Då jag var klar sov de andra fortfarande, så jag passade på att sätta mig ute och läsa en bok och njuta av de sista solstrålarna.

Vid 10.50 kom transferbussen till flygplatsen och den hann vi alla med - till och med Maja och Henke.

En lång flygresa senare var vi hemma.

Först ett stopp i Santa Maria för lite souvenirshopping.
- Vilket verkligen inte är min grej, men något som Jonas gillar.
Så efter att ha kommit överens om att han får ha "skiten"vid hans sida av sängen där resten av hans fyndade trälådor och stensamlingar är gömda, blev vi två träskulpturer rikare.
Försäljaren av figurerna log hela tiden med sina bruna stumpar till tänder och menade att vi skulle titta efter fler fynd.
Men jag propsade på att två var mer än nog och ville veta vad vi skulle behöva betala för eländet.
Vi fick ett pris vi inte ville betala och så var prutcirkusen igång. Jag kände mig mest förvirrad då både priset, antal skulpturer och själva figurerna växlade i snabb takt. Men mormor är en hejare på det där och Jonas skakade och nickade om vartannat på huvudet och efter några minuter verkade alla nöjda.
"Okey, hurry up now!" manade jag.
Resten av gänget satt nämligen och väntade i den varma taxin som skulle ta oss vidare till ett snorkelställe.
Men säljarn med de bruna tänderna log mot mig.
"No stress!" sa han och drog ut på orden.
"Yes stress!" sa jag och mormor i ultrarapid i munnen på varandra.
"Hakkuna Mattata", mumlade säljarn.
Jonas räckte över några sedlar till honom som vi skulle få växel tillbaka på. Säljaren med de bruna tänderna tyckte förstås att en ännu bättre idé var att istället för mynt ge oss ett snäckarmband.
Nu höll jag på att smälla av.
"Nu går vi!" Bestämde jag.
"We need to go snorkeling now!" Förklarade mormor för säljaren, vilket hon förtydligade med att gestikulera en simtur och något som jag - om vi lekt charader - hade gissat skulle ha varit 'elefant med glasögon'. Men antar att det också skulle kunnat vara en snorkel och cyklop.

Efter lite ytterligare hassel sprang vi tillslut mot taxin med en påse full av krimskrams.

Mer krimskrams skulle det dock bli. För framme vid Murdeia träffade vid stenskulptören Savio. Tillskillnad från säljaren med bruna tänder var han väldigt vänlig och det slutade till och med med att jag köpte några stensköldpaddor som man tillverkade medan vi var där.

Timmarna innan taxin kom tillbaka för att hämta oss fyllde vi med att plocka stenar och snäckor, snorkla och fota. När vi skulle gå ropade Silvio på mig och räckte mig några nya skulpturer.
Dessa ville han inte ha betalt för, utan menade var en gåva. En sol och en babysköldpadda. Han förklarade att hans sköldpaddor lockade sköldpaddor till stranden - vilket förtås gjorde att jag fick dölja en rysning.
Tanken med solen var därför att om vi tog med den hem till kalla Sverige, så skulle den locka dit solen. det tyckte jag var fint.

På kvällen blev det fördrink hos mormor och morfar. Sedan var det nyårsmiddag i matsalen.
Vid klockan elva började festandet. Jag och Jonas dansade nonstop fram till tolvslaget och kidsen hann under den tiden somna. Strax innan nedräkningen för det nya året väckte vi dem och så gick vi allihopa för att kika på fyrverkerierna som sköts ut över vattnet.

Gott nytt år!

På eftermiddagen besökte vi en saltbassäng där vi flöt som korkar.
Kidsen tyckte det var jättekul och tjöt av skratt, tills de fick vatten i näsa och ögon och ville gå upp.
"Salt är gott, men inte i ögonen" fnyste Anton och blinakde allt vad han kunde.
"Ja, och om man nyser nu vet man inte om det kommer salt eller socker från näsan" nickade Tilde.

På kvällen passade mormor kidsen, medan jag, Jonas, Maja, Henke och Victor gjorde stan.

Anton har fått välja titlar för semesterns blogginlägg, och dagens är alltså "Frångad i en badring".

Sedan var det fullt ös, bomben, dyk och magplask.
Efter ett dopp stod Tilde och droppade av sig i sanden då hon upptäckte att vattnet som rann av henne skapade ett mönster i sanden.
"Det ser ut som jorden", sa hon glatt och drog en stor cirkel runt droppmönstret.
Anton kom och tittade på Tildes jordglob.
"Man kan säga att Tilde har hela jorden i sina fingrar" konstaterade han.

Efter lunch gick vi till stranden.

Vid sju hade vi bokat bord på Leonardos så vi tog taxi in till stan.

Efter middag gick vi vidare för en drink. Sedann gick jag, Jonas, Victor och Henke hem längd med stranden medan de andra tog en taxi.

Vid hotellet var det dansshow. Efter den satt jag, Jonas, Henke, Maja och Victor kvar och snackade tills de stängde av musiken.

Strax därefter kom Tilde och kröp ned hos mig med sina isbitar till fötter.
Efter att ha myst en stund blev vi rastlösa, och innan grabbarna vaknat hade vi hunnit städa hela hotellrummet.
Sedan var det dags för frukost, men den hade AK knappt tid att ät för han bara hade bada på hjärnan. Så tillslut tog jag det otåliga odjuret och hans syster till poolen för ett dopp medan de andra åt upp.

På förmiddagen tog vi sedan en promenad med mormor, morfar, Gunnar, Eva och Victor bort till strandpiren. Där ifrån fick vi sedan en guidad tur genom Santa Maria.
Då vi stannade vid en bar berättade guiden om en drink som de tagit fram och som de kreativt döpt till "Grogg". Om den sades att man drack en drink av den blev man stark som ett lejon, drack man två blev man klok som en uggla. Men drack man tre blev man dum som en åsna.
Anton tittade på Jonas.
"Pappa det är bäst att du inte dricker mer än två", sa han med en allvarlig ton.

På vägen tillbaka till hotellet gick vi längs med strandbrynet. Anton gick för att blöta fötterna och blev genast överraskad av en våg som stänkte ned honom. Sedan sprang båda kidsen och tjöt av lycka i vågplasket och då vi väl var framme vid hotellet var de blöta från topp till tå.
Efter lunch bestämde vi oss för att gå till stranden.
Anton och Jonas låg mest och guppade i vågorna medan jag och Tilde byggde sandslott med Maja. 

 

Nästan varje dag vid hämtning är det nya mer avancerade trick som visas upp i klätterställningen. Dagens var armgång med handgrepp enbart på var tredje pinne. 

"Fota mig!" ropade Anton andfått mitt i övningen.

”Okej…” sa jag och började rota i väskan efter mobilen.

”Fota mig bara!”

”Ja, ja…”

”Fota mig nuuuuuuu!” ylade Anton av ansträngning.

Men ett foto hann det faktiskt bli och Anton är mäkta stolt.

Idag var första dagen jag lämnade Tilde en liten stund själv på dagis.

Efter att ha skolat in Anton hos både dagmamma och dagis och sedan haft inskolning för Tilde på det gamla dagiset, så borde man vara rutti.

Men konstigt nog var nog det här den enda gången jag faktiskt haft en riktig klump i magen.

Inte för att dagiset inte verkar vara bra - för det tycks verkligen vara toppen!

Utan för att Tilde är så stor och det märks så tydligt hur medveten hon är om att det är det här dagiset som gäller nu.

Hon sörjer det gamla och sina kompisar där, vilket är självklart!

Hon har inte heller träffat någon på nya dagiset som hon riktigt ”klickar” med, och det är synd. Det hade ju annars kunnat fungera som ett dragplåster.

Så det var inte helt ångestfritt att behöva säga hejdå där på dagisgården och gå därifrån medan hon ropade och bad mig att stanna.

Men det gick bra! Fröknarna hade sammanfört henne med en annan fyraårig tjej och de hade lekt ihop i sandlådan och efter en stund hade de börjat fnissa och busa. Det var först när de skulle gå in som Tilde kom på sig själv med att vara i denna nya miljö och då blivit ledsen.

Men då jag en stund senare kom smygande satt hon hopkrupen i en frökens famn och gosade med snuttekaninen och lyssnade på en saga.

Så som sagt, ett steg i taget.

På morgonen var Tilde ledsen och ville inte gå till nya dagis. Jag försökte peppa henne, men det var motigt att gå dit. Väl där gick det bättre.

Det finns många leksaker som tilltalar Tilde där - dockor och dockskåp och massor med böcker.

Så efter en liten stunds lirkandes gick Tilde tillslut med på att lämna min famn och gick och satte sig bredvid en fröken som tagit fram en bok ur vilken hon började läsa högt.

Efter några kapitel hade Tilde lagt sin hand på frökens och jag tyckte att det var så mysigt att se – ett tecken på att hon hittat någon att ty sig till. 

På morgonen hade Jonas inga jobb som låg på, så Anton tog med oss till Björnparken. Men det visade sig att rutschkanan var alldeles för varm för att åka på och värmen var outhärdlig när det inte fanns någon möjlighet att svalka sig i någon skugga. Så vi bestämde oss för att vi måste ta oss till något vatten.

Självklart ringde jourtelefonen just då och Jonas var tvungen att åka iväg på jobb.

Men jag och kidsen cyklade iväg till Kanaan.

AK har gjor en "äppeltelefon" ;)

Strandhäng på Maltan med Gudmor och hennes mormor, Rebecca, Wilma och Marika.