben frågade om inte lillasyster ville ha en korv också. Det tyckte Anton var tokigt sagt, Tilde har ju inga tänder. Visste han inte det?





När pappa slutat jobbet plockade han upp oss och så åkte vi och köpte mammas efterlängtade videokamera! Oj, oj, vad roligt jag ska ha! Hoppas kunna lära mig hur man lägger upp klipp här på bloggen också, roooooolit!

När jag och Maja var små brukade vi åka på cykeltur till Björklundshage med mamma och pappa. En lekpark med sandlåda, gungor, klätterställningar, men också djur. Så idag förde jag traditionen vidare genom att packa en picknick och ta med mig kidsen dit.


Vi tittade på fåren som bräkte.


Det kändes lite ”falit” tyckte Anton.


Men tuppen och hans höns var gulliga.


Men gulligast är ändå lillasyster.


Stora storebror kör vagnen.

På väg hem när vi skulle korsa vägen vid Brommasjukhus körde mormor och Sussie förbi oss. De hade varit på konferens och var på väg hem de med. Mormor bjöd över oss på middag, så vi fortsatte promenaden bort till gröna huset i Vällingby.


Morfar underhåller barnbarnen.


Innan mammas abstines gör att hon snor tillbaka den minsta...


"Jag diskar potatis!" sa Anton och hjälpte till att förbereda middagen.


Mormor och Tilde debatterar.


Slutsats - de är överens!


Baja och Kenke var också bjudna.


Mission accomplished - en bild utan grimars på Maja!


"Fota Henke nu när han ser så snäll ut!" bad Maja.
Tilde har den effekten på folk. Till och med galningar som Henrik...


Tildis!

Sedan lånade jag och Maja pappas kamera för ett konstprojekt. Det blev underbart vackert och fyllde säkert halva minnsekortet!

Anton har varit hängig och hostat sedan vi kom hem från Tyvö, så han har fått vara hemma från dagis. Idag mådde han dock lite bättre och jag var mer eller mindre tvungen att åka in till jobbet (då de klantat sig med min lön igen), så Anton och Tilde fick följa med.
Alltid en mindre pärs att få gänget klara, men med en massa tålamod och lite simultanförmåga fungerar även det. Så medan jag bytte blöja och klädde på Tilde fick Anton hoppa i badet.
Anton leker och plaskar glatt, kanske lite väl glatt. För när jag kommer för att hämta honom är det blött i hela badrummet.
”Anton stänk inte så, det blir blött överallt!”
Anton flinar finurligt och jag vet precis vad han kommer göra näst, men innan jag hinner avsluta den tanken är jag redan nerblött.
”Anton! Nu är jag ju helt blöt!” klagar jag.
Men Anton bara ler sött.
”Såja mamma, inte fali” säger han och blinkar.
Å vem kan vara bitter på ett sådant charmtroll?

Efter klädbyten och annat bestyr var vi så småningom klara och kunde ge oss av. Anton var uppspelt över att åka tunnelbana [tunbanna], medan Tilde världsvant chillade i vagnen.

På kortservice blev det genast kö på linjen när vi kom då hälften av alla handläggare loggade ut för att få kika på ”underverket”.
Tilde visade sig från sin bästa sida och tog publiken med förtjusning genom att le och jollra sött.
”Min lillasyster! Hon är gullig!” berättade Anton stolt om och om igen.
Men efter en stund tröttnade storebror på att stå i skuggan av syrran och bestämde sig för att ta en joggingtur kring kontoret.
Mamma älgade efter i högsta klackarna medan Tilde snällt fick vänta kvar med sina nyvunna fans.
Fångad, trött och förbannad sprattlade Anton i min famn när vi återvände.
Anki försökte komma till undsättning genom att leta fram ett kvarglömd låda lego. Perfekt, det här håller honom sysselsatt en stund, tänkte jag. Men lådan tömdes snabbt uppochned och logobitar sparkades och kastades över hela lunchrummet där några kollegor, mer eller mindre besvärat, försökte äta sin lunch.
”Inte lego!” skrek Anton och för första gången kände jag mig smått generad över min sons beteende.
”Han är trött, de händer den bäste!” sa tvåbarnsmamman Anki förstående.
Tillslut lugnade Anton i alla fall ned sig och jag fick chans att styra upp mitt ärende. 


Eva, den sötaste av dem alla, kom för att krama på oss.


2007; Eva och en åtta veckor gammal Anton.

Jag önskar att jag hade kunnat stanna en stund längre och pratat med alla. Men jag kände att det inte var rättvist mot Anton som inte bara har varit sjuk utan dessutom kämpar med att inte få sova middag. Så istället styrde vi kosan mot Pressbyrån för att inhandla päron Festis och lite nötter och torkade blåbär.
”Gott, gott, gott!” jublade Anton och så var min ögonsten tillbaka till sitt sanna jag.
Tunnelbane resan hem bestod av att räkna bilar och broar, många blev det.
Det hade hunnit bli sen eftermiddag när vi väl var hemma, men solen var fortfarande stark. Så jag och Anton tog varsin glass på balkongen och letade sedan fram hans gamla badbalja.


”Rolit!”

När pappa kom hem tog vi en skön promenad upp till centrum för att äta middag på en uteservering. Mysigt värre!


En sommarfin dam i hatt.


En liten mamma.


Och en glad pappa.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100622-tisdag-en-herre-med-egen-vilja-och.html#comment

Idag ville Anton inte gå till dagis.
”Inte kakis! Momo!” skrek han medan jag försökte få honom att sätta sig i vagnen.
Efter en mindre kamp var vi i alla fall på väg. När vi kommit ut till bilvägen pep Tilde, så jag stannade vagnen för att ge henne nappen. Då, på en sekund, tog Anton sats och hoppade ur vagnen och sprang allt vad han kunde åt andra hållet.
”Anton kom tillbaka!” ropade jag.
”Nej mamma, momo kaka!” ropade han tillbaka utan att stanna.
Så det var bara att vända och kuta efter, men satan vad snabb han kan vara.

Väl framme vid dagis startade en ny strid. Anton ville vara inne, men alla andra var ute på gården.
”Fryser” sa Anton och slog armarna om sig och darrade tillgjort med läppen.
Jag tittade på de andra barnen som sprang runt i blöjor och T-shirt och sedan på min son som stod i jeans, långärmad T-shirt och tjocktröja.
”Okej, vill du ha overallen?” frågade jag ironiskt.
Anton nickade.
”Du är tokig Anton, men du kan få jackan om du vill”, sa jag.
”Neeeeej, olåll!”
Så hade jag utan att tänka mig för startat en tredje konflikt.
Tillslut, efter många om och men och en massa tårar fick jag en halvdan puss och en lam vikning hejdå.
”Hej då Anton!” sa jag och började gå.
”Kommer snart mamma?” frågade Anton.
”Ja, jag kommer snart och hämtar dig”, svarade jag.
”Okej mamma!” sa Anton uppenbart nöjd med det svaret och så var allt bra igen.

Sedan tog jag en promenad upp till Vällingby centrum där jag köpte ett par boxningshandskar till pappa och en Blixten McQueen tröja till Anton för att göra killarna glada. Eftersom solen lyste tröttnade jag snabbt på att gå inne i affärerna och satte mig istället vid en av fontänerna och gungade Tilde i vagnen där hon låg och smålog förnöjt.
Härligt!
Men så kom det en dam med rullator och stannade vid oss.


Damen tömde sedan två fulla påsar med brödsmulor...


...tog sin rullator...


...och lämade oss...


...med en massa jäkla fåglar!!


"Hörru!" ropade Tilde, men damen var redan långt borta.

Klockan två hade Tilde en tid hos BVC, så vi tog oss bort till Blackeberg.
Vikten låg idag på 4200g och en längd på 56cm. Även om hon är en liten tjej, så följer hon sin kurva bra.
Så när det konstaterats att hon är världens mest perfekta baby, så gav vi oss iväg för att hämta storebror.
Anton var nu på betydligt bättre humör. Men så trött. Det här med att sluta sova middag är inte det lättaste för lillkillen. För att hålla honom och humöret uppe gick vi förbi affären och inhandlade varsin glass.


Sedan flanerade vi bort till lekplatsen med lekborgen tvärs över gatan.


"Mammas glass åsså!" begärde Anton. Men det fick han inte...


"Okej då mamma, peace!"


Sedan lekte vi i lekborgen.


Tittut!


Högst uppe.


"Korta flygplanet mamma!"

När jag hämtat Anton från dagis gick vi hem och lekte med leklera. Det blev ormar, bollar och andra figurer i alla möjliga färger.


En grön orm...


Som kommer och tar dig!


Ett rött hjärta...


Antons hjärta!

Ännu en dag vid stranden.
Emile var där även idag och lekte med din boll, och hans pappa var snäll och gav Anton en likadan.

Rätt som det är ser lill-mannen sin chans att kuta iväg. Den här gången var det pappas tur att springa efter. Men plötsligt vänder Anton tvärt och rusar tillbaka med tårar i ögonen.
”Spiiiindel!”
Men det visade sig vara bara en av alla läskiga saker som fanns vid stranden.
Annat läbbigt; sand, vågor och myror.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100521-fredag-pappadagar.html#comment

Precis som vi gjorde när Anton var liten, har Jonas fördelat sina ”pappadagar” på fredagar, så vi kan vara lediga tillsammans.

Idag var det en fin och solig dag så vi var ute på en promenad. Mötte gudmor Angelica och hennes syster Veronica och bjöd med dem hem på middag på balkongen.

Idag var hela familjen, och då inklusive gudmor Angie i Vällingby centrum och shoppa. Senare drog vi hem till oss och åt middag (tacos såklart) och tittade på film och käka chips. Riktigt fredagsmys alltså!