♥ Mesig mamma VS arg pappa ♥
Jessica påpekade igår att då resten av kompisgänget skaffar barn så är det Anton som kommer vara den som de andra kidsen ser upp till då han är äldst.
Jonas fick en panikartad blick och jag bad på förhand om ursäkt för alla upptåg deras framtida barn kommer drillas att utföra.
Den sista tiden har vi nämligen pratat mycket hemma om uppfostran och om hur man ska jobba igenom den här trotsigheten som pågår. Jag menar att det är en fas och att det bara är att försöka tala om vad som är rätt och fel till dess att han växt ur fasen och själv inser det. Medan Jonas menar att det krävs andra hårdare metoder, tuktning med hot, straff och skrämseltaktik om så krävs.
Jag tycker hans metod är känslokall. Han tycker min är mesig.
Det största dilemmat just nu är Antons totala brist på respekt för bilar och trafik. I stort sett varje gång vi är ute och går får man hjärtat i halsgropen då han kan få för sig att springa iväg och helst nära bilvägen. Jonas blir så rädd att han blir arg medan jag blir lika rädd men reagerar mer beskyddande.
Jonas tycker att vi ska visa honom ett YouTube-klipp från någon bilolycka för att få Anton att förstå allvaret. Men det har jag sagt blankt nej till då jag tror det skulle vara otroligt traumatiserande. Jag själv skulle inte ens klara av att se något sådan utan att få mardrömmar.
Självklart inser jag ju att min filosofi om att ”belöna det han gör bra istället för att framhäva det han gör dåligt” uppenbarligen behöver tänkas över. Men inte till vilka drastiska metoder som helst…
Så vad gör man? Någon som har något tips..?
Tips, nää inte direkt men det känns som det du skriver skulle kunna vara mitt barn. Verkar som dom är rätt liksinnade grabbarna. Elias värsta just nu är att han är ALDRIG tyst. Han pratar så mycket så man får nästan huvudvärk. Och det är högt också, vad gör man annat än att köpa öronproppar??
Hej eftersom det är en blogg får man ju lägga en kommentar utan att ta ställning för den ena eller den andra. Postiv förstärkning av bra betende är alltid bra, oavsett om det gäller hundar eller barn !
Att skrämmas är ingen bra metod då ett barn på tre år inte kan omvandla det man skräms med till sin egna situation. Men däremot måste man ju förklara varför man blir rädd, arg etc när det gäller trafik och att mna måste hålla handen, vagnen etc .
Men skrämmas till förståelse är overksamt tyvärr, man måste vara kanske uppåt skolåldern för att förstå att det andra drabbas av olycka etc kan drabba mig.
Sedan är det nog nästan alltid så att man som föräldrar har olika uppfattning hur man skall säga ifrån, men man får inte glömma att är man tre år så märker o känner man när det blir fel, för man ser ju att mamma o pappa blir arga, men man förstår inte orsak o verkan, dvs förstår inte varför och kan dra slutsatsen att om jag inte gör det där igen , så blir allt bra.
Det är bara att vara tydlig och tjata på, vad som är ok och inte. Många kramar från Farmor,
PS Man får heller inte glömma bort att man är inte mer än människa som förälder , ibland har man tålamod ibland sämre, det är bara att ta nya tag.DS
@Tina;
Skönt att höra att någon som jag tycker har så bra hand om barn och är en sådan vettig mamma också kan känna frustration!
Vore kul att träffas och låta busfröna leka snart!!
@Farmor Anka;
Uppskattar alltid dina vettiga åsikter!
Även om jag och Jonas tycker olika uppskattar vi båda att vi faktiskt har varandra att kunna bolla idéer med. Ibland inser jag att han har rätt eller så kan jag få honom att se saker från ett annat perspektiv och ibland kommer vi också på en gemensam lösning. Vet inte hur alla singelmammor klarar det! Så det känns faktiskt som en lyx att ha någon att ”tjafsa” med ibland!
Just ni är vi båda inne på idén att hitta någon bok som på något pedagogiskt och roligt sätt beskriver hur man ska bete sig i trafiken – gå över vid övergångsställen, vänta, titta sig för, hålla handen osv!
Om vi inte hittar någon har Jonas sagt att han ska skriva en =)
