Som jag skrev i ett tidgare inlägg så rubbas ju ens vanliga tidsschema ganska rejält under semestertider.

Idag kom konsekvensen för det som en baksmälla.

- Kidsen ville inte sova.

 

Vi gjorde det vanliga… Fixa välling till Tilde, berätta saga för Anton, låg bredvid och blundande. Men nej! Varje gång man lämnade rummet var de på fötter igen.

Vid nio stupade tillslut Tilde efter andra påfyllningen välling.

Anton däremot kämpade på bra. Vid elva trodde jag att jag lyckats och smög mig ut. Men strax därefter kom han knatandes, rufsig i håret och med dåsig blick.

”Mamma jag vill ha tillbaka mina blommor!” mumlade han.

”Vad sa du?”

”Jag, vill ha mina egna blommor!” sa han och började snyfta dramatiskt.

”Blommor?”, jag förstod ingenting.

”Ja, mina blommor, jag saknar dom!” sa han och pekade med darrande hand mot vardagsrumsfönstret.

 

Då slog det mig att jag två veckor tidigare hade bytt ut de slokande orkidéerna i vardagsrummet mot Antons fina blommande. I tron om att jag skulle kunna komma undan med det obemärkt där de placerades bakom hans gardin.

 

Men nähä! Det är klart att killen med koll till och med har koll på blomstret.

Så vad gör man inte för ett otröstligt trött barn mitt i natten då man själv helst bara skulle vilja gå och knyta sig. Man får helt enkelt plocka fram sina trötta ogröna fingrar och börja feng shui’a om blomsterarrangemanget för att tillslut få någon ro i huset.