Jahapp…
Då var semestern slut. Tillbaka till vardagen. Jonas på jobbet, Anton på dagis. Bara jag och Tildis.
”Ska vi hitta på något kul?” frågade jag Tilde när vi lämnat Anton.
Hon tittade på mig från vagnen, gäspade och gosade in sig i sin snuttefilt och somnade.
Jahapp…
Sedan slog det mig att det är såhär dagarna kommer se ut framöver. Jag hade räknat med att jag och Tilde skulle göra massa tjejgrejer – ni vet shoppa och fläta varandras hår och sånt där.
Men Tilde verkar vara mer lik sin far, de blir båda trötta av att gå i affärer och är skalliga.
Jahapp…
Jag får nog ta och hitta på något annat. Kanske ska börja måla igen som jag gjorde när Anton var baby...? Får ta och leta upp mina gamla tavlor och frösöka hitta lite inspiration.

Idag skulle Nicola fyllt 26år. Att det har gått tio år, det är svårt att förstå.
Jag och Angelica besökte graven som vanligt och pratade gamla minnen. Det vi kom på som tyder på att det ändå gått så pass lång tid är det faktum att vi nu inte kan låta bli att le då vi pratar om honom. För några år sedan trodde jag aldrig att vi skulle kunna sluta gråta…
Han är verkligen en saknad vän och skämtare! S'ayapo!

Niornas bal - Morgan, Nicola, Angelica och jag.

Jag fick höra att det inte har gått att kommentera inläggen…
Men nu ska det fungera (hoppas jag)!
Lämna en hälsning gör du genom att klicka på länken ”Kommentarer” som finns under varje inlägg. Det inlägg du valt att kommentera kommer då upp. Skrolla sedan till slutet av texten. Där – taadaa – kan du lämna små söta ord!

Det enda sättet att få lite lugn och ro på morgonen innan frukost är att slå på barnkanalen. Men att tvingas titta på dessa dåligt tecknande figurer med gälla röster tidigt på morgonen, varje morgon, det gör knappast underverk för ens morgonhumör.
Fram till dess att vi upptäckte Avatar - den siste luftbändaren. En tecknad serie i Mangastil som är överraskande bra.
Den här helgen kör de ett Avatar-maraton med avsnitt hela dagarna. Jag och Jonas vill gärna titta, men Anton tröttnar efter några avsnitt, typsikt!
Det här var något som vi ville dela med oss av på hiphop picknicken igår. Vi som enda småbarnsföräldrarna i vår lilla klick trodde att vi var ensamma om att ha fastnat för dessa tecknade hjältar. Men så fel vi hade, alla visste om och gillade serien. Från säkra källor fick vi också bekräftat att Avtar blivit spelfilm och kommer till Sverige i höst. Najs!
Inte nog med att vi alla gått och blivit nördar, en av oss har till och med utvecklat dragen av Avataren själv!

Tommitaren & Avataren

Imorse hade Anton letat fram en badleksak som han fått från McDonald’s(?) en uppblåsbar Nasse från Nalle Puh.
”Titta, Nasse pilla snopp [lopp]!” sa Anton.
”Vad säger du?” sa jag och skratta.
Anton räckte över Nasse, och javisst! Nasse pilla på sin snopp! Se själva!

Bra placering av blåsventilen?

På kvällen blev vi och moster Maja bjudna på god mat hemma hos mormor och morfar.
Gott, gott, gott!

Idag fick Jonas också reda på en hemlighet, men som han inte kunde dölja med sitt stora smile! Något jätte fint och roligt! Lyckoruset spred sig snabbt!!

Om man vill ha riktigt kul och inte är rädd för lite dramatik – ring Angie.
En kväll på stan med gudmor och du har garanterat en historia att berätta resten av livet.

Men att vara med om en sådan kväll, som en partyprinsessa som inte varit ute på länge, och därefter sova tre timmar för att sedan bli väckt av att Anton bokstavligen hoppar på en. Det gör att man inte direkt vaknar och är ens piggaste jag.
För Jonas hade det gått fint, barnen hade ”varit små änglar”. Somnat tidigt och till och med Tilde hade sedan sovit ända tills fyra tiden. Då, lagom till att jag precis hunnit komma hem och krupit ned i sängen, då vaknar de både två efter varandra. Tack kids!

Ganska fint väder idag så vi tog en promenad till den nybyggda skolan i vårt område så att Anton fick springa av sig lite.

Dagens goda gärning blev att skänka bort vår gamla tv-bänk med tillgörande vägg hyllor. Jag lade ut en annons på Bortskänkes.se och en halvtimme senare hade jag redan fått tre intresserade. Så på förmiddagen kom två tacksamma unga killar och hämtade möblerna.

http://www.bortskankes.se/

Idag blev en riktig slappardag. Jonas fick sovmorgon då han varit uppe halva natten.
Vad var det då som höll honom uppe? Tilde?
Nej, henne har jag ensamvårdnad om nattetid.
Svaret är PS3, punkt.
”Pappa är kaken!” jublade Anton vid tolvtiden då en mossig pappa vandrade ut ur sovrummet som en zombie.
(Kaken =vaken).
”Mamma är kaken, Anton är kaken, lillasyster är kaken! Lalillopa är kaken!” fortsatte Anton nöjt.
Men det tog en stund innan Jonas var ”kaken” på riktigt. Så småningom var han i alla fall uppe och mer eller mindre tvungen att klä på sig och åka till Swedbank. Detta på grund av att Anton, under en obevakad sekund, passat på att spärrat koden till pappas internetdosa.

Mot eftermiddagen kom vi i alla fall ut på en promenad som förde oss till Råcksta Träsk.
Där vid vattnet stannade vi till så att Anton kunde mata fåglarna. Det var roligt tyckte Anton, men ju kaxigare fåglarna blev desto mindre kaxig blev han. Och när brödet som vi tagit med oss tog slut började vi faktiskt att småspringa därifrån, rädda för att bli attackerade av de giriga pippiarna.

"Mamma pippi!" sa Anton och peka på den hotfulla svanen. Tack för den!




"Mmm, mode, gött!" tycker Tildis.

Efter att Jonas lagat en god middag drog han för att träffa grabbarna grus och åka lite skateborad.
Under tiden försökte jag, och misslyckades, ett antal gånger med att få Tilde att sova.
Jag hann i alla fall med dagens goda gärning vilket blev att anmäla mig till donatorregistret.
Det är något jag tänkt på flera gånger men som helt enkelt bara inte blivit av, förrän nu!
Jag menar, jag har ingen religion eller annan övertygelse som stoppar mig. Så för mig är det en självklarhet att om det finns någon som kan få ett bättre liv med hjälp av mina organ då jag inte längre behöver dem, så ska det vara möjligt.
Jag berättade om mitt beslut för Jonas när han kom hem.
”Har du donerat dina organ?” sa han med höjda ögonbryn.
”Ja”, sa jag, beredd att köra min motivering.
”Jaha, var det någon som ville ha dem då?” sa han och lät skeptisk.
Jag valde därmed att lägga ned diskussionen innan den ens kommit igång.

Vad vill du ska hända med dina organ efter din död?
Ja, frågan är kanske lite obehaglig. Men let’s face it, ingen av oss kommer undan, vi kommer alla gå bort förr eller senare.
Jag har tagit mitt beslut och anmält mig som donator för både transplantation och medicinskt ändamål.
Avgörande för mig är faktumet att allt för många dör i väntan på organ.
Om mina barn eller någon annan jag håller kär skulle behöva en transplantation vill jag inte att bristen på organ ska stå i vägen för dem att få den hjälp de behöver.

Så jag har anmält mig till Socialstyrelsens donationsregister. Har du? Anmäl dig här. 

Mission ett på listan idag blev att försöka hitta nya däck till dubbelvagnen. Lättare sagt än gjort. Babyland säljer inte ens Urban Jungle och Babyproffsen hade inte haft inne nya däck på ett halvår. Så det var bara att sätta sig framför datorn och börja googla. Tillslut hittade jag en annons om en butik vid Odenplan. De skulle ha öppna klockan 11.00 idag så vi åkte dit. När vi kom fram var det släckt i hela butiken och enligt en skylt på dörren skulle de inte öppna förrän klockan 13.00. Så vi fick vänta. Sådär lagom lätt med sprallbrallan Anton. Klockan blev 13.00 och vi fick sällskap av ett annat par, men det var fortfarande lika mörkt inne i butiken. Så småningom kom i alla fall butiksägaren och ursäktade sig, men menade att butiken egentligen inte hade öppet idag. Vi fick i alla fall våra nya däck tillsist och det var det som räknades.

Då solen lyste ville vi passa på att njuta av den så vi åkte hem för att parkera bilen och slänga i oss lite lunch och sedan drog vi till Björklundshage.
Lika kul idag om inte roligare då vi upptäckte en - ur Antons perspektiv - gigantisk rutschkana.

"High five [bajv] pappa!"


Spindelmamman och Spindelpojken hälsar på hos Spindelmannen i spindelnätet.

Varma och trötta av sol och lek gick vi mot kvällen hem och åt en god middag och hade det mysigt.

Så jag och Anton fick nöja oss med att leka med varandra. Men det dröjde inte länge innan även Anton hittade en ny kompis, jämngamla Einar. Hans mamma, som likt jag själv, sprang efter honom, var jätte trevlig och vi satt och pratade en stund.

När småpojkarna (Anton, Jonas och deras kompisar) började bli trötta var det dags att säja hejdå och röra oss hemåt.
Hemma hann vi dock knappt pusta ut innan pappa ville dra med oss ut på nya äventyr. Han hade fått mersmak för skateboard och ville åka till parken i Alvik med grabbarna grus.
Visst, visst, stress, stress, packa, packa!
När alla vara klara ätna, skitna, rena och utanför dörren, då – Pang! Punktering på vagnshjulet, igen!
Bara att börja om. Ja, ja, stress, stress, packa ur, packa ur!
Ner med gamla vagnen från vinden. Så kan det gå. Suck, suck, stress, stress, packa, packa!
Så var vi äntligen på väg. Anton hade på något konstigt sätt hittat nya krafter och var ivrig över att få åka tunnelbana. Tilde tyckte inte alls det var något kul.
Framme efter all stress och allt bök var vi ändå först på plats. Sedan visade sig att alla bangade utom Max. Men vi hade kul ändå. Särskilt Anton.

Foto: 2008-08-01

Mormor och morfar var tillbaka från sin bilresa med barnbarns abstinens så eftermiddag och kväll spenderades hos dem. Med sig hade de fina paket, en bilmatta med bilar och vägskyltar till Anton och söta små nyckelpigetofflor till Tilde. Jag och Jonas blev bortskämda med smaskig dryck.

Ute var det grått och regnigt, men då Anton verkade extra hög på livet idag och sprang runt som en galning i lägenheten kände vi oss tvungna att sysselsätta honom på något sätt. Det fick bli Lekplatsen i Bromma. En inomhuslekpark som vi varit på några gånger och som vi vet att lill’monstret gillar.

Självklart var vi inte ensamma och alla sittplatser var redan upptagna av slutkörda föräldrar. Men vi lyckades få tag på en ledig stol och turades därefter om att vakta Tilde respektive Anton.

Det är något magiskt med den nya gossedjurstigern Ricco. Båda barnen är helt förälskade, speciellt Tilde. Kan detta vara faktorn som i framtiden utlöser det första syskongrälet?

På dagen tog vi en promis till centrum för att Jonas skulle byta tröjan som han köpte häromdagen till en mindre storlek. Det gick snabbt och barnen lekte snällt med Ricco i vagnen. So far so good. Men då vi skulle bege oss hem gick vagnen plötsligt inte att köra längre, vänster bakhjul hade fått punka. Typsikt!

Nu är bilden väldigt suddig, men ser ni hur Anton håller i Ricco så Tilde ska kunna "leka" med honom. Gulligt!

Nya däck, sjukt tråkig utgift på semester tänkte både jag och Jonas. Jonas gick för att kolla om cykelaffären hade några punkteringsplåster medan jag rullade vagnen och barnen bäst det gick till mormor och morfars hus så länge. Men cykelaffären hade flyttat, så Jonas fick gå hem och hämta bilen och komma och hämta oss.

Efter en vända till babyproffsen för tips, sedan förbi Claes Ohlsson för inköp och sedan lite fixandes och trixandes av händiga pappa så var däcket som nytt.
”Pappa kan!” som Anton så ofta säger.

I natt drömde både jag och Jonas att vi fick ett till barn. Undra vad det kan betyda?
Visst vore det mysigt med en stor familj, mina graviditeter har dock inte varit så mysiga. En till och jag blir nog koko.
Men om någon annan kan gå med på att ruva ägget blir jag gärna mamma igen. Vad tror ni om en liten Adam Zion eller Nova Marley?

Vakna och pigga(?) gjorde vi oss redo för en dag på Kolmården. Enligt SMHI skulle det vara mulet i de trakterna så vi klädde oss i långärmat och jeans och jag packade extra tjocktröjor och jackor. Framme vid Kolmården möttes vi dock av strålande solsken och vi var alla redan genomsvettiga innan vi ens hunnit ställa oss i biljettkön. Kön ja, det var just det, vi var ju inte direkt de enda som fått för oss att åka hit idag. Vår breda dubbelvagn och all vår packning gjorde det ju inte direkt lättare heller. Men det var bara att trängas som alla andra.
”Folk med barnvagn kör ju som idioter!” hörde jag en snubbe muttra.
”Att folk som inte har barnvagn inte kan visa lite hänsyn!” sa Jonas två sekunder senare.
Ja, det är väl så, det är inte alltid så lätt att se saker från någon annans perspektiv.
Helt obekymrad över dessa faktorer var i alla fall Anton som var glad och taggad över att få se björnar och tigrar.
Vi började med en sväng förbi Bamses värld där Anton duktigt höll mig i handen och kikade in i de olika husen. Sedan gick vi vidare mot björnarna och Anton traskade glatt på och stod fint och tittade en stund. Det här var ju bara för bra för att vara sant tänkte jag.
Tänk aldrig så!
För som om jag jinxat honom blev han som förbytt, som en apa på zoo passande nog! Han skulle hoppa och klättra och göra djurläten högt och om och om igen.
Jag såg på Jonas spända min att han tyckte att det var en aning enerverande, men som den superpappa han är löste han istället problemet genom att låta Anton rida på hans axlar.
Summan av kardemumman blev i alla fall en varm, intensiv men ganska rolig dag!

"Titta Nemo!"


Mammas älsklingar!




Vilken tur att vi sprat det bästa till sist - leopard stingrockorna.


De här två blev snabbt Antons "kompisar" och fick mest uppmärksamhet av alla djur på zoo.

Jag tänkte att vi skulle köra en snabb "Topp tio"-lista.
Tilde valde att inte svara på frågorna, men här kommer i alla fall Antons, Jonas och mina favoriter...

Favorit Boken
Anton: "Bajsplutten" en julklapp från mormor och morfar. Roligast är slutet då man kan trycka på en knapp och det låter som en toalett som spolar.
Jonas: ”Svenskmaffia” av Lasse Wierup eller ”Jag är wanted” alias David Larsson. Gillar självbiografier av kriminella och andra galningar.
Sofia: ”Tärningsspelaren” av George Cockcroft, under pseudonymen Luke Rhinehart. De handlar om hur psykiatrikern Luke Rhinehart börjar fatta alla sina beslut genom tärningsslag.

Favorit Filmen
Anton: ”Blixten McQueen” om och om igen!
Jonas: ”Smala Sussie” eller jag vet inte!
Sofia: Älskar Edward Norton och nästan varenda film han medverkat i. ”Primel Fear” är en favorit men ”Fight Club” och ”American history X” är också otroligt starka filmer. Bästa filmen jag sett i år måste vara ” Law Abiding Citizen”. Fast om man räknar den film jag sett flest gånger är det utan tvekan ”Greese”. Jag och Angelica såg den varje dag efter skolan under nästan hela mellanstadiet.

Favorit TV-serien
Anton: ”Svampbob Fyrkant, Svampbob Fyrkant, Svampbob Fyyyyyyyyyrkaaaaant!” sjungs det högt med till varje morgon.



Jonas: CSI? Fast när jag var liten måste de ha varit ”Lucky Luke” eller ” Teenage Mutant Ninja Turtles”.
Sofia: ”So you think you can dance”, fast när jag var liten var det ”MacGyver”.

Favorit Låten
Anton: När man spelar Van Halens ”Hot for teacher” blir han helt galen och rockar han loss med luftgitarr och höga hopp i sann rock 'n' roll anda.
Jonas: Bob Marley ”Jammin”.
Sofia: Svårt! Jag är svag för 80-tals rock, pop och hiphop. Men ”I’ll be missing you” är en väldigt emotionell låt för mig eftersom jag associerar den med Nicola.


Min och Jonas gemensamma favorit just nu – som det finns risk att vi spelar sönder.
Gyptian - Hold you


Favorit Djuren
Anton: Dinosaurier - de räknas! Myror är det ju definitivt inte i alla fall!
Jonas: Lejon och hund.
Sofia: Jag har alltid varit fascinerad av hajar. Har en dröm om att få dyka med vithajar, men skulle antagligen skita på mig!

Favorit Maten
Anton: Lätt - Pankis!
Jonas: Snabbmat - som man måste jaga.
Sofia: Thaiwok med kyckling och cashewnötter, mums! Fast tacos är ju en gammal klassiker.

Favorit Drycken
Anton: Pärondricka fast lyckan är att lckas lura till sig några klunkar Coca Cola – mmm gott!
Jonas: Kaffe eller jätte kallt vatten! Xanté!!
Sofia: Coca cola, jag är nog möjligen beroende. Till fest blir det gärna Heineken eller Caipirinha.

Favorit Accessoaren
Anton: Kepen. Mest för att pappa också brukar ha keps och det är ”tufft”. Det är också otroligt viktigt att man bär den rätt, med skärmen rakt fram.
Jonas: Min gangsterring! (Sofia: och då talar vi alltså inte om förlovningsringen utan hans klackring).
Sofia: Mina skor! Alla mina skor! Men måste jag välja ett par är det nog mina svarta med röd sula.

Favorit Samlingsobjektet
Anton: Bilar i olika modeller och mängder.
Jonas: Knivar och filmer.
Sofia: Here we go again – skor. När jag var mindre var det glaspinnar och kycklingben. Nu låter inte skor lika farligt längre va?

Favorit Ägodelen
Anton: Gula sparkbilen ”Kingston Taxi” som han haft sedan han var riktigt liten, men fortfarande leker med varje dag!
Jonas: Barnen räknas inte som ägodelar, de har man bara i förvar. Så då måste de vara nya bilen. Eller stora Bob Marley tavlan. Eller TV-möbeln.
Sofia: Jag vet inte. (Jonas; det kan vara en present; som Soda Streamern). Ehm.. Jag vet inte.

Efter att ha fifflat till oss en parkeringsplats nådde vi vårt mål, en dag med eviga köer, på Gröna Lund.
Anton fick bestämma åkattraktionerna så det blev turer med Nyckelpigan, tåg och bil.

Det som inte riktigt hörs på filmen är Antons förtjusta utrop i nedförsbackarna. Fast roligast av allt är ändå i början då man ser hur Jonas smått panikartat tror att säkerhetsspärren gått sönder.

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/entry-88699331.html#comment


Dagen spenderade vi i Grötfatet där Anton fick plaska runt i lekdammen.


Hoppla, mot Grötfatet!




 






 

 




Paus med chips och pärondricka, mums!

--- DELAR AV DETTA INLÄGG ÄR LÖSENORDSKYDDAT! ---
För att ta del av hela inlägget samt bilder -
Klicka här > http://kingstonochnoelle.blogg.se/privat/2010/july/20100718-sondag-favorit-i-repris.html#comment

Idag blev det en repris av igår och vi tog en promis till Gröna huset och tomten. Där lökade vi i solen och hade det gött hela dagen.