Denna glada bild togs trettio sekunder innan Anton upptäckte att jag mördat Svampbobs älskade husdjur Gary.
”Gary döig mamma!” sa Anton bestört och pekade på snigeln som jag penetrerat med min klack.

Sorgen var påtaglig och spred sig snabbt.

”Neeej…”, snyftade Anton förtvivlat å snigelns vägnar.

”Neeej…”snyftade jag förtvivlat å mina klackars vägnar.

Det blev en dyster promenad till dagis.

”Vad är det som har hänt?” frågade dagisfröken som mötte oss då hon såg våra miner.

Men vi kunde inte förmå oss att prata om det. Så vi sa ingenting och kommer aldrig göra det heller…