20100809 måndag ♥ Jag och mina organ på promenad ♥

Idag blev en riktig slappardag. Jonas fick sovmorgon då han varit uppe halva natten.
Vad var det då som höll honom uppe? Tilde?
Nej, henne har jag ensamvårdnad om nattetid.
Svaret är PS3, punkt.
”Pappa är kaken!” jublade Anton vid tolvtiden då en mossig pappa vandrade ut ur sovrummet som en zombie.
(Kaken =vaken).
”Mamma är kaken, Anton är kaken, lillasyster är kaken! Lalillopa är kaken!” fortsatte Anton nöjt.
Men det tog en stund innan Jonas var ”kaken” på riktigt. Så småningom var han i alla fall uppe och mer eller mindre tvungen att klä på sig och åka till Swedbank. Detta på grund av att Anton, under en obevakad sekund, passat på att spärrat koden till pappas internetdosa.

Mot eftermiddagen kom vi i alla fall ut på en promenad som förde oss till Råcksta Träsk.
Där vid vattnet stannade vi till så att Anton kunde mata fåglarna. Det var roligt tyckte Anton, men ju kaxigare fåglarna blev desto mindre kaxig blev han. Och när brödet som vi tagit med oss tog slut började vi faktiskt att småspringa därifrån, rädda för att bli attackerade av de giriga pippiarna.





"Mamma pippi!" sa Anton och peka på den hotfulla svanen. Tack för den!




"Mmm, mode, gött!" tycker Tildis.


Efter att Jonas lagat en god middag drog han för att träffa grabbarna grus och åka lite skateborad.
Under tiden försökte jag, och misslyckades, ett antal gånger med att få Tilde att sova.
Jag hann i alla fall med dagens goda gärning vilket blev att anmäla mig till donatorregistret.
Det är något jag tänkt på flera gånger men som helt enkelt bara inte blivit av, förrän nu!
Jag menar, jag har ingen religion eller annan övertygelse som stoppar mig. Så för mig är det en självklarhet att om det finns någon som kan få ett bättre liv med hjälp av mina organ då jag inte längre behöver dem, så ska det vara möjligt.
Jag berättade om mitt beslut för Jonas när han kom hem.
”Har du donerat dina organ?” sa han med höjda ögonbryn.
”Ja”, sa jag, beredd att köra min motivering.
”Jaha, var det någon som ville ha dem då?” sa han och lät skeptisk.
Jag valde därmed att lägga ned diskussionen innan den ens kommit igång.


Små söta ord

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0