Det har varit dålig blogg uppdatering från min sida… Sorry dudes!

 

Medan vännerna söta håller på att jobba halvt ihjäl sig innan julledigheterna känns det som jag själv mest tjänstgjort som mentalskötare/dagisfröken/städerska.
Med andra ord – mamma.

Då kidsen turats om att vara sjuka har jag knappt kunnat lämna huset på flera dagar. Detta gör en rastlös själ som mig själv en aning knäpp(are).

 

Man vet att man varit instängd för länge när man börjar prata och identifiera sig med karaktärerna i kidsens tecknade filmer.

För då mössen i Askungen yttrar sin sympati för henne i ”arbetsången” då brast det.

”Knappt har hon en stund att vila, Roppar dom och hon får ila…” börjar den.

Är det mig de sjunger om? Tänkte jag. Jag började därför lyssna på texten.

Mössen fortsatte sjunga;

 

Hela dan får, hon arbeta,
hon får jobba,
hon får streta,
putsa, diska, tvätta, damma,
varje dag är det detsamma
här hon putsar,
där hon sopar,
så snart dom inte ropar,
det är ju hon som knogar
tills hon blir alldeles virrig,
darrig, stirrig.

 

”Jag är Askungen!” konstaterade jag efteråt.

”Du är inte kungen!” protesterade Anton Kingson.

”Jo, Askungen!” propsade jag.

”Nähä, pappa är kungen!”