”Du har väl inte glömt vår tjejkväll imorgon?” sa Angelica igår.

Jo, det var precis vad jag hade gjort och dessutom hade Jonas jouren.

 

Som tur var kunde farmor och farfar ställa upp som barnvakter och jag kunde få smita iväg på min tjejkväll.

 

För en gång skull trippade vi inte ut på höga klackar till någon stökig klubb utan kröp ihop i soffan hemma hos Angelica med tjejerna, pizza, vin och en massa skön musik.

 

Som alltid blev vi en aning nostalgiska och började prata gamla minnen, men övergick sedan till att prata om vart vi är idag och hur annorlunda våra liv ser ut från vad vi trodde att de skulle göra.

Om någon hade sagt till mig då jag gick i gymnasiet att jag vid 26år skulle vara tvåbarnsmamma med bostadsrätt och fästman, skulle jag vara den första att börja gapskratta.

 

Men nu är jag så otroligt glad att livet inte alltid blir som man trott, för jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle ha det såhär bra.

 

Att tjejerna sedan utnämnde mig och Jonas till det ”ultimata paret” och att de strävar efter att få ett förhållande som vårat gör ju att man känner sig extra lyckligt lottad.

 

Så ja, vem hade väl trott att ungen som föddes på den officiella otursdagen, fredagen den 13e, skulle ha sådan tur! I’m a lucky girl!