Vi bestämde oss för att inte lämna barnen till barnvakt och dra iväg på någon galen nyårsfest i år. Vi ville istället ha en mysig kväll tillsammans med kidsen och nära och kära. Käka gott, titta på fyrverkerier och skåla vid tolvslaget. Enkelt, trevligt och utan konsekvenser för morgondagen.

Trodde vi ja! Det är som att vi omöjligt kan göra något utan att det urartar i någon form av galenskap.

 

Kvällen började bra med att Max, Linnéa och Izak kom över. Visserligen hade vi inte räknat ut hur vi skulle tillaga oxfilén, potatisgratängen och rödvinssåsen och få det att tajma. Vilket det såklart inte gjorde heller! Men det som väntar på något gott…
Å gott var det verkligen!
”Smakar som utsökt!” sa Anton (som visserligen serverades pankis).

Efter middagen kom Angelica direkt från jobbet och vi gick tillsammans ut i kylan för att smälla av några raketer och fyrverkerier medan kidsen fortfarande var vakna.

Anton höll spänt Jonas i handen med skräckblandad förtjusning. Betyget blev ”asgrymt” som allt annat son faller den lilla herren i smaken.

Tilde och Izak tittade på tryggt nedbäddade i dubbelvagnen och verkade inte allt för störda av allt smällande. Men inte tillräckligt avslappnade för att somna heller, vilket vi kanske hade hoppats på.

 

Efter att ha kommit in i värmen igen och smarrat i oss efterrätt var det dock inget större problem att få kidsen att somna, då de alla hade fått vara uppe långt över deras normala tid för nattning.

 

Sedan var det bara vi stora barn kvar. En minut i tolv rusade Filippa in genom dörren, precis i tid för att joina oss på balkongen och fira tolvslaget genom att skåla i champagne och titta på fyrverkerierna som smällde över hustaken.

Senare fick vi även äran att träffa Angelicas nya pojkvän.

 

Galenskaperna då?

Ja, som vanligt då vi anordnar något somnade Jonas redan innan gästerna gått. Under tiden gav jag och Angelica prov på vår tävlingsinstinkt och fick höra att vi är dåliga förlorare då vi spelade en omgång ”Hur fan visste du det?”. Medan vi hävdade att man bara är dålig förlorare om man faktiskt förlorar. Fast vann gjorde vi ju förståss inte heller utan blev totalt manglade av den ödmjuka Linnéa.

Sedan snöade vi såklart in på annat än det områden som gällde spelet och i takt med att vi skrattade och skålade, rann också tiden iväg.

 

Som för de flesta andra avrundades kvällen med jakten på taxi, vilket efter att vi nästan gett upp hoppet om fick tag på.

 

Lagom till att vi stod i hallen för att säga hejdå till de sista gästerna, hördes ett kraftigt hostande från Tildes rum.

Jag gick för att titta till henne men var inte alls beredd på att lill’ skruttan faktiskt hade kräkts.

Vilket hon sedan fortsatte att göra i omgångar under resten av natten och morgonen.

Så trots vår enkla, trevliga och alldeles perfekta nyårsafton så blev det ändå oanade konsekvenser dagen efter.
Hej och hå och gott nytt år!