Idag hade vi en rolig dag planerad, men så inatt väckte Anton mig med magont.

Sedan väntade ett maraton mellan säng, toalett och badkar.

Jag har sagt det förut, men det är så märkligt att man fysiskt faktiskt får ont när man ser sina barn må dåligt.

Mammas stora lilla hjärta…

På morgonen klev han sedan kavat upp och menade att han skulle gå till dagis.

Så jag serverade honom frukost, men den petade han bara i för att sedan ursäkta sig (ja, han kan vara väldigt artig!) och försvinna bort till sitt rum.

Jag gick efter för att titta till honom men då hade han redan krupit ihop till en boll under täcket och somnat om.