Hon heter Åke. Ja, Anna och Calles bebis alltså – hon heter Åke!
Jodå, det är sant!
I alla fall om man ska tro Anton Kingston…

Jag och Jonas försökte förklara att de väntar en flicka och att Åke är ett pojknamn. Efter en stunds påtryckning höll han med om att hon borde ha ett flicknamn.
Så han rynkade sin lilla panna för en kort stund men sken sedan upp.

”Anna-Åke!” utbrast han lyckligt.

Jag vakande av ren rutin långt innan klockan som jag ställt på nio ringde. Vad tysta barnen är, tänkte jag. Sedan kom jag på att de sovit borta. Skönt med lite sovmorgon! Så jag vände mig om och hanmade face to face med Jonas. Oj, oj, här stank det gårdagen, illa. Antar att jag själv inte luktade ett dugg bättre. Så med hänsyn till födelsedagsbarnet Victor och resten av familjen Löf hoppade jag istället i duschen för att inte göra den kommande brunchen outhärdlig.

Jonas hade desto svårare att komma upp, men var tapper.

Jag ringde barnvakterna och kollade läget och de bekräftade att det var under kontroll.

När vi en stund senare svängde in på deras parkering stod deras dörr vidöppen och de höll varsin unge, fullt påklädd, i famnen.

”Ni är här!” sa mamma och jag tyckte att jag kunde tyda en viss lättnad i rösten.

”Har det gått bra?” frågade jag.

”Jo, ja, jätte bra, jätte mysigt…” svarade mamma men var väldigt snabb med att langa över Tilde.

Anton sprang själv fram till bilen och passade på att slicka på ena baklyktan.

Jag valde att konfrontera det i tysthet och lyfte honom snabbt därifrån och in i bilen.

”Har Anton skött sig?” frågade jag pappa.

”Ja, jo…” svarade han som samtidigt på eget initiativ öppnat vår bagagelucka och langat in barnvagn och packning.

”Ha det så trevligt på brunchen nu!” sa mamma och pappa i mun på varandra och vinkade.

Jag och Jonas tittade på varandra och hoppade samspelt in i bilen då vi båda fattat hinten.

”Jag sa ju att vi måste uppfostra dem bättre!” sa Jonas anklagade då vi åkte därifrån.

Stackars snälla mormor och morfar…

Anton har byggt en snödrake på mormor och morfars infart.

Ibland är det lätt att glömma att ens föräldrar faktiskt är ens föräldrar. Det vill säga att de faktiskt är dem som tagit hand om en hela bardomen och därmed borde ha ganska bra koll på barn och bebisar.

Men det är också ganska lätt att se varifrån man fått alla konstigheter, som ens humor…

SMS-konversation mellan den lilla mamman och barnvakten morfar:

Morfar: Visst äter Tilde banan?

Jag: Jadå!

Men sedan är jag tvungen att snabbt skicka iväg ett nytt.

Jag: Mosad!

Jag får inget direkt svar och oroar mig för en sekund att de ska mata henne med en hel banan som en apa. Men så plingar mobilen till.

Morfar: Utan skal??

Rooolit…

Det blev en extra happy Hallowwen då Anton fick födelsedagspaket i efterskott från Max, Linnea och Izak.
Såpbubblor och en transformers bil. Kärlek vid första ögonkastet!

"Tack Linnea och Max!"

När vi kom till farmor Anka för att hämta kidsen sprang Anton runt som en galning och Tilde satt i en barnstol och bankade bestämt i matbordet.

”Hur har det gått?” frågade jag.

”Det har gått bra!” sa farmor och log som vanligt.

”Faaaaaarmoooooor!” skrek Anton och varvade oss för femte gången innan han på nytt, lika snabbt, var borta.

”Det har gått jätte bra!” upprepade farmor, fortfarande med ett stort leende.

”Gaaah, blaa, blooo, BLAH!” gastade Tilde som tyckte att det var dags att få lite uppmärksamhet igen.

”Fast jag har inte hunnit äta på hela dagen…” tillade farmor.

Stackars snälla farmor! Kanske var vi lite väl elaka när vi lämnade henne ensam med båda våra små Gremlins en hel dag..!

Men kidsen själva hade haft en toppen dag, det märktes och i bilen hem däckade de båda och snarkade högt i kapp. Vilket gjorde att det för en gångs skull blev en väldigt lugn och harmonisk söndagskväll för de två större Gremlins som fortfarande var vakna. Så tack farmor, bra kämpat!

Lek med Gremlin Nr1.


Kladd med Gremlin Nr2.

Så fort vi var färdiga med att äta frukost idag sprang Anton ut i hallen. När han kom tillbaka hade han imponerande nog klätt på sig helt själv. Outfiten bestod av hans vinteroverall tillsammans med hans blåa ”foppa”-tofflor.

Under var han spritt språngande naken.

”Jag gå till morfar!” sa han bestämt.

”Ska vi ringa morfar då?” frågade jag.

”Ja, jag leka lilla huset”, sa Anton och syftade på lekstugan.

Så vi åkte helt enkelt och våldgästade morfar medan mormor var iväg på målarkurs.
Tanken på att leka ut på tomten och lekstugan försvann dock så fort vi kom dit. Det var nämligen iskallt ute.
Så istället drog vi fram lego inomhus och satte igång och bygga hus och bilar. Eller ja, Jonas byggde mest och satte oss andra på att leta fram olika typer av bitar åt honom.

Sedan bjöds det på fika och morfar och Anton roade sig med att läsa en tidning om deras gemensamma intresse, bilar.

Morfar hade också hittat en gammal bild på sig som baby... 

Vi har ju kommit fram till att Anton är lik mig till utseendet som liten och att han klart och tydligt har ärvt Jonas gester och minspel . Men något tydligt släktdrag hos Tilde har vi inte kunnat se.

Men nu tror jag vi har hittat det, för visst finns det liknande drag..?

Vi kan ju i alla fall bekräfta, en gång för alla, vem vi ska beskylla för de utstående öronen ..!

Baby Anders VS baby Tilde...

Imorse när jag höll på att lämna Anton på dagis ringde Jonas mig. Han brukar aldrig ringa vid den tiden, för att han vet vilket kaos det brukar vara att lämna vår minigangster. Så det här måste vara väldigt viktigt, tänkte jag. Det var det också…

”Jay-Z och Beyoncé ska få barn!” sa han uppspelt.

”Ska de få barn? Va roligt!” sa jag.

Sedan ser jag att Anton klättrat upp på dagisgårdens staket och format händerna i position redo att dyka, så jag är tvungen att lägga på för att stoppa Evel Knievel.

”Är det några ni känner som ska få barn?” frågade en dagisfröken som hört samtalet.

”Ja, Beyoncé är gravid!” sa jag.

”Jaha, är det Antons Gudmor?”

Jag vet att det är fult att ljuga, men jag kunde inte missa denna chans. Vore det inte fantastiskt om ryktet spred sig att Beyoncé är Antons Gudmor…

Så jag känner mig härmed mycket nöjd med att inte bara ha ”outat” att två av vår tids största artister ska ha barn ihop, utan att även att Jonas läser skvaller och sist men inte minst att de på dagis tror att Beyoncé är Antons Gudmor. Eller möjligtvis att de tror att Angelica är Beyoncé..?

Gudfar och Gudmor?

För att gottgöra mig för att under natten ha SMS’at och väckt hela familjen (två gånger!), skulle Angie bjuda mig och kidsen på middag.

Men snart visade det sig att damen hade tappat sitt kreditkort (igen). Så det blev big mama som fick ta notan i slutet i alla fall. Men som man säger; Det är tanken som räknas!

Fast jag vet inte om det räknas när det är Angelica själv som säger det ;)

Men, men…

Till sällskap fick vi syster Veronica och mormor Eiwy. Veronica är ju en av Antons stora favoriter sedan innan, men hon har nog bestämt sig för att bli den största. Och genom att ge honom en födelsedagspresent i form av en bil som både kunde köra och låta tack vare knappar på biltaket kan jag nog säga att hon är på god väg.

Bilen lät konstant från och med han fick den till dess att han gick och lade sig (med bilen bredvid sig på kudden). Mycket uppskattat av de andra restauranggästerna skulle jag tro.

Det blev i alla fall en god, mysig och en aning stökig middag. Som vanligt alltså…

Anton beställde pizza och bärs(?)


Eiwy vill inte vara med på kort...


Tilde Noelle är nöjd med det mesta i livet och njuter av ett torrt kex...


Vi har tydligen väldigt roligt...


För att sedan bli väldigt seriösa...

Idag var Magda i stan, så jag bjöd över henne och hennes dotter Emilia och Angelica på tårta. Angelica gjorde en stor grej av att jag just bjöd på tårta och slog vad om att jag inte bakat den själv!

Först och främst vill jag bara säga att jag inte förstår varför Angie är så fördomsfull?!

Varför skulle det vara så chockerande om jag bakat ihop en tårta?!

Inte för att jag någonsin tidigare har gjort det… Och så inte heller denna gång…

I själv verket bjöd jag på den tårta som Max och Linnea tagit med sig igår, men som vi då var för mätta efter all pizza för att äta.

Men ändå! Jag skulle kunna ha bakat en tårta om jag ville… Kan väl inte vara så svårt?

Försten tror jag inte miss Angie är bättre själv! Kanske får styra upp ett bakbattle..?

Hur som helst smakade tårtan mycket bra (tack Max och Linnea!), så jag, Magda, Angie och kidsen skyndade att slänga i oss den medan Jonas var och tränade.

Anton passade på att ta flera portioner (på eget initiativ under snabba obevakade sekunder).

Men det hade bara en positiv inverkan då han blev på stålande humör. Eller kanske var det Magdas dotter Emilia som påverkade honom..?
För han tittade på henne med stora ögon och delade mer än gärna med sig av sina leksaker.

Han till och med lät henne köra hans stora heliga sparkbil. Han som aldrig leker med tjejer!

Vad säger du Magdish om ett arrangerat bröllop mellan dem om sådär 20år?
På så sätt vet vi ju garanterat att vi får söta barnbarn!

Igår kom ”The Maxson's” över till oss, Max, Linnea och Izak.

Plötsligt ser tiny Tilde inte så liten ut längre jämfört med mini mannen Izak. Tänk vad fort det går! Hon är ju trots allt inte ens ett halvår!

Fast som Max sa, om ett halvår är det sommar igen och när man tänker så känns det ju som en väldigt lång tid…

Det blev i alla fall en mysig kväll med pizza och lite filmgluttande.

Denna söta bild av Izak förgyller nu vår bokhylla ;)

Efter att ha varit småsjuka, trötta och allmänt skruttiga en tid var det dags för förändrig.

Anton började bli rastlös av allt stugfesande - är det ens ett ord (?!) eller är det något mina föräldrar lurat i mig liksom ”duchdränga”?

Innebörden av ordet är i alla fall att man sitter inomhus och bara latar sig.

Så för att bryta detta mönster bokade vi idag en playdate med Tina och Elias i Ådalen.

Först kom Elias, sedan magen och så Tina. Men pigg och glad ser hon ut, inte alls som det hormonmonster som man själv var som gravid.

Innan vi ens hunnit hälsa hade killarna sprungit till andra sidan av parken. Så jag, Tina, magen och Tilde i vagnen älgar efter.

När vi närmar oss hör vi en kraftig smäll och när vi kommer runt hörnan hittar vi en vält soptunna och två busungar.

”Vad gör ni?” sa jag och Tina i mun på varandra.

”Inget!” kom det snabbt från Anton.

”Ni får inte välta soptunnan heller!” sa jag.

”Det var inte vi!” replikerade Anton snabbt igen och Elias log oskyldigt.

Men deras blåa ögon som fullkomligt lyste av bus avslöjade dem.

Jag och Tina konstaterade snabbt att det är lika bara är att vänja sig, för vi får nog räkna med en hel del upptåg från de här två i framtiden.

Medans Jonas passade kidsen åkte jag in till stan för att luncha med världens finaste Eva. Att jag lyckades få ned lite mat mellan skrattattackerna är egentligen otroligt. Å det är alltid så när vi ses…

Kunde jag så skulle jag vilja förminska Eva att ha i en liten ask som man kunde ha i väskan. Så att så fort man kände sig lite nedstämd bara kunde plocka fram henne och låta henne berätta om sin senaste dröm eller kreativa skapelse.

Nere i sin låda skulle hon kunna sitta och pyssla åt mig. Skriva små dikter, göra fina gratulationskort och modellera fram små tiger-rävar i lera. Det skulle jag gilla.

När jag kom hem han jag och Jonas inte mer än att säga hej och hejdå till varandra då han var tvungen att ge sig iväg på ett jobbmöte. Så jag tog över barnpassningen och underhållningen som bestod utav att titta på Disneysånger på youtube. Anton satt blickstilla med enbart huvudet nickandes i takt medan Tilde röjde järnet genom sprattla med benen superspeedat och jollra högt.

Jonas tror att hennes sprattlande tyder på att hon kommer gå i mina fotspår och bli en danstjej. Men det kan lika gärna vara så att hon ärvt farsans känsla för fighting och övar upp sig för att kunna spöa honom i kickboxning. Så det ska bli spännande att se.

Vems fotspår Anton vill gå i är i alla fall inte svårgissat…

Kom precis hem efter att ha varit och hälsat på Jonas Gudson - världens finaste lzak!

Mamma Linnea såg så pigg och söt ut och skulle det inte ha varit för att hon höll en liten mini människa i sina armar skulle man aldrig ha trott att de just kommit hem från BB. Snacka om superwoman!

Och Max kunde inte vara en stoltare pappa. Ivrig att få pröva deras senaste ride – barnvagnen – drog han, Izak, Anton, Jonas och vovven Djim ut på en promenad.

Är så glad för deras skull och ser fram emot många familjeträffar i framtiden ;)

Jag hoppas att med föräldrarnas tillstånd få lägga upp några bilder på underverket, så länge kan jag avslöja att han är perfekt mix av sina föräldrar. Liten, söt och med mycket mörkt rufsigt hår.

Lite senare ringde farmor Annica och frågade om vi ville ha sällskap efter middagen, det ville vi såklart. Anton blev uppspelt när han fick höra det.

”Igår fick du hänga med mormor och morfar och idag farmor, vilken lyx!” sa jag.

”Vareom?” sa Anton ivrigt.

Vilket betyder ”vart är de”, som ni säkert listat ut.

”Nu är både mormor och farmor på jobbet, men farmor kommer när hon slutat jobba”, förklarade jag.

Anton tittade på mig med en skeptisk min.

”Nä, momo och famo inte jobba…” sa Anton.

”Jo, både farmor och mormor är och jobbar!” sa jag.

”Nähä!” sa Anton bestämt.

”Joho!” sa jag.

”Nä, famo och momo fikar!” sa Anton.

Inte helt fel att dra den slutsatsen kan jag tycka, för vad hade farmor med sig när hon sedan slutat jobba. Jo, gigantiska bullar till allihopa!

Idag träffade jag och kidsen Tina och hennes son Elias.
Jag och Tina går way back, dagis faktiskt. 1991 började vi i ettan tillsammans och såhär skrev jag då i min "kompisbok" om Tina:

Mycket har hänt sedan dess och många minnen har vi i bagaget. Hur vi sjöng (skrek) Ronny och Ragges låtar på hennes balkong. Det vill säga tills hennes mamma kom och talade om vad ”pökpåse” betydde.
Hur Tina några år senare fick tag på den första ciggen som vi tjuvrökte och hur hon tog hand om mig under min första fylla.
Oj, oj, kids, ni skulle bara veta vad mamma och tant Tina ställt till med i våra yngre dar.
En vacker dag kanske vi kan dela med oss.

Numera kan det gå flera veckor, ibland månader innan vi hörs eller ses, men så fort vi träffas så känns det som om det var igår.

Extra kul är det förståss att vi båda lyckats ”glömma” pökpåsen samtidigt, vilket har resulterat i våra jämgamla barn. Mellan Anton och Elias skiljer det sig bara fem veckor och nu väntar hon en liten till beräknad i oktober, som alltså blir samma årskull som Tilde.

Idag hade vi stämt träff i parkleken Ådalen och på väg dit funderade jag över hur grabbarna skulle reagera på att ses igen. Sist de sågs tror jag knappt att de hade börjat krypa ännu.

Elias och Anton som bebisar.
Foto från: 2008-03-26

Snacka om att utvecklingen går fort, sedan dess har ju Anton lärt sig både gå, springa, hoppa och klättra. Och det var just det här jag gick och tänkte på. För förutom hans motoriska utveckling har han ju personlighetsmässigt också utvecklats till en mycket bestämd liten herre. En herre som ska gå, springa, hoppa och klättra just när han vill och känner för det. Undra hur Elias utvecklats och hur de två skulle fungera ihop?

Det dröjde ungefär en minut efter att vi mött Tina och Elias tills jag insåg att han var av precis samma skrot och korn.

Snabbt for han iväg och greppade en kratta som han började vifta med så att det stänkte sand överallt.

”Nej, Elias gör inte sådär!” sa Tina.

”Jo, jag måste!” sa Elias.

Samtidigt är Anton på väg upp på taket på en lekstuga.

”Nej, Anton gå ned därifrån!” beordrade jag.

”Nej mamma, inte farligt!” menade Anton.

Jag möter Tinas blick och vi ler förstående mot varandra.
Jag tror vi får ta och hänga lite mer. Jag och Tina mot Pretto-morsorna, våra vilddjur mot deras tamdjur. Det blir bra, mycket bra.

Tina och Tilde








Elias & Anton

Vissa människor ger energi och andra tar. Så är det bara. Angelica är helt klart en sådan person som ger mig mycket och bra energi. För alltid då Gudmor kommer och hälsar på är hon på strålande humör.

”Åh vad fina ni är!” säger hon och ler stort.

”Öh, tack!” säger jag och stryker en tovlig hårslinga bakom örat.

Att Tilde just har kräkts på min tröja och att Anton smetat kaviar på min kind verkar hon inte heller störas av, för hon ger mig en varm kram.

”Åh vad kul att se er!” fortsätter hon.

Hemvant går hon in och droppar lite varstans en väska, sina skor, lite kläder, sin mobil och några av hennes otaliga kassar som hon alltid bär med sig. Jag går som vanligt efter och försöker samla ihop hennes saker. För även om vi faktisk har dedikerat en hel byrålåda till Angelicas kvarglömda saker. Så kan man ju alltid hoppas att hon ska komma ihåg att ta med sig nått.

Efter att ha pussat Tilde och busat med Anton slänger hon sig som vanligt på soffan och hugger tag i fjärrkontrollen. På en sekund går vi från att se och höra Svampbob med hans gällas stämma till någon musikkanal som visar videos vars PG rating (Parental Guidance) borde ligga på minst 18år.

Men Anton har inga invändningar utan nickar nöjt med huvudet i takt till musiken.

Plötsligt får jag en bild i huvudet om hur detta kommer arta sig om några år. Hur gudmor är barnvakt till mina oskyldiga barn men som sedan återlämnas som fullblodiga gangsters.

Vito Corleone släng dig i väggen, The Godmother has taken over!

Fick just veta av syrran att hon klarat teoriprovet – GRATTIS!!
Uppkörning på måndag. Jag håller tummarna!!

Hiphop picknick – har ni hört talas om det? Inte? Då har ni missat något!
Idag i Åkeshov styrde Rodger och co upp till fest med grillning, livemusik och sköna människor. Extra bonus för vädret och stämningen som var på topp.
Anton älskade det.
”Mina kompisar!” ropade han när vi kom och han fick syn på Max och Tommi.
Senare hittade han även fler kompisar och nya partnern i brott blev Douglas.
Även Tilde gillade det, på eftermiddagen njöt hon i solen med brillorna på och när kvällen kom hängde hon med och festa framför scenen med hörselkåporna på. Vid den tidpunkten var Anton så hög på chips och bus att han inte kunde stå stilla. Helst av allt ville han stå bredvid den som rappade och vid ett tillfälle försökte han sig på att sno en mick.
Så passa micken till nästa generations hiphopkung! Eller?

Björn och Jessica




Rodger


Ida & Tommi
Foto: Anton Kingston




VILL HA - en lika snygg klocka som Ida!

Grabbarna ville åka skateboard så vi drog till Tranebergsängen.
Barnbarns-fansen mormor och morfar var hemma efter en vecka i Norrland, så de följde glatt med. Även farbror Victor droppade förbi till vår lilla “familjegathering”.
Anton var helt galen i rampen och ville helst åka från den högsta platån. Tror att det är dags att vi utökar hans mundering med knä- och armbågsskydd också, för han är galen!

Ikväll ska jag ut med tjejerna för första gången sedan innan jag blev gravid med Tilde.
Ska bli riktigt kul!
Och Jonas ska för första gången lämnas själv med båda kidsen.
Kan bli riktigt kul det med...

Någon slags förbannelse måste ha drabbat familjen Sundqvist-Löf och som gör folk som förbytta.
Jodå, har ni inte tänkt på hur självmotsägande vissa familjemedlemmar börjat bete sig?
Tänk bara på det här…

Farfar Roffe går plötsligt med på att lämna ifrån sig en av katterna!

Morfar Anders lyssnar i smyg på rap – och gillar det – då han avslöjades med att ha lagt till Billionaire med Travie McCoy på sin Spotifylista med favoriter. I like! Extra plus i kanten för att det kanske är sommarens bästa låt! 

Och sist men inte minst, pappa Jonas beslutar sig plötsligt, efter år av protest, att gå med i Facebook. What the…?!
PS. Håller med faster Anna och vi kanske ska lägga till en stavningskurs också..?