Vaknade upp tvärförkyld och till nyheterna om självmordsbombaren. Resten av dagen låg jag mest nedbäddad framför TV med ett obehag som bara växte och växte för varje nyhetssändning. Samtidigt som jag funderade på att evakuera hela familjen till något hemligt skyddsrum och aldrig mer gå ut - då det aldrig någonsin får hända dem något – då ringde farfar för att höra om Anton skulle med honom till badhuset. Anton blev överlycklig över förslaget och sprang genast och hämtade sina badbyxor, så det var med en viss motvilja jag kände mig tvungen att låta honom gå.

Samtidigt som en sådan här händelse skakar om en ordentligt får det en att inse vilken fantastiskt trygget man i vanliga fall lever i. En vardag som borde vara en självklarhet för ALLA människor, men som är allt annat än verklighet i vissa länder.

Låt detta vara första och sista gången något sådant här händer..!

Är ni lika omskakade som jag..?