Nya vanor blir snabbt viktiga rutiner för vår tvååring.
Varje morgon följer Anton med ned till vattnet för att titta på när ”nakenfis” farmor tar sitt morgondopp. Sedan äts det frukost – kaviar macka. Därefter åker farfar och Anton med lilla båten och hämtar tidningen.  
Anton vet precis hur allt ska vara och säger bestämt till om någonting blir fel.
Tillskillnad från hans mamma landkrabban hoppar han vant ned i varje båt och dirigera när och hur tampar ska ”låsas” och ”öppnas”.
Så roligt att se. Hoppas han inte blir helt förkrossad av att åka hem idag.

På förmiddagen gjorde farfar med assistans av Anna en läkarundersökning av Tilde.
Hon fick en OK-stämpel. Jag antar att det enbart var för att ”Excellent”-stämpel hade slut på bläck.
Fast lite tokig är hon förståss vår älskade lilla trollunge. Som ni redan vet står högerörat rakt ut, trots mammas påhitt med hårband och annat trams. Men nu har det också upptäckts att högre delen av hennes bakhuvud är platt! Farfar säger att det inte alls är ovanligt på småbarn innan skallen växt till sig och att det enda vi kan göra är att försöka lägga henne så att hon ligger med tyngden på vänster sida istället.
Gode Gud – låt lite hår växa ut på mitt flickebarn!

När Dr Löf och Dr Löf Granström undersöker Tilde...


...vill alla vill hjälpa till.

På eftermiddagen åkte vi hem och trots att vi lämnade allt roligt bakom oss tog Anton det bra. Han fick ju åka ”nya stora tuffa bilen” så det var väl räddningen.
När vi svängde in till Söderberga snarkade Anton ljudligt medan Tilde började pipa.
Jag började genast packa upp och fixa med tvätt så Jonas tänkte att han skulle passa på att åka och tvätta bilen. Men aja baja pappa! Klart att Anton ville följa med. Det fick han.
Efter två timmar ringer en något uppjagad pappa och berättar att Anton låst in sig med bilnycklarna i bilen. Suck…
Med pappa Jonas instruktioner, en hel del lirkande och en massa tålamod kunde i alla fall den hysteriska Anton tillslut få upp låset.
Jag hyser stor sympati då jag själv i mina yngre dagar fick panik inlåst i bilen under pågående tvätt i en tvättomat. Tack för den pappa (aka morfar Anders)!

När killarna kommit tillbaka och varvat ned fick Anton en tid hos frisör Sofia.
Under stor protest lyckades jag få till sidorne med trimmern innan han kom på att han kunde skaka huvudet fram och tillbaka som en galning. Det såg för taskigt ut! Vad skulle jag göra?
När jag tog fram en sax skrek han rakt ut. Men det gäller att vara påhittig.
Genom att sätta igång torktumlaren så att alla ljud dränktes och med hjälp av en liten nagelsax som han inte lade märke till fick jag tillslut fram ett någorlunda snyggt resultat. Pust…! 

Efter en sådan dag hade jag och Jonas helt glömt bort att det var vår förlovningsdag… ♥