Ha och ha och ha – det vill man ha!

Men när stannar man upp och är tacksam för det där som man redan har?

 

Jag skulle ju absolut ha en MacBook Pro. Absolut, definitivt, fo' sure!

Min kära Acer som jag till min glädje fick i julklapp för två år sedan har med tiden blivit allt segare och nästintill omöjlig att ha med att göra utan att känna sig omedelbart stressad då den blivit så ofantligt seg.

 

Dessutom hade ju Victor skaffat sig en Mac och Angelica och Natalie likaså, och de menade ju alla att den var så bra. Tjejerna till och med skrev om Mac i sina Facebook uppdateringar, hur kära de var. Hur Mac var mannen i deras liv och så vidare.

 

Hur kunde jag klara mig utan en Mac i mitt liv? Det kändes snart omöjligt.

Så Jonas köpte en, för min skull, för jag ville ju så gärna ha en.

När det gällde kvalité och tid skulle Mac’en underlätta både i mitt skrivande och i mitt redigerande av bilder, vilket i stort sätt är det enda jag använder datorn till.

Ja, mycket lättare skulle det bli, det var jag övertygad om.

 

Så en vecka senare och några tusenlappar fattigare fick vi hem min efterlängtade Mac.

Så snygg han var!

 

Jonas hjälpte till med alla grundinstalleringar och sedan tog jag över.

Men…

Va? Vad var det här?

 

Mac kunde visst inte läsa mina sparade filer.

Inte heller stödde han mina ordbehandlingsprogram.

Det visade sig också att mina älskade bildredigeringsprogram enbart var anpassade efter PC. Inte heller spelade det någon roll hur många snabbkommandon jag tryckte in, de ville Mac inte veta av, det var tydligen PC-språk.

 

Men det här måste jag väl ändå ha vetat om innan?

Ja… Det kan man ju tycka!

 

Jag svor och försökte med aggressiva knapptryckningar beordra honom till både det ena och de andra, men som han likgiltigt nonchalerade. Under tiden formaterade Jonas om min gamla Acer som efter lite omtanke blev som ny. Snabb, enkel och helt villig och mottaglig för mina rutinmässiga kommandon.

 

Så den enda som kanske är glad över att Mac inte är den nya mannen i mitt liv, det är nog Jonas.
Fast kanske inte han det heller när jag tänker efter. 
Han är nog inte så glad över att ha lagat ut en smärre förmögenhet på sin otacksamma, opålästa och giriga fästmö som absolut ville ha en MacBook Pro..

- Absolut, definitivt, fo' sure!

Mannen i mitt liv, punkt.