Idag överlät jag och Tina barnansvaret till papporna och spenderade förmiddagen i stan för lite ostörd shopping. Efter att ha sprungit i de flesta affärerna och hunnit med att luncha åkte vi sedan och mötte upp våra Jonasar med kids. I samlad trupp gav vi oss därefter iväg till en inomhuslekpark för att umgås, fika och ha en liten julklappsutdelning.

Anton och Elias lekte som vanligt med största inlevelsen och leenden ända upp till öron då de sprang från ena lekstationen till den andra.

Till och med Tilde släppte på alla hämningar och sprang ivrigt runt som en galning med tungan hängandes ut ur munnen. Medan Emil lyckligt placerades i bollhavet där han kastade bollar och kiknade av skratt.

Men plötsligt ylade Anton av smärta. Han hade fastnat i ett klätternät med foten och trillat. Han grät och gnydde och betedde sig otröstligt ett bra tag, vilket inte är likt honom. Så man kan anta att han faktiskt gjort sig illa ganska ordentligt.

”Hur är det Amton, mår du bättre?” frågade Elias omtänksamt och lade en tröstande hand på hans axel.

Goa lilla unge – det kan man kalla för en kompis!

Glass är gott tycker Tildis!


Det tycker Elias också!


Medan Emil är lika nöjd med bara struten.


Elias och Anton.