Haha, nu får jag skäll för att jag gör Tilde till en flicka. Klär henne i rosa och rosetter. Så dumt av mig, varför skulle hon vilja vara en flicka! För det suger ju att vara det… Eller?!

Hur är det med dubbelmoralen? Går det verkligen att säga att man är feminist och sedan säga att det är fel av mig att ”göra” henne till tjej?!

Dessutom, sist jag kollade så var det just det hon var. En tjej! Skulle hon dock vilja ändra på det i framtiden är det inte upp till mig. Låter det extremt? Så lång behöver det inte gå. Ge henne några år och jag kommer inte ha något som helst inflytande över hennes klädval. Det kan jag garantera!

Men vad är det då som är så provocerande med att klä sin dotter i rosa?
För det erkänner jag att jag gör. Jag till och med råkar tycka att det kan vara ganska gulligt.
Att det skulle vara könsprovokativt det förstår jag inte?!
Dessutom är det alternativa utbudet på kläder är ganska tunt.
Gå in i vilken butik som helst och se själva att lika mycket som vartenda tjejplagg är rosa, har spetts eller rosetter så har vartenda killplagg en döskalle, bil eller robot på sig.
Sedan när har killar tagit patent på de föremålen?
Men jag hör ingen gnälla över att jag ”klär min son som en kille”. Eller har jag fel?

Att jag ”pyntar” henne med skor och rosetter är en annan sak…
Anledning till att hon har rosetter och hårband är dock inte för att hon ska vara en ”prinsessa”. Om man tar sig tid och läser vad jag skriver (och inte bara tittar på bilderna och skapar förutfattade meningar) så vet man att det beror på hennes tokiga öron som står ut och som lägger sig åt fel håll. Visserligen världens vackraste apöron, som jag tidigare kallade dem. Men frågan är om framtida tonårs Tilde skulle känna likadant.
Så för att hon ska slippa ligga på dubbelvikta öron har vi fått tipset att ha ett mjukt litet hårband. Inget som gör ont eller kliar och självklart får hon inte ha det när hon sover.
Nu får jag väl skit för att jag ytlig och inte låter min dotters öron peka hur de vill. Men faktum är att några av de vackraste personer jag träffat har haft utstående öron. Dock har nästan alla förr eller senare bestämt sig för att operera dem. Ett litet hårband som alternativ känns då plötsligt inte lika smärtsamt. Eller?

Skorna då? Ja de är bara ”pynt”, helt rätt!
Onödiga – javisst, hon kan ju inte gå.
Så varför?
Tjaa, precis som vissa gillar smycken, eller kepsar eller sjalar eller slipsar. Så råkar jag gilla skor. Tilde har en massa, förvisso. Men brorsan har blivit bortskämd precis på samma sätt. Jag råkar gilla skor helt enkelt.

Du kanske inte tycker det och jag kanske inte är det, men jag känner mig fin när jag tar på mig ett par snygga klackar. Kliven som får en annan karaktär och illusionen om att finnar bleknar i kontrast till ett par klarröda klackar kan vara otroligt stärkande för ens självförtroende.

Trots dessa klackar, eller kanske tack vara dessa klackar, har jag aldrig varit rädd för att ta för mig eller kämpa för det som är viktigt för mig. Därmed har jag också nått många av mina mål. Så i klackar eller inte är detta ett faktum; Jag tjänar lika mycket som min fästman, är lika självsäker, lika kreativ och är lika mycket förälder. Om inte annat så är jag till och med lite bättre på ett plan – att uthärda smärta! För lika självalt som jag kan klämma ned mina fötter i trånga skor kan jag uthärda att föda barn och därför gjort det två gånger om. Det har gett mig en underbar flicka och en underbar pojke och jag älskar dem båda, på olika sätt, oavsett kön, men precis lika mycket.

Gav det dig svar på tal?
Tack för att du tog dig tid att intressera dig av mitt liv det fick mig att inse på nytt hur bra det är. För när sådana här bagateller blir ”viktiga” att diskutera, då har man inte mycket till problem. Så tack igen, jag kommer till hänsyn av mina barn inte publicera ditt inlägg! Peace!