101011 måndag ♥ Tilde got talent ♥

Det finns många olika typer av föräldrar. Dels verkar det finnas de föräldrar som av någon konstig anledning aldrig tycks vara nöjda över sina barn. Men också den typens motsatser, det vill säga de föräldrar som alltid tycker att deras barn är något ut över det vanliga. De föräldrar som ser talang i den mest talanglösa ungen.

Jag tror jag har tendenser att bli utav den sistnämnda typen.

 

Bara i dagarna har jag sett flera tecken hos Tilde på att hon är en oerhört försigkommen femmånaders baby.

Häromdagen, när Max och Linnea var över, låg Tilde på mage i soffan mellan mig och Linnea. Då hon efter ett tag kurade ihop sig genom att dra in benen under sig, för att sedan skjuta ifrån. Ungefär som en säl som hasar sig fram. Det hela resulterade i alla att hon förflyttade sig cirka 3cm framåt.

Detta var ju helt otroligt tyckte jag. Linnea som är en väldigt sympatisk person log, vilket var som vatten till kvarn i min övertygelse om att Tilde gjort något helt fantastiskt.

Så igår när tjejerna var över var jag tvungen att skryta om detta på nytt.

”Mmm…” sa Angelica och verkade mer intresserad av någons Facebooksstatus och tittade inte ens upp från min laptop.

Så idag när jag lämnade Anton på dagis och en av fröknarna kom fram och frågade hur det stod till så såg jag min chans.

”Jo, det är bra, men det är mycket som händer nu och så har ju Tilde börjat krypa också!” sa jag.

”Oj!” sa fröken och såg uppriktigt imponerad ut.

Jag log stolt.

”Det var väldigt tidigt att ha så bra motorik” fortsatte fröken.

”Ja, hon har väldigt bra motorik!” sa jag och betonade det hela för att verkligen understryka det.

Samtidigt greppar Tilde nappen som ligger bredvid henne i vagnen och gör ett försök att stoppa den i munnen. Missar, träffar ögat. Missar, träffar andra ögat. Missar en tredje gång och tappar den.

Dagisfröken tittar upp från vagnen och på mig. Plötsligt är det som om det gått ett hål i min fantasibubbla.

Kanske var det så, bara kanske, att jag sett något hos Tilde som inte riktigt var så fantastiskt som jag tolkat det.

 

Det finns en riks att jag slutar som mamman till den ökända kandidaten till So you think you can dance.



Små söta ord

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0